Lärares engagemang för läsning är viktigt

Svenskläraren Madeleine Elvin undervisar en högstadieklass. Foto: Rebecka Uhlin

Svenskläraren Madeleine Elvin undervisar en högstadieklass.
Foto: Rebecka Uhlin

Läs! Ingenting händer med den uppmaningen om inte tanken är med när ögonen sveper över raderna i texten. Faktiskt ingenting. Det går att vända blad flera gånger i boken utan att man vet vad som hänt. Vi tappar alla koncentrationen då och då, men vana läsare vet när det händer och bläddrar tillbaka och hittar in i texten igen. För att bli uppslukad av handlingen och språket måste vi hitta till de inre bilderna och alla de intressanta kopplingarna som kan uppstå mellan oss och texten. Vi måste bli medskapare i läsningen. Att undervisa i läsning är utmanande, vi har många och starka motkrafter i snabba quick fix för njutning och förlustelse.

Läsundervisningen har haft stort fokus på läsförståelse och strategier under en längre tid. Det beror förstås på att Sverige haft sjunkande resultat på PISA och andra undersökningar. Att visa på hur man läser, hur man använder strategier för att förstå, är en förutsättning för att lyckas med läsundervisning. Men för att lyckas fullt ut krävs mycket mer än modeller och strategier.

Lärares egen läsning är grunden till en bra och varierad läsundervisning. Svensklä- rare behöver ha en bred repertoar av litteratur att vila på. Den behöver ständigt fyllas på med ny litteratur och litteratur om litteratur. De måste berätta om vad de själva läser, när de läser, vad de tycker om böcker de läser och vad de inte tycker om. Varför fastnar de för en bok, vad är det som gör att läsningen blir glödande och inte släpper greppet på läsaren. De kan berätta om sina favoritförfattare, presentera nya böcker och vara en läsande förebild. Eleverna vill veta om den där speciella boken. Engagemang för läsning och litteratur hos läraren är avgörande för att läsundervisningen ska bli levande och lustfylld. Läslust smittar.

Lärare behöver uppmuntras av varandra till att läsa för läsningens egen skull. Bokcirklar är ett sätt att hålla läsningen och inspirationen vid liv. Man kan läsa vuxenlitteratur eller nyutgiven barn- och ungdomslitteratur. Valet av böcker eller andra texter till den gemensamma och individuella läsningen med våra elever är betydelsefull. För att fånga eleverna in i ett läsande måste lärare vara väl förtrogna med olika typer av litteratur och ha många förslag på texter, känna in att det här blir rätt för klassen eller för den enskilda eleven. Vi behöver hjälpas åt att vaska fram guldkornen i den fantastiskt generösa utgivningen av barn- och ungdomslitteratur som finns i Sverige. För att få tips på lämpliga, roliga och spännande böcker, tag kontakt med skolbibliotekarier och bibliotekarierna på stadsbiblioteken. De är utmärkta och villiga boktipsare.

En god läsundervisning har mycket att hämta i högläsningen. Den ger oss möjligheter att låta tanken växa gemensamt kring något vi lyssnar på tillsammans. Vi kan känna närhet till varandra och till texten. Ingen behöver lämnas ensam med sin läsning, alla kan vara med.

Tänk er skolan där rektorn går runt med en bok och visar vad hen läser, en pappa som kommer till skolan och sätter sig på rasten och läser, en storasyster som påminner sin bror om att han ska ta med den roliga boken och visa i skolan, fritidsledaren som sätter upp boktips i cafeterian, politikern som besöker läsande klasser för att se hur det går, idrottsledaren som pratar om senaste deckaren och ägaren av bokhandeln som bjuder på ”bokfika” när det är ”läslov”. Barn och ungdomar gör gärna som vi vuxna gör och inte bara som vi säger.

Ann Löwbeer

Ann Löwber är ordförande i Svensklärarföreningen och lärare, språkutvecklare och skolbibliotekarie på Nyköpings Högstadium ALPHA.

Relaterat

Elevernas språkbruk och digitala verktyg kan användas för att öka elevernas förförståelse, delaktighet och motivation. Fredrik Sandström tipsar om program för att planera, producera, presentera och kommunicera.