gupea_2077_39343_1_Sida_003Titel: ”I svenska vågar jag prata mer och så”. En didaktisk studie om skolämnet svenska som andraspråk.
Av: Catarina Economou
Disputation: 2015-10-16
Högskola: Göteborgs universitet

I Catarina Economous avhandling ”I svenska vågar jag prata mer och så”. En didaktisk studie om skolämnet svenska som andraspråk är det empiriska materialet med klassrumsstudier och intervjuer lik de flesta andra avhandlingar inom fältet svenskämnets didaktik. Dessa avhandlingar har vanligen underrubriken ”en didaktisk studie om skolämnet svenska” med fokus på något mer specifikt. I det här fallet är det svenska som andraspråk. Vad som däremot skiljer Economous avhandling från tidigare avhandlingar är dess form. Economou har valt att skriva en sammanläggningsavhandling istället för en monografi, vilket ännu är rätt ovanligt inom humaniora.

Spelar formen någon roll när det gäller en avhandling? Ja, till viss del för läsningen av den. En sammanläggningsavhandling kräver en annan läsart än vad tidigare avhandlingar inom fältet vant oss vid.  Tidigare avhandlingar med empiriskt material från gymnasiet, som till exempel Bommarcos Texter i dialog. En studie i gymnasielevers läsning (2006), presenterar först syftesfrågor, sedan teori, metod, empiri, analys och diskussion i den ordning vi vant oss att läsa en avhandling inom humaniora. Fördelen med detta upplägg är att det går att se huruvida syftesfrågorna och den teori som presenteras utgör en synlig byggnadsställning genom hela avhandlingen. I en sådan diskussion kan vi följa hur författaren operationaliserar och diskuterar sitt material, utvecklar vissa tankegångar, problematiserar andra, diskuterar eventuella spänningar mellan de valda analysverktygen som teorierna tillhandahåller – eller inte gör det. Själva skrivprocessen och presentationen av materialet ses som en del av metoden för att visa resultaten. Själv insocialiserad i en läsart som motsvarar ett sådant upplägg vet jag hur jag ska läsa och bläddra, söka och stryka under.

En sammanläggningsavhandling kräver däremot både en annan forskningsprocess, en annan skrivprocess och en annan läsart. Forskningsprocessen behöver inte var obruten longitudinell, vilket klassrumsforskning ofta har blivit. Det empiriska materialet kan styckas upp i olika artiklar, som kan renodla en fråga i taget. Möjligheten att publicera sig internationellt finns då redan före disputationen. Men eftersom både teori och metod skall beskrivas i varje artikel, finns också risken för en viss upprepning om samma teorier används. Å andra sidan blir dessa artiklar externt granskade innan de publiceras i avhandlingen, även om skrivprocessen måste underkasta sig olika redaktörers uppfattningar om textens längd och dess disponering. Det finns alltså både fördelar och nackdelar med en sammanläggningsavhandling, som består av ett antal artiklar. För att dessa artiklar skall kunna bilda en helhet krävs en ”kappa” vars syfte är att presentera de teoretiska perspektiven, metoder, tidigare forskning, en sammanfattning av artiklarna och en diskussion av resultaten. I kappan kan doktoranden också utveckla den teoretiska referensramen eller forskningsöversikten. Kappan utgör alltså en väsentlig del av avhandlingen eftersom den ska binda ihop artiklarna och visa på sambandet dem emellan.

I Catarina Economous avhandling presenteras i kappan det övergripande syftet att ”utifrån ett kritiskt didaktiskt perspektiv studera och analysera flerspråkiga elevers situation med ett fokus på ämnesinnehåll och undervisning i svenska som andraspråk”. Inom ramen för det övergripande syftet undersöks och analyseras sedan i Delstudie I skillnaden mellan svenska och svenska som andraspråk i Lpf 94 och Gy11 för gymnasiet. Denna delstudie är den tidigare lic.avhandlingen Gymnasieämnet Svenska som andra språk – behövs det? från 2007. Delstudie II är en artikel med rubriken ”Svenska och svenska som andra språk i Gy11 – två jämbördiga ämnen?” (2013) som undersöker vilket synsätt som elever och lärare har på ämnet svenska som andraspråk. Delstudie III är den näst intill obligatoriska artikeln på engelska, ”Reading Fiction in a Second Language Classroom” (2015). Den presenterar några elevers läsning av romanen Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari. Delstudie IV är ytterligare en artikel om litteraturdidaktik som har titeln ”Flerspråkiga elevers möte med Doktor Glas” (2014). Avhandlingens fyra delstudier består alltså av en jämförelse av två svenskämnen i två kursplaner, intervjuer med lärare och elever för att få veta deras uppfattning om ämnet svenska som andraspråk och två klassrumstudier med fokus på elevers receptioner av två olika romaner. Det är mycket att hålla samman i den övergripande kappan.

Men Catarina Economou lyckas ändå tillräckligt väl göra detta. Sambandet mellan skillnader i kursplaner, uppfattningar om ämnets status och elevernas receptioner av två romaner är inte helt givet. Men de olika artiklarna ger ändå en bred bild av problematiken kring flerspråkighetsundervisningen, nu mer aktuell än någonsin. Economous uppfattning att alla elever på gymnasienivå kan och bör ha ett gemensamt svenskämne och därmed också en inkluderande litteraturundervisning understöds av de analyser hon gör av SVA- och svenskämnets innehåll i kurs- och ämnesplaner och om hur undervisningen gestaltas i förhållande till styrdokumentens intentioner. Framför allt bidrar analyserna av hur flerspråkiga elever kan läsa och tolka skönlitteratur. Sympatiskt är också att Economou redovisar sin egen omsvängning i frågan om svenska som andraspråk som eget ämne till ett inkluderande svenskämne. ”Sju år senare drar jag andra slutsatser i ljuset av de tre senare studiernas resultat”, skriver Economou (s 97), en mening som visar på en fördel med en sammanläggningsavhandling. Det hade därför varit intressant om slutkapitlet innehållit en längre reflexiv diskussion över den egna forskningsprocessen.

Slutligen två frågor av mer allmänt intresse för oss inom fältet. Economou har forskat i egen klass, vilket inte är helt ovanligt (Bommarco 2006, Jönsson 2007). Hon påpekar fördelen med att eleverna känner henne som lärare, vilket är ett vanligt argument. Men är det verkligen en fördel att eleverna också känner forskaren som en betygsättande lärare, ett faktum som kanske väger tyngre för eleverna än för läraren? Vågar verkligen en elev ifrågasätta en lärares undervisningsmetoder när ett betyg finns mellan dem? Denna fråga hänger ihop med nästa. Economous avhandling beskrivs på omslaget som ”en didaktisk studie” men syftet sägs ha ett ”kritiskt didaktisk perspektiv”. Denna kritiska didaktiska blick bör kanske även riktas mot den forskande lärarens egen undervisning. I denna avhandling till exempel till de diskussionsfrågor om den lästa litteraturen som delades ut till eleverna före litteratursamtalen, i vilka läraren deltog alternativt styrde samtalet, vilket bör ha påverkat resultatet.

Detta sagt, så bidrar ändå Economous avhandling till den viktiga diskussionen om hur undervisningen både ur ett allmändidaktiskt och ett ämnesdidaktiskt perspektiv bör organiseras i den mångkulturella skola som vi har idag.

Gunilla Molloy

Gunilla Molloy är docent i svenska med didaktisk inriktning.

Relaterat