Läromedel, lärresurs, lärverktyg. Kärt barn har många namn. Rolf Ekelund vill reda upp i härvan av begrepp. Han rekommenderar förlagen att konsekvent använda benämningen ”digitalt läromedel”.

För länge sedan talade vi om skolbok. Då var det självklart vad som avsågs. Senare övergick vi till benämningen lärobok. Också det var ett relativt tydligt begrepp. Det var en skolbok som försetts med fler arbets- och övningsuppgifter.

Lite längre fram, i början av 1970-talet, flyttade hela metodiken in i läroboken med tillhörande arbetsbok och dessutom kompletterades böckerna ofta med komponenter i nya medier, såsom ljudband och diabilder. Vi började då använda begreppet läromedel och även heltäckande läromedel.

Skolans styrdokument lät begreppet läromedel bli överordnat och täcka allt som läraren använde som ”hjälpmedel” i undervisningen. Förlagens läromedel förstås, men även till exempel studie- och museibesök benämndes läromedel.

För cirka ett decennium sedan inträffade den första förvirringen. Ett läromedel i digitalt utförande börjar benämnas lärresurs (inledningsvis med inskjuten vokal: läroresurs).

Det blev ungefär samtidigt vanligt att lärare publicerade egna ”läromedel” på nätet, i det så kallade kollegiala lärandet. En sådan produkt kom att benämnas öppen lärresurs. Begreppet öppen lärresurs är ett lån från, och en översättning av engelskans Open Educational Resources (OER).

En så kallad fri och öppen lärresurs är i allmänhet gratis (fri) och mottagaren äger vanligtvis rätt att sprida den vidare. I vissa fall är det också tillåtet för användaren att ändra och omarbeta innehållet i lärresursen. Rätten för användaren att redigera en öppen lärresurs och att därefter sprida den till andra personer, kan regleras via licenser, som i så fall anges i eller i anslutning till lärresursen.

Skolverket använder nu begreppet lärresurs som samlingsbegrepp för allt digitalt material som används i undervisningen. Ett digitalt läromedel är således en lärresurs. I Skolverkets rekommendationer om vad lärare särskilt bör granska inför val av lärresurs nämns emellertid inte de tidigare främsta kriterierna för bedömning av läromedel, nämligen allsidigt och objektivt innehåll. Skolverket tar inte heller upp frågan om anpassat och vårdat språk.

För att ytterligare spä på förvirringen kan nämnas att skollagen numera använder begreppet lärverktyg, och låter det inta den position som begreppet läromedel tidigare hade. Enligt skollagens och Skolverkets terminologi är ett digitalt läromedel således en lärresurs, som i sin tur är ett lärverktyg.

Läromedelsförlagen bidrar till ytterligare förvirring genom att ena stunden marknadsföra sina produkter som digitala läromedel, för att senare tala om samma produkter som lärresurser eller lärverktyg. Gleerups benämner vanligen förlagets digitala läromedel interaktiva böcker.

Ingen vidare pregnans i läromedelsförlagens marknadsföring alltså och tämligen förvirrande för kunderna, lärarna. Man går lätt vilse i en djungel av utbud och benämningar.

Min rekommendation är att läromedelsförlagen konsekvent bör använda benämningen digitalt läromedel.

Rolf Ekelund

Rolf Ekelund är filosofie magister, utbildad ämneslärare i svenska och historia, tidigare läromedelsförläggare.

Relaterat

Elevernas språkbruk och digitala verktyg kan användas för att öka elevernas förförståelse, delaktighet och motivation. Fredrik Sandström tipsar om program för att planera, producera, presentera och kommunicera.

...är kanske de som är skrivna av Almapristagare? Ja, i alla fall har de inspirerat oss på Hjulsta grundskola i Stockholm till mycket gott litteraturarbete de senaste åren.

I dagens splittrade mediesamhälle är det viktigare än någonsin att träna förmågan till koncentration och inlevelse. Ett sätt att dra in eleverna i en berättelse är att använda intrigen som utgångspunkt för litteraturdidaktiken.