Erin Hunter
Warriors. Ut i det vilda
Bokfabriken 2016

Kajsa Gordan
Om jag får stanna
Rabén & Sjögren 2017

”Normkritik” är ett modeord. Hur är då normen när det gäller karaktärer i 2010-talets svenska barnböcker? Jo (litet överraskande), den gällande normen är – mainstream – enligt en känd barnboksspecialist, följande: Flickor är kavata, orädda och smarta. Pojkar är räddhågsna och känsliga. Mammor är karriärister. Pappor är allmänt vimsiga. I bok efter bok. Låter välbekant – men många tweenies läser helst om djur…

En av de mest populära fantasy-bokserierna för mellanåldern handlar om uttrar, igelkottar, mullvadar och – framför allt – ekorrar. Ja, det är alltid kö på biblioteken till de engelska böcker av M I McAllister (översättare Carolina Klintefelt) i serien Berättelser från Dimslöjornas ö som inleddes med Urchin och de dansande stjärnorna.

Härligt romantiska, lagom spännande och mycket hemtrevliga äventyrsberättelser är alla fem delarna i den här serien. Jag gläds särskilt åt att djuren i dem har fått behålla mycket av sina arters särdrag.

Tweenies har ofta god boksmak! Och de inte bara läser djurfantasy – de lyssnar också på djurfantasy. Helst kattfantasy.

Härom dagen var jag på prisutdelningen på Stora Ljudboksgalan. Lyssnarna i barnboksklassen hade fått rösta fram sina fem favoriter och en fackjury hade sedan valt ut den bästa av de framröstade. I konkurrens med både en välkänd Alfons och en spännande PAX-deckare blev vinnaren – kanske till viss förvåning – Warriors. Ut i det vilda av Erin Hunter i översättning av Lena Olsson.

Ervin Hunter är ett kollektiv av fyra författare som tillsammans har skapat en jättesuccé med över 20 miljoner sålda böcker i en lång svit som handlar om katter.

Vilda och vackra krigarkatters hårda liv fascinerar tydligen  läsare över hela världen. Nu också svenska tolvåringar och tonåringar. Ervin Hunter skildrar i bok efter bok: mod, vänskap, maktkamp, svek. Det krigas hårt i böckerna och det mjauas rart.

Kattseriens intrig inleds i Ut i det vilda med att den nyfikna tamkatten Rost lockas av berättelser om vilda skogskatter som äter möss och lever ett farligt liv. Ute i den vilda skogen klarar sig den tappre Rost så bra i ett slagsmål med vildkatter att han för gott lämnar kattmaten och människornas trygga hus och blir upptagen i en av de fyra kattklanerna, alla med egna revir. Tamkatten Rost blir krigaren Eldhjärta i Åskklanen.

I motiveringen till ljudbokspriset står det att “med omsorgsfulla gestaltningar och målande miljöbeskrivningar växer en spännande saga fram som både överraskar och drabbar en. En berättelse som med små medel och ett lågt perspektiv skildrar och levandegör allvaret i naturen.” Ödets timma, den sjätte delen i serien om Warriors släpps i Sverige den 26 april 2017. En viktig dag blir detta för många unga fantasyälskare/kattälskare.

En helt annan sorts bok är Om jag får stanna av Kajsa Gordan, den mellanålderbok och nutidsberättelse som mest har gripit mig i vårens svenska utgivning. Anledningarna att den populära Kajsa Gordan har skrivit just denna bok är, tror jag, två.

1) Att författares judiske pappa år 1939 kom som ensamkommande tonåring till Sverige. Att hon ofta har tänkt på hur svårt det måste ha varit för honom den gången.

2) Att Sverige under de senaste åren har tagit emot många flyktingar, också barn och ungdomar. Och vi vet ju att inte alla som kommer till vårt land  får uppehållstillstånd. Och att alla får vänta länge på besked. En väntan ofta i ångest.

Det är svårt för bokens tonåriga flykting Ilona att år efter år leva i vårt Sverige där hon och hennes familj egentligen inte får lov att bo. I väntan på asylbesked lever de gömda på ett kloster. Ilona går i skolan i hemlighet och alltid, alltid är hon rädd.

I nästan sju år har Ilona och den jämnåriga svenska Stella varit bästisar. De gillar båda att spela fotboll men ingen av dem har ett lätt liv. Vartannat kapitel i Om jag får stanna är skrivet ur Ilonas perspektiv och vartannat ur Stellas. Deras liv är både lika och olika, tur att de har varandra.

Ilona oroar sig för sina ofria och deprimerade föräldrar och hon blir ledsen när hon inte får vara med på bild då klassen tar skolkort. Stella känner sig osynlig i sin familj eftersom hennes föräldrars oro alltid gäller hennes bror, en “hemmasittare”.

Ett citat av Ilona ur den här fina boken – som passar mycket bra för högläsning – som jag inte glömmer och gärna skulle vilja diskutera med en tolvåring är detta: ”Pappa säger att vi är fångar i ett väntrum där det aldrig blir vår tur.”

Lycka! Nu finns Picture me gone på svenska (superbt översatt av Helena Ridelberg): Om jag försvann. Den är den allra mest fascinerande av Meg Rosoffs, 2016 års ALMA-pristagare, böcker just för tweenies och för tonåringar. Någon åldersgräns uppåt finns inte.

Det är en filosofisk pusseldeckare. En psykologisk thriller. En underbart finstämd berättelse. Humor och vemod. Förvirring och klarsyn. Varje mening i Om jag försvann är en njutning.

Den hypersensibla engelska tolvåringen Mila, som hundlikt kan läsa av andra människors känslor, hänger med sin pappa på en underlig roadtrip i USA där de söker efter pappan försvunne bäste vän. Vännen har lämnat fru, nyfött barn, hund, villa och bara schappat. Vad har hänt?

Men vänta nu – är detta inte just norm och “mainstream”? Flickan Mila är ju både kavat, orädd och smart. Och hennes pappa är faktiskt rätt vimsig.  Jo, kanske det: Mainstream.

Men vem har påstått att mainstream inte kan vara en bra huvudström, ett utmärkt huvudstråk när författaren, som här, har absolut gehör och hennes bok, som här, har en tonträff som gör läsaren helt lycklig?

Missa inte Om jag försvann av Meg Rosoff. Bli lycklig.

Lena Kjersén Edman

Lena Kjersén Edman är bibliotekarie, lektor i litteraturvetenskap, läsfrämjare och kritiker.

Relaterat