”Det är i läsandet jag hämtar kraft”

Jag vill vara en lärare som visar vägen till litteraturen genom att själv vara en läsande människa. Där en vidd av svindlande möjligheter kan uppstå ur det sammelsurium av vad andra författare och skribenter tidigare har läst och skrivit. Jag hoppas att mina elever kommer att ha favoritförfattare precis som jag själv alltid har haft. Och att dessa kan verka som en slags muser inom dem, vilka de med tillit och förtroende kan rikta sig till, och som kan locka fram lust och kärlek hos dem när de skriver. Som kan vara ett öga som läser deras texter av genuint intresse och utan att döma. Men som har ett krav på dem; att det de skriver är sprunget ur en äkta känsla och att det de skriver är sant. Eller att de åtminstone är trogna sin genre. Sanningshalten och äktheten är viktiga ingredienser, oavsett vad de skriver om.

JUST NU ÄR DET OLGA och Marina som är mina favoritförfattare och som ger mig kraft. Och det är Helene som är min alldeles särskilda och speciella musa. Av dem får jag inspiration. De vill mig väl även om de kommer med bitande kritik.

Utifrån deras kärleksfulla läsning visar de att jag kan bli ännu ett litet snäpp bättre än jag först trodde.

Olga Tokarczuk skriver böcker utifrån ett underdog-perspektiv, men vågar ändå blicka mot stjärnorna, spränga barriärer och plocka in hela universum i sina texter, som till exempel i boken Styr din plog över de dödas ben. Boken som jag önskar att jag själv hade skrivit. En förhävande tanke naturligtvis, Olga Tokarczuk fick ju Nobelpriset utifrån densamma, alltså boken som är en exceptionell väv av kloka tankar och funderingar placerade i en gammal sjuk kvinnas huvud. Lärarinna på landsbygden, värk i kroppen som kommer och går. Med ena benet i jorden, men med huvudet bland himlakropparna och med känslorna hos djuren. En häxa skulle någon sagt. Ett väsen av klokhet, säger jag.

MARINA ABRAMOVIC installerar sig själv på livets scen. Hon tar ett struptag på kärleken och tvingar den in i ett mönster som hon skapar likt en riktig Gud. Men först åker hon runt i en husbil tillsammans med sin älskade Ulay i flera år och bildar olika pakter och allianser med gurus, hippies och outsiders runt om i världen. Därefter vandrar hon på kinesiska muren i dess fulla längd på 21 196 km i månader för att möta Ulay i en sista kyss som bekräftar den skilsmässa som sedan kommer att inleda deras fortsatta öde och liv. Som vågade detta eftersom det var nödvändigt för hennes skapande. Som inte åt på tre dagar då och då. Som bara gick framåt i tre dagar då och då. Som köpte ett nedgånget hyreshus i Amsterdam, rustade upp det för lånade pengar och erbjöd det till stadens uteliggare. Som satt på MoMA i N.Y. och glodde folk i ögonen i flera veckor. 

HELENE BILLGREN ritar ett litet blyertsstreck på duken och plötsligt framträder en flicka i sitt dockhem, såsom Ibsens Nora. Infångad och snärjd men med en inneboende kraft att bryta sig loss. En hemmafru som sitter och tecknar i luftdraget från ett öppet fönster, sedd snett bakifrån. Lite Edward Hoppersk.  

UTAN MINA favoritförfattare och muser skulle skrivandet bli väldigt trist. Och med detta sagt är det alltså främst i läsandet jag hämtar kraft, inspiration och utvecklar min stil. Och förhoppningsvis även lyckas bli den inspirationskälla eleverna så väl behöver. En lärare som visar vägen till läsandets kraft genom sitt eget läsande och skrivande.

Gurli Malmqvist

OM Gurli Malmqvist
Bor: Göteborg, omväxlande i ett litet hus på landet och lägenhet i stan.
Gör: Nyligen pensionerad specialpedagog och lärare i svenska/svenska som andraspråk. Går skrivarutbildning och skriver på kortroman.
Oanad talang: Står på huvudet varje dag för att få nya perspektiv.

Relaterat