Elever fick göra podcast om språk

Henrik Birkebo har låtit sina gymnasieelever göra en podcast om språkhistoria. För att det ska bli lyckat krävs att eleverna gör kunskapen till sin egen och att de interagerar med varandra. 

För drygt två år sedan vann ”språkexperten och dialektmystikern” Viktor Henriksson över Kaj (efternamn okänt) i en frågesport om lånord. Arenan var ett radioprogram, och segern blev förkrossande 8–0. Som tur var hängde dock inte Kaj läpp för det, utan nu kunde han – som han uttryckte det – ”gå tillbaka till saunan där jag kom ifrån”.  På samma gång lärde han sig förmodligen ett och annat i detta sitt möte med expertisen, sådant som kan vara roligt att veta: ordet ”cykel” kommer exempelvis inte från danskan och ”karamell” kommer inte ifrån Kajs finska hemtrakter.

Nu ska det sägas att såväl frågesporten som hela radioprogrammet inte var alldeles autentiskt. Det var i själva verket tre av mina elever i en Svenska 3-kurs som hade gjort det. Upplägget var att de på ett annorlunda sätt skulle få redovisa sina kunskaper inom språkhistorien. Även övriga elever i klassen gjorde liknande podcast, och många lyckades utomordentligt väl. Ändå kom Albin, Viktor och Andrée att utmärka sig lite extra. Inte bara redovisade de många intressanta och relevanta kunskaper och insikter, som går att läsa sig till i böcker och liknande, utan de förmådde även att göra kunskaperna till sina egna. På plussidan kunde även noteras att de lyckades krydda sin podcast med en rejäl dos humor.

Och här kan vi ju passa på och flika in att första belägget på ordet ”infotainment” enligt Svensk Ordbok var redan 1989, medan det för ”edutainment” var 1992.

Tydligt strukturerat

Men åter till podden. Hela upplägget var tydligt strukturerat från min sida. Året dessförinnan när jag hade kursen för första gången fick eleverna göra enskilda muntliga presentationer om någon tilldelad tidsepok inom språkhistorien. Och visst kan man även göra så. Fast utfallet blev i ärlighetens namn inte särskilt bra (somliga gick rejält vilse i grammatiken, och själv blev jag ärligt talat rätt så uttråkad). Nu var jag sugen på att testa någonting annat, och då fick det bli podcast.

Jag bestämde från början att eleverna fick jobba i grupper om två eller tre personer (mer längre fram om varför). Men inget grupparbete utan grundligt förarbete och ansvarstagande styrning från min sida. För att lägga en grund hade vi därför först ett par tre lektioner där vi med utgångspunkt i en lärobok tog oss igenom några av grunderna såsom språkträdet samt några av de utmärkande dragen för de olika epokerna.

Vi läste kortare texter från olika tider, och jag försökte att överföra lite nördig förtjusning i att kunna identifiera ett gäng lånord ända från grekiskan och latinet samt framåt. Någon halvlektion ägnades åt att eleverna fick laborera med tyska och franska prefix, och när det gäller just detta påmindes jag än en gång om varför man inte får avsluta ett samtal för tidigt. Den initiala glädjen i att tycka sig ha knäckt koden med det tyska prefixet ”be-” förbyttes hos somliga elever i förvirring åter igen (”jaså, ”ben” har inte bildats med hjälp av be-?”). Men så här får det vara, och kunskap är inte samma sak som information. Läraren behövs för att förklara och ställa till rätta. Elever som läst tyska och franska förstår detta med prefix och suffix mycket bättre, men det är förhållandevis få av mina elever som gjort det.

Eleverna skrev manus

Nu fick det ändå bli dags för eleverna att börja jobba med sina manus. De huvudpunkter som jag ville de skulle ta upp i sin podcast var språkträdet, grannspråk, dialekter, påverkan från andra språk (grammatik och lånord), och jag ville även att de skulle spana in i framtiden med avseende på svenska språkets förändring. Deras podcast skulle vara cirka 10 minuter lång, och mitt förslag var att en i gruppen kunde agera programledare medan de övriga fick vara experter av olika slag.

Det föll alltså som sagts väl ut. Ändå är det inte så enkelt att göra en podcast om språkhistoria som man kanske kan tro. Och inte heller är det varje gång som det faller väl ut.

Under det gångna året tänkte jag att jag skulle göra samma sak igen. Jag hade då två parallellklasser i Svenska 3. Märkligt nog blev det generellt väldigt bra i den ena klassen, medan det inte alls blev lika bra i den andra klassen. Jämfört med för två år sedan när jag senast hade kursen hade jag ändå denna gång lagt på ytterligare när det gällde att förbereda dem väl. Inte minst gällde detta Tore Janssons ”Vad är svenska?” som vi nu ägnade en del tid åt. Janssons text är kittlande för hjärnan och rör om i våra invanda föreställningar om sådant vi annars tar för självklart. Inte minst problematiserar han – som också rubriken antyder – begreppet ”svenska”, och detta ville jag att också eleverna skulle kunna diskutera i sin podcast.

Som vanligt spelar givetvis elevernas egen studiemotivation stor roll. Som lärare måste jag ge dem goda förutsättningar att lyckas, och jag behöver tillföra energi och glädje i arbetet. Men visst behöver de också själva anstränga sig. Det räcker inte att de enbart läser innantill ur lite olika texter de klippt och klistrat ihop från olika källor. Gör de det kommer jag i min respons att fråga dem om de själva förstått vad de pratar om, och blir framställningen stel och stolpig kan det bero på att de inte gjort kunskapen till sin egen. Jag inbillar mig alltså att de ändå inte kommer undan så enkelt som man kanske annars kan tro.

Bedömning

Lite metareflektioner gällande kunskapskraven och grupparbete som arbetssätt. Som när det gäller så mycket annat av det centrala innehållet samt de delar som omnämns i kunskapskraven för respektive kurs vet vi inte egentligen var nivåerna är tänkta att ligga. Gällande språkhistorien heter det för betyget A att ”[e]leven kan utförligt och nyanserat redogöra för några aspekter av det svenska språkets släktskapsförhållanden och historiska utveckling. Dessutom kan eleven dra relevanta generella slutsatser om språkförändring.”. Men vad innebär då ”översiktligt”, ”utförligt” och ”nyanserat” i detta sammanhang? Ja, inte får vi någon större hjälp av vare sig Skolverkets kommentarer till respektive kurs eller Bedömningsportalen. Vi får istället pröva oss fram och medelst kollegiala samtal förhoppningsvis komma fram till något som verkar rimligt. Men att kräva av eleverna att de ska kunna göra detaljerade utvikningar av förändringar i kasussystemet och syntax är nog, ens för ett A, att ta i för de flesta.

Vad gäller grupparbete som arbetssätt kan man diskutera om det är över huvud taget är rättssäkert (jag tänker här på betygen)? Personligen kan jag dock inte tänka mig att det någonsin kommer att inträffa att eleverna får ett lägre betyg på kursen därför att de inte är tillräckligt duktiga på språkhistoria – åtminstone inte hos mig. De får i allra högsta grad stå på egna ben när de exempelvis skriver PM, och när de gör litteraturvetenskapliga analyser av olika slag, och det är också på dylika skrivningar som de faller (om de faller). Detta är min tolkning av intentionerna med kursen och hur de olika delarna av kunskapskraven ska viktas i förhållande till varandra.

Förberedelser en nyckelfaktor

Sammanfattningsvis har jag alltså genomfört kursen Svenska 3 ett flertal gånger, och jag har låtit två olika årskullar av elever göra podcast till språkhistoriemomentet. Överlag är jag själv mycket nöjd med uppgiften, och jag kommer helt säkert att göra den flera gånger. En nyckelfaktor är att jag förberett dem väl. Ska programmet bli riktigt bra behöver eleverna även interagera med varandra inom gruppen och inte bara göra tre parallella spår (om de är tre personer i gruppen). I enstaka fall har det hänt att elever fått göra ett eget program, därför att de önskade det, men jag tackar min lyckliga stjärna att detta tillhör undantagen.

Det var ju det här med att spara tid för efterarbete också. En inte oviktig detalj i det större sammanhanget.

Henrik Birkebo

Henrik Birkebo är gymnasielärare i svenska och engelska. Undervisar på Kunskapsförbundet Väst i Trollhättan. Driver bloggen ”Birkebos bästa blogg”.

Källor:

http://birkebo.blogspot.se/2015/05/elevpodd-om-sprakhistoria.html?view=flipcard (se länk till inspelade podcasten!).

Markstedt, Carl-Johan och Eriksson, Sven: Svenska impulser 3. Sanoma utbildning, 2013.

Jansson, Tore: ”Vad är svenska?”. http://spraktidningen.se/artiklar/2012/02/vad-ar-svenska

Relaterat

Elevernas språkbruk och digitala verktyg kan användas för att öka elevernas förförståelse, delaktighet och motivation. Fredrik Sandström tipsar om program för att planera, producera, presentera och kommunicera.

...är kanske de som är skrivna av Almapristagare? Ja, i alla fall har de inspirerat oss på Hjulsta grundskola i Stockholm till mycket gott litteraturarbete de senaste åren.