En bred bild av litteraturdidaktik

Bengt-Göran Martinsson
Litteratur i skola och samhälle
Studentlitteratur 2018

Bengt-Göran Martinsson, professor i pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet, har skrivit Litteratur i skola och samhälle (Studentlitteratur 2018). Det är en bok för dig som både vill få en introduktion av skolans litteraturundervisning i ett samhälleligt och kulturellt sammanhang och en inblick i centrala problem, teorier och begrepp vilka är utmärkande för litteratur-
undervisningen som ämnesdidaktik. Tänkt målgrupp är blivande och yrkesverksamma svensklärare.

Martinsson är kunnig och insatt. Det märks direkt. Han är också intresserad av att få läsaren med sig. Det gör han genom att lotsa läsaren på ett fint sätt rakt igenom hela boken. Han avslutar varje kapitel med en summering men öppnar samtidigt upp för nästa genom att ställa ett antal frågor som han sedan besvarar i det kommande kapitlet. 

Kapitlen, som är sju till antal, bygger på varandra och är förhållandevis korta. I dessa får läsaren stifta bekantskap med många av de grundläggande begrepp och teorier som finns inom det litteraturdidaktiska fältet men också hur man kan se litteraturundervisningen som en del av samhället och de kulturer som finns i det. Med hjälp av teorierna problematiseras begrepp som text, litteraturläsning, litterär kompetens, kanon, litteraturundervisning, litteraturhistoria och litteratursamtal. Man får läsa om Wolfgang Iser och textens tomrum, Louise M Rosenblatt och efferent och estetisk läsning, Kathleen McCormick och litterär respektive generell repertoar, pedagogiska gruppen och deras syn på svenskämnet, Joseph A Appleyards fem olika läsarroller, Dennis Shemilts narrativa referensramar och Martha Nussbaums empatiska världsmedborgare. Det är en djupdykning in i litteraturdidaktiken och läsaren får med sig både ett historiskt och ett nutida perspektiv. 

Litteratur i skola och samhälle ger en bred och samlad bild av litteraturdidaktiken och då med fokus på de teoretiska perspektiven. Det märks att det är ett område som Martinsson behärskar. Samtidigt är denna breda bild bokens svaghet. Det blir många begrepp, teorier och namn att hålla reda på. Boken känns därför bitvis för övergripande och fragmentarisk. Kanske hade det kunnat åtgärdas genom ett smalare urval och genom att resonemangen kring urvalet istället hade fördjupats. 

När jag nu sätter in boken i bokhyllan gör jag det med vetskapen om att jag lärt mig något nytt men även med en önskan om att få lära mig mer, fördjupa mig i några av de teorier och begrepp som Martinsson lyft fram. ”Att vara lärare är att fortsätta lära sig” (s 139) skriver Martinsson i Litteratur i skola och samhälle och jag kan bara instämma. Denna gång har Martinsson själv hjälpt till med att skapa lärande. 

Jenny Edvardsson

Jenny Edvardsson är lärare i svenska och historia på Wendesgymnasiet i Kristianstad, och styrelseledamot i Svensklärarföreningen.

Relaterat