Ljudböcker för barn och unga är inget nytt fenomen. Det har funnits i över 100 år och under samma tid har det alltid funnits en flytande rörelse mellan bok, ljudbok, radio, film, tv och musik.

När många föräldrar skaffat abonnemang för ljudböcker under de senaste åren har ljudbokslyssnande blivit en alltmer självklar del av barns och ungas vardag. Ljudböcker är dock knappast någon nyhet utan har funnits för barn i olika tekniska format sedan 1910-talet i Sverige. Omfattningen av utgivning och försäljning är svårspårad, men klart är att ljudböcker för barn och unga, med upp och nedgångar i popularitet, har haft en kontinuerlig marknad.

I en del sammanhang har ljudböcker för barn avfärdats som enklare och till och med förenklade produkter som ska kompensera för barns bristande läsförmåga. Det förutsätter att barn alltid skulle lyssna på ljudböcker för att de inte själva kan läsa. Men både vad gäller vuxna och barn finns det många skilda sammanhang och lyssnarsituationer. Barn och unga lyssnar ofta i flera olika sammanhang och på olika sätt; att barn leker, ritar eller vilar samtidigt som de lyssnar är vanligt. För många barn och föräldrar kan det vara en av fördelarna med ljudböcker – att det finns möjlighet att göra mer än en sak åt gången. Barns sätt att parallellt vara aktiva och lyssna på ljudböcker har utvecklats under lång tid och är mer komplext än vuxenlyssnande.

Statistiken över utgivningen av ljudböcker för barn som digital fil är bristfällig då det saknas nationell insamling och dokumentation. Nedanstående tabell (se nästa sida) visar utgivningen av ljudböcker för barn baserad på medlemsförlagen i Svenska Förläggareföreningen. Uppgifterna visar de större förlagens utgivning och statistiken för 2019 täcker 23 förlag med utgivning för barn och unga men flera större ljudboksutgivare saknas.

Tre förlag dominerar

Det är framför allt tre förlag utanför statistiken som har en omfattande utgivning för barn och unga; det danska förlaget Saga Egmont samt de relativt små förlagen Nypon och Hegas. 

Abonnemangstjänsterna – Storytel, BookBeat, Bokus Play och Nextory – för digitala ljudböcker och e-böcker dominerar marknaden. Två fenomen är särskilt framträdande: nyskrivna original för ljudbok och serieutgivning. Den största tjänsten är Storytel. Deras Storytel Originals är ett sätt att skapa exklusivitet och knyta kunder till sig. För barn har de en växande produktion varav det mesta är i serieformat; några är helt separata avsnitt som Mitt husdjur i 10 delar medan andra följer en traditionell kapitelindelning med lika långa avsnitt. Storytel originals har en mall för hur en ljudbok ska vara skriven som anger avsnittslängd, språklig nivå, formell uppbyggnad, gestalter och genre. Många ljudböcker skrivs i samarbeten mellan flera författare och Storytel har även knutit till sig etablerade författare. En del originalutgivning är skrivna av författare som är kända från andra sammanhang, exempelvis humorgruppen I Just Want To Be Cool med ett stort antal unga följare från YouTube som har gett ut omtolkningar av klassiker såsom Victor i underlandet (2019) och Sherlock och Holmes (2019). Det är titlar som är genreöverskridande men definierade som ljudböcker.

Barnljudbokens historia

Barnberättelser hade tidigt en central plats i ljudboksutgivningen vilket delvis kan förklaras av att det vid tiden inte fanns särskilt mycket musik riktad till barn och i gengäld fanns ramsor, folksagor som fungerade på skiva. I Sverige fanns ljudböcker för barn redan 1909–1910 vilka var just utgivna sagor (Paulsson 2006). Det finns enstaka bevarade exempel på ljudböcker för barn av längre berättelser som Sagan om Pomperipossa utgiven av Barnbiblioteket Saga 1933. Vanligast var kortare folksagor på exempelvis skivmärket Sagoton, kallade ”den talande sagoboken”. Ett annat stort märke var Barnparaden från Nordiska musikförlaget som under åren 1947–1954 gav ut ljudböcker som Gösta Knutssons Pelle Svanslös i skolan (1948) och Astrid Lindgrens Pippi Långstrump får besök av tjuvar (1949).

Originalljudböcker fanns tidigt, exempelvis fick Thomas Funcks populära serie om Kalle Stropp och Grodan Boll sitt genomslag 1954 som radioprogram samtidigt som en grammofonskiva gavs ut, Kalle Stropps födelsedag. Det var dock få titlar som hade ett så starkt varumärke och de allra flesta ljudböcker för barn har ingått i olika samlingsserier. En av de viktigaste var Lennart Hellsings skivmärke Snurr-skivan 1955–1976. Bland ljudböckerna på Snurr-skivan är det en blandning av folksagor och av i sin tid moderna texter av exempelvis Lennart Hellsing själv. Många ljudböcker lanserades som dramatiseringar med tydligt angivna inläsare och ofta med flera skådespelare. På sätt och vis liknade också ljudböckerna för barn vid denna tid radioteatern och under slutet av 1950-talet och under 1960-talet var genreskillnaderna mellan ljudbok, film, tv och radio förvånansvärt liten.

Under 1960- och 1970-talen ökade utgivningen av ljudböcker för barn och texterna fick mer utrymme och blev längre när lp-skivan blev dominerande. Det ledde till utgivning som Tove Janssons Mumintrollen (1969) med bland annat Gösta Ekman och Lasse Pöysti som röster men också en breddad utgivning. Från 1980-talet och framåt har det funnits en något tynande men konstant utgivning av ljudböcker för barn främst på kassett och cd, och under det senaste decenniet som mp3-fil. Under 2010-talet har det i vissa sammanhang getts ett intryck av att ljudboken är en nyhet som slår igenom, men det är snarare ljudboken som strömmad abonnemangstjänst som har fått genomslag.

Avslutande reflektion

Ljudböcker har länge varit en del av mindre barns språk- och berättelseutveckling. Exempelvis visade en studie av förskolors litteraturarbete 2005 att alla förskolor i undersökningen hade en större uppsättning med cd-skivor och kassetter som användes (Kåreland & Lindh-Munter, 2005). Ljudböcker för barn är, och har länge varit, en integrerad del av hem och skola men bör också sättas i ett bredare sammanhang av berättelser i alltfler medier. Skillnaden mellan bok, ljudbok, radio, film, tv och musik har varken historiskt eller i nuet framstått som särskilt stor och rörelser mellan medier har varit givet. Ljudböcker har, inte oväntat, återigen blivit en självklar del av många barn och ungas berättelsekonsumtion. De ska inte anses vara någon slags ersättning för högläsning men kan komplettera en vuxenröst. Många ljudbokslyssnare kan själva läsa och användningen är komplex. Lyssnandet kan ske tillsammans med föräldrar, lärare eller förskolepersonal likaväl som den sker i ensamhet.

Ann Steiner

Ann Steiner är docent i litteraturvetenskap vid Lunds universitet och skriver nu på en översikt över ljudböcker för barn och unga.

Referenser

Kåreland, Lena och Agneta Lindh-Munther, ”Förskolan som litterär miljö”, Modig och stark – eller ligga lågt. Skönlitteratur och genus i skola och förskola, Stockholm: Natur och Kultur, 2005.

Paulsson, Kajsa, Nu ska du få höra. Svenska musikfonogram för barn 1904–1980, diss. Göteborg: Göteborgs universitet 2006.

Relaterat