Ämneskonstruktioner i ekonomismens tid. Om undervisning och styrmedel i modersmåls-ämnet i svenska och danska gymnasier.Titel: Ämneskonstruktioner i ekonomismens tid. Om undervisning och styrmedel i modersmåls-ämnet i svenska och danska gymnasier.
Av: Bengt Sjöstedt
Disputation: 2013-09-27
Högskola: Malmö Högskola

Avhandlingsidealen har växlat över tid. I och med högskolereformen 1977 ville de styrande komma från den så kallade gradualavhandlingen och ersätta den med avhandling för doktorsexamen. Gradualavhandlingen uppfattades som otymplig. Inte så sällan utgjorde den ett magnum opus på 400-500 sidor som det hade tagit författaren ett helt yrkesverksamt liv att författa. Man menade att denna form av doktorandstudier i ett nationalekonomiskt perspektiv var förkastliga. I stället såg man för sig en ordning som tog den amerikanska PhD-examen som modell. Avhandlingen skulle vara ett mindre gesällprov som inledde forskarkarriären i stället för att avsluta den. För att åstadkomma detta tog man till ett antal ekonomiska styrmedel.

Ett av det mest drakoniska av dessa, sett ur det kvalitetsmedvetna men dock så konservativa akademiska samfundets perspektiv, var att begränsa tryckbidraget till att endast ersätta tryckningen av 160 avhandlingssidor. Nu gick det som det gick med det styrmedlet. PC- och Macrevolutionen – som bland annat inneburit att envar blivit sin egen sättare, typograf och korrekturläsare – förbilligade tryckprocessen i en sådan grad att man nu för en förhållandevis billig peng kan få många trycksidor.

Varför då denna återblick? Jo, i min hand har jag något som kan uppfattas som en trojansk häst med tanke på vad som sagts ovan. Bengt Sjöstedts avhandling Ämneskonstruktioner i ekonomismens tid. Om undervisning och styrmedel i modersmålsämnet i svenska och danska gymnasier utgör något så otidsenligt som en magistral meditation på 480 sidor över ämnet hur undervisningens former och innehåll påverkas av vår tids ekonomisk-politiska klimat och dess styrmedel. I vår moderna tid, med utbildningsvetenskapliga forskarskolor vars syfte är att producera praktiknära och evidensbaserade rön som snabbt och lätt kan omsättas i en effektivare undervisning, lyckas avhandlingsförfattaren samla sig till ett monument av misstankens hermeneutik, kritiskt tänkande, omfattande lärdom och intellektuell integritet.

Sjöstedts projekt hade från början avsikten att vara en nationell komparation mellan svensk och dansk modersmålsundervisning, som i detta sammanhang alltså är skolämnena svenska och danska. Under projektets gång upptäckte han emellertid att det som han kallar ”ekonomismen” utgjorde en viktig faktor för hur undervisningen i de båda länderna gestaltade sig.

Med ”ekonomism” avser Sjöstedt de olika styrnings- och förvaltningsprinciper för offentlig verksamhet som brukar samlas under det begreppsliga paraplyet New public management, det vill säga det system för offentlig styrning som har hämtat inspiration från den privata sektorns ekonomiska principer om effektivitet, mätbarhet och ansvarsutkrävande. Det är detta system som vill att exempelvis patienter, socialhjälpssökande och elever ska kallas kunder. Inom skolans värld har denna överideologi fått följder som skolpeng, mål- och resultatstyrning, decentralisering och riskkapitalets möjlighet att bedriva undervisning.

Enligt min åsikt är den nationella komparationen en utmärkt metod för att undersöka sambandet mellan förutsättningarna på makronivån, de statliga ramfaktorerna, och undervisningens planering och genomförande på mikronivå. I detta avseende tycker jag således att Sjöstedt ligger helt rätt med sitt projekt.

En svår nöt att knäcka i dessa sammanhang är emellertid att i en och samma undersökning mäkta med att hålla ordning på både empiri och teori som förmår belysa samtliga nivåer i denna kedja. Mäktar med gör Sjöstedt rent arbetsmässigt, teoretisk och empiriskt. I dessa avseenden har han genomfört en prestation. Däremot är det som alltid svårt att med vetenskaplig akribi kausalt belägga samband mellan orsak och verkan. Det finns så mycket annat än statens styrmedel som kan påverka hur undervisningen till slut genomförs, till exempel yrkestraditioner, läromedlens utformning, lokala beslut och styrningstraditioner. Detta är Sjöstedt givetvis medveten om och han för därför reserverande diskussioner beträffande detta.

Genom Sjöstedts omfattande kunskaper om modersmålsundervisningen i Sverige och Danmark får vi en god inblick i de olika nationella förhållandena. Materialet är omfattande. Förutom nationella och lokala styrdokument arbetar Sjöstedt med elev- och lärarenkäter, elev- och lärarintervjuer, klassrumsobservationer med mera. Och detta i två länder! Teoretiskt är Sjöstedt minst lika frikostig med sina insikter och energi. Huvudspåret utgår dock från Basil Bernstein didaktiska modell och Wolfgang Klafkis kritisk-konstruktiva bildningsteori men kompletteras med en mängd andra namn.

Trots den materialmässiga och teoretiska mångfalden finns dock en röd tråd: ekonomismen och hur den påverkar respektive lands modersmålsämne. Ett av de tydligaste mönstren som Sjöstedt ser i de olika ländernas gymnasieklassrum gäller texturvalet. Den svenska undervisningen är mer elevcentrerad genom att texter väljs för att passa eleverna. I det danska klassrummet utmanas eleverna av en kanon som de måste anpassa sig till. Det danska modersmålsämnet är därmed mer av ett bildningsämne med en potential att vara subversivt och kritiskt. Något som Sjöstedt också vill se mer av i Sverige. Enligt Sjöstedt, och här försöker jag sammanfatta med mina egna ord, har den starka ekonomism som präglar Sverige lett till ett undergivet svenskämne. Lärarnas och ämnets status har genom omsorg om elevpengar, betygskonkurrens och krav på genomströmning sjunkit. Därmed kan det inte fungera emancipatoriskt och personlighetsutvecklande.

Som jag låtit påskina ovan, är det svårt att leda orsakssambanden i bevis. Sjöstedts arbete är dock ett av de bästa försöken hittills. Framförallt har han gett oss ett utmärkt och rikt material för en kritisk diskussion av vårt ämnes vadan och varthän. Och det är inte illa.

Bengt-Göran Martinsson

Bengt-Göran Martinsson är professor i pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet.

Relaterat