Sitting drama är en metod där eleverna får leva sig in i textens rollkaraktärer. Det passar utmärkt vid studier av dramatiska texter eller för att dramatisera prosa.

I ämnet svenska ska gymnasieelever på olika sätt och i olika situationer få närma sig skönlitteratur av varierande slag. Mötet med litteraturen ska ge dem rika möjligheter till reflektion och utmana deras sätt att se på världen, men även bidra till en ökad självkännedom och förståelse för andra människor och livsvillkor. Litteraturen ska bygga broar mellan tid och rum och minska gapet mellan det egna jaget och andra människor. Som svensklärare möter vi elever med olika förutsättningar och förkunskaper och därför behöver vi utmana oss själva i att skapa klassrumssituationer som möjliggör detta för alla.

Vi undervisar i svenska på gymnasiets teoretiska program och sedan några år har vi förändrat vår läsundervisning i grunden. Efter att bland annat ha läst Barbro Westlunds och Astrid Roes böcker om läsundervisning arbetar vi mer systematiskt med olika metoder för att utveckla elevernas läsförståelse. Vi låter nästan uteslutande eleverna läsa samma texter, eftersom det gemensamma läsandet ger goda förutsättningar för samtal och meningsskapande aktiviteter. Genom att låta eleverna använda sin förförståelse för att förutspå handling eller innehåll, ställa frågor till texten, göra olika typer av textkopplingar och samtala med varandra om detta blir läsningen angelägen och elevernas förståelse fördjupas.

För en tid sedan kom vi via det utvidgade kollegiet på Twitter i kontakt med begreppet ”sitting drama”. Metoden innebär att eleverna i en klass går i närkontakt med en text. Några elever får i uppgift att leva sig in i textens olika roller, och andra får fundera ut frågor till dessa rollkaraktärer. Eleverna som ska leva sig in i rollerna försöker sedan svara så gott de kan. Med sitting drama blir läsundervisningen varierad och fördjupad, eftersom eleverna får agera och inte enbart läsa, skriva och samtala i klassrummet.

Nedan berättar vi om hur vi arbetar med sitting drama i samband med läsningen av klassisk litteratur, både i form av dramatik och romaner.

Charlottas klassrum

I kursen Svenska 2 läste vi utdrag ur dramat Kung Oidipus. Under läsning av slutscenen prövade jag sitting drama. Rollerna fördelades i klassen: en Iokaste, en Kung Oidipus, en budbärare och en herde. Några elever anmälde sig och fick sitta på stolar längst fram och läsa sina repliker. Efter en stund avbröt jag och bad de andra i klassen gruppvis fundera ut frågor till rollkaraktärerna. De fick en stund på sig och ett stort surr bredde ut sig i klassrummet. När de sedan ställde sina frågor förundrades jag över vilka kloka frågor som kom upp. Till Kung Oidipus: ”Om du nu var så orolig över att spådomen skulle slå in undrade du inte lite över vem det var du dödade vid vägskälet?” Till Iokaste: ”Tyckte du inte att Oidipus var lite väl ung när du gifte dig med honom?” Herden fick frågan ”Varför ljög du om att du dödat barnet?” Rollkaraktärerna svarade efter bästa förmåga och försökte leva sig in i sina roller. Det blev många skratt, men också ett sätt att komma djupare in i dramats teman om exempelvis ansvar och öde.

Ett sätt att variera sitting drama och aktivera fler är att låta eleverna göra det i mindre grupper. Detta prövade jag i en annan klass i samband med läsning av det antika dramat Medea. Efter att ha diskuterat dramat under två boksamtal var det dags för slutbearbetning. Klassen delades in i grupper om fem elever. Varje grupp fick i uppgift att iscensätta en rättegång där Medea sitter på den anklagades bänk. I gruppen utsågs en Medea, en försvarsadvokat, en åklagare, en Jason och en domare. Därefter fick de elever som skulle ta Medeas parti respektive de som var på Jasons sida gå ut och överlägga med varandra. Hur skulle de lägga upp sitt försvar respektive åtal? Domarna fick också diskutera en stund för att gå igenom tänkbara scenarion. Efter en kort förberedelsetid var det dags för gruppen att genomföra ”sin” rättegång. Här hade alla elever i klassen tydliga roller och blev engagerade i uppgiften.

Åsas klassrum

Sitting drama fungerar även i samband med andra genrer. Efter en gemensam läsning av dystopin Kallocain av Karin Boye, fick mina elever ikläda sig rollen av en karaktär i romanen eller agera intervjuare. I ett textnära förberedelsearbete fick intervjuarna välja ut centrala scener och händelser i romanen, och övriga fick i karaktärsgemensamma grupper planera hur de skulle förklara och stå till svars för sina tankar och handlingar i romanen, utan att veta vilka frågor de skulle få. Efteråt följde dramatiseringen i mindre grupper och även jag blev imponerad av elevernas sätt att ställa frågor och karaktärernas förmåga att gå in i rollerna som Leo Kall, Linda och Rissen.

Ytterligare en dramatiseringsövning är att låta eleverna skriva och framföra en karaktärs försvarstal. Detta fungerar utmärkt om man läser dramatik, men blir kanske ännu mer utmanande om eleverna ska levandegöra karaktärer ur romaner. När mina elever läste Doktor Glas, fick de skriva och framföra antingen doktorns, pastorns eller Helgas försvarstal inför publik, och i detta rättfärdiga sina handlingar. Som förarbete hade vi boksamtal där vi diskuterade viktiga scener i romanen, karaktärens relationer och sätt att uttrycka sig på. Försvarstalen blev således även en övning i retorik och argumentationsteknik och uppgiften fungerar utmärkt att göra med de flesta klassiska verk.

Elever kan också få dramatisera utifrån författarens perspektiv. Den här vårterminen ska elever som läser Thérèse Raquin och Den unge Werthers lidanden ikläda sig rollen av Zola eller Goethe och dramatisera ett tal där de försvarar sig själva, sitt verk och sitt budskap inför en kritisk samtid. Uppgiften kräver en gemensam närläsning av romanen och förordet, men också att vi fördjupar oss i och utvecklar en förståelse för författarens liv och samtid, något som är ett viktigt inslag i kursen Svenska 2.

Klassiker levandegörs

Att arbeta med sitting drama och dramatisering ställer krav på eleverna och utmanar dem, men uppgiften upplevs ofta som kreativ av eleverna själva och engagemanget uteblir nästan aldrig. Vår erfarenhet är dessutom att elever som i andra sammanhang inte har en framträdande roll i klassrummet vågar mer när de får spela en karaktär. Eftersom dramatiseringen innebär ett möte mellan eleven och texten, finns det inte heller någon absolut sanning vilket gör att uppgiften inte upplevs som hämmande. Klassikerna levandegörs i klassrummet och de elever som har uppfattat underliggande budskap och spännande nyanser hos karaktärerna kan inkludera detta i sina gestaltningar och på så sätt synliggöra sin upplevelse av romanen på ett annat sätt än i ett provsvar eller en text.

Som lärare är det viktigt att vi hjälper eleverna att fokusera på och utgå ifrån texten, och skapa arbetsklimat och sammanhang som inkluderar alla. Sitting drama är en metod som möjliggör detta eftersom eleverna får inta ett undersökande perspektiv och använda sig av sin egen nyfikenhet och erfarenhet. Efterhand märker vi att elever på egen hand gör textkopplingar till andra verk och påpekar likheter och skillnader mellan olika karaktärer.

Även på gymnasienivå behöver elever utveckla sin läskompetens. Ett alltför strikt arbete med lässtrategier riskerar göra läsningen mekanisk, och vi anser att arbetet med dramatik och dramatisering öppnar upp för nya möten med både karaktärer, miljöer och budskap. När eleverna får undra och ställa frågor till karaktärerna, samt leva sig in i olika människoöden, väcks ofta en nyfikenhet och ett engagemang och vi tror att litteraturen har en viktig roll i elevernas utveckling att se och förstå andra människor och andra livsvillkor. Detta är för oss att låta litteraturen bygga broar.

Charlotta Aspelin och Åsa Edenfeldt

Charlotta Aspelin är gymnasielärare i svenska och religion på Österportgymnasiet i Ystad. Hon är förstelärare i ämnet svenska och bloggar om sin undervisning på: www.charlottabloggar.blogspot.se

Åsa Edenfeldt är gymnasielärare i svenska, engelska och psykologi på Täby Enskilda gymnasium. Hon är förstelärare i svenska med fokus på språkutvecklande undervisning, läsning och lässtrategier och driver bloggen www.strategierforlarande.se

Rekommenderad läsning: 

Astrid Roe Läsdidaktik – Efter den första läsinlärningen (Gleerups 2014)

Barbro Westlund Att bedöma elevers läsförståelse (Natur och kultur 2013)

Lena Kåreland (red.) Läsa bör man…? Den skönlitterära texten i skola och lärarutbildning (Liber 2009)