Glädje och lust i undervisningen

Trygghet, sammanhang och elevdiskussioner skapar arbetsglädje. Jenny Söderhjelm Larsson mottog i våras utmärkelsen Pennsvärdet för sin förmåga att väcka elevernas lust att lära.

I 17 år har jag arbetat som lärare, med olika åldrar och med olika uppdrag. Varje dag har jag gått till skolan med förväntan. Vissa dagar har jag gått trött och fundersam därifrån, men alltid startat nästa dag med nyfunnen nyfikenhet. Vari ligger min glädje till arbetet? 

Jag älskar mina ämnen. Jag älskar att läsa tillsammans med och för elever, att klura på grammatiska frågor, att arbeta med textanalys med yngre elever, äldre och vuxna. Jag älskar att iaktta och bidra till en lärprocess, se de små små pusselbitarna läggas ihop för att slutligen utmynna i ett litet eller stort steg i elevens utveckling. Jag älskar svenskämnets allmänpedagogiska karaktär, där det ryms diskussioner om samhälle, historia och värdegrund likväl som individens högst personliga funderingar och ställningstagande. Jag är road av att planera lektioner, att fundera hur en lektion kan nå så långt som möjligt och utvärdera den. Jag trivs i energin i en skolmiljö, alla individers vilja och förhoppningar som skapar en kreativitet som kan spraka i luften.

Jag förutsätter att arbetet är svårt och komplext och blir därför sällan utan hopp. Jag räknar med att min arbetsdag ska bli varierad med utmaningar och frågor att lösa. Jag arbetar hårt, det har jag alltid gjort. Planerar, läser, funderar. Långt utanför mina timmar, år efter år. Och ibland, ganska ofta, kan jag efter avslutad lektion uppleva att jag inte har utfört en  arbetsuppgift – jag har organiserat och lett en kreativ, intressant och utvecklande lärostund. 

Min glädje. Min kärlek till yrket. Är det så enkelt? En lärare som älskar sitt jobb förmedlar detta till eleverna och de hänger med. Naturligtvis är det inte så enkelt. Ett stort och komplext uppdrag kan man inte förenkla så.

Min glädje räcker inte för att väcka elevernas glädje. Min entusiasm räcker inte för att skapa en förväntan hos eleverna. 

Vikten av att ge sammanhang

Frågan varför är fundamentet i min undervisning, för utan ett begripligt svar på frågan varför följer inte eleverna helhjärtat med mig. Eleverna ska vilja och med tiden kunna besvara lektionens varför på en övergripande nivå och på individuell nivå. Varför-frågorna varieras utifrån ålder och vi ställer dem redan i förskoleklass:

  • Varför är det viktigt att kunna läsa? När och var behöver du kunna läsa?
  • Varför övar vi på att läsa och skriva olika texttyper? Kan den kunskapen stötta oss senare skolår, när vi börjar på gymnasiet, på våra arbetsplatser?
  • Varför övar vi lässtrategier? Kan det hjälpa oss att lättare förstå en svår text? Kan det hjälpa oss att skriva en svår text?
  • Varför övar vi språklära? Varför lär vi oss nya ord? Varför diskuterar vi och besvarar frågor på, mellan och bortom raderna?
  • Varför övar vi kamratrespons? Hur kan vi elever stötta varandra när vi lär nytt?
  • Varför är det värdefullt att öva på att reflektera, diskutera, uttrycka tankar och drömmar? Varför är det viktigt att kunna lyssna på andra?

I elevernas reflektioner tycker jag mig genom åren ha sett tre tydliga mönster. I de flerspråkiga klassrum jag arbetar i är frågan om att utveckla ordförrådet central för eleverna. Ett annat mönster är att elever som har kommit långt i svenskämnet gärna besvarar frågan varför med ett nytt varför: vad finns det i det här för mig? Varför ska jag träna på det här, jag kan det redan? Ett tredje mönster är att elever som upplever att undervisningen är svårtillgänglig av olika anledningar kan bli nedslagna och uppleva att frågorna inte berör dem.

För att fånga samtliga elevers arbetsglädje är nyckeln att individ- och nivåanpassa arbetet inom ramen för hela klassens stoff. 

Läsgrupper som grund i undervisningen

I läsgruppsform arbetar vi med genremedvetenhet för att stärka skrivandet. I förskoleklass är det centralt att eleverna skiljer på berättande text och faktatext samt övar på textens röda tråd genom början-mitten-slut och den berättande textens miljö-och personbeskrivningar. Fokus är även ordförrådet. Jag som lärare agerar modell vid läsningen, ställer frågor och visar mönster. På mellanstadiet har eleverna tagit över den rollen och förklarar ord och begrepp för varandra. Vi arbetar med ett gemensamt ordförråd för att kunna tala om och analysera texter. Centrala begrepp på mellanstadiet är textkopplingar, textgenrer och läsförståelsestrategier.

Läsgrupperna har utvecklats till en stabil grund för den övriga undervisningen i svenska och svenska som andraspråk: eleverna tränar på att formulera tankar om det lästa, sätta handlingen i ett större perspektiv, diskutera orden och frasernas betydelse, analysera språket och mycket mer.

När läsgruppsdiskussionerna fungerar har arbetet även en elevhälsofrämjande aspekt eftersom det kan vara lättare att diskutera tankar utifrån en roll i en bok och även få modeller för hur man kan uttrycka dessa tankar. I boksamtal har eleven möjlighet att i diskussionen omskapa ett händelseförlopp vilket jag upplever är stärkande för våra elever.

Exempel från det senaste läsåret var när vi läste Ronja Rövardotter i åk 5-6. Eleverna på hela skolan arbetade med boken i olika former och vi såg även romanen som en teateruppsättning på Stockholms stadsteater.

Eleverna fick kortskriva kring några frågor, bland annat dessa:

  • Vilka centrala teman tycker du finns i boken?
  • Vad kan du berätta om språket i texten?
  • Hur beskriver du Ronja med tre adjektiv?
  • Hur beskriver du Mattis med tre adjektiv?
  • Vi har läst om grådvärgar, rumpnissar och vildvittror. Hur vill du kommentera dessa väsen?
  • Vilka text-till-text kopplingar gör du när du läser Ronja?
  • Vilka text-till-världen kopplingar gör du när du läser?
  • Vilka text- till-dig själv kopplingar gör du?
  • Välj en mening som berör dig från texten på första sidan. 
  • Vilken fråga vill du ställa till Ronja?
  • Vilken fråga vill du ställa till författaren, Astrid Lindgren?
  • Har du några övriga synpunkter eller kommentarer?

Givande elevdiskussioner

Frågornas varierade svårighetsgrad är tänkta att fånga in hela elevgruppen. Kortskrivandet innebär att eleverna inte ska rätta sin text eller lägga ner mycket tid på bearbetning. En elev fick i uppdrag att leda diskussionen. Eleverna beslutade sig för att svara på frågorna i turordning utifrån hur de satt vid bordet, vilket var en fördel för de elever som var nybörjare språkligt och med denna turordning fick de en modell för hur de kunde svara. Eleverna la ner mycket tid på att diskutera språket i texten. De upplevde det som ålderdomligt och dialektalt, men samtidigt med många nyord och fantasifulla fraser för att beskriva persongalleriet i berättelsen. Det skapade mycket diskussioner och elevförklaringar kring betydelse och synonymer.

Textkopplingar till annan text blev naturligt Romeo och Julia eftersom de nyligen arbetat med Shakespeare i engelskan. De kopplade även till Ishavspirater av Frida Nilsson, en skönlitterär bok som har en stark individ som huvudperson och där naturen är en central del av berättelsen. De kopplade också till en bok vi läste förra året, Hemliga brev av Suzie Morgenstern. Där är kopplingen en innerlig och oväntad vänskap mellan två barn.

I text-till-omvärlden koppling blev fokus de konflikter som finns i omvärlden. Vi har i våra klassrum elever som är direkt berörda av de krig som pågår och elever som skräms av de nyheter som kommer dem till del. En mening som berör uttrycker mycket av individen och det finns därför alltid möjlighet att passa. Flera elever lyfte Mattis glädje över att få en dotter, och flera lyfte själva födelsen med en mamma som sjunger. Naturens dramatik kring födelsen diskuterades också och tankar kring hur naturen fungerar som en extra huvudperson i boken.

Eleverna avslutade arbetet med att skriva en individuell text där de jämförde bok med pjäs.

Varje moment är en byggsten

Grundskolans undervisning har inte en slutpunkt, utan det är en början. En början stressar inte, en början är en möjlighet. 

Varje moment som vi arbetar med är en byggsten som ska kompletteras under skoltidens gång, och att tillägna sig kunskap tar tid. Genom att kroka i varje lektion med föregående eller kommande arbetspass, blir det tydligt för eleverna att deras förmågor byggs på i ett större sammanhang vilket jag upplever minskar stressen i en elevgrupp.

Ett gott samarbete med och inom en elevgrupp är inget lärare kan förvänta sig automatiskt. Dagens elever har ofta höga krav på sina lärares ämneskunskaper och förmåga att lära ut. Första steget till ett gott samarbete är därför att ge ett varierat lektionsinnehåll där varje moment förklaras och motiveras. 

Jag är även tydlig med att vara den självklara ledaren i klassrummet när det gäller det sociala samspelet eftersom elevgrupper annars kan kommentera varandra vilket är en grogrund för att elever tystnar och känner skam. Målsättningen är att nå fram till ett öppet och respektfullt samtalsklimat där vi inte fokuserar på rätt eller fel utan istället koncentrerar oss på att vara nyfikna på själva frågeställningen. Det respektfulla klimatet kan ta tid att åstadkomma och vara en utmaning. Tryggheten i klassrummet skapas av att eleverna upplever att läraren har koll, ämnesmässigt och för att skapa lugn i gruppen. 

Förväntningar på det nya läsåret

Nu börjar snart ett nytt läsår som jag planerar inför. Jag har kul. Jag har mycket att lära ut. Jag har mycket att lära.

Jag ska testa att arbeta med heartmaps (Georgia Hearst) med mina fyror. I femman ska vi skriva en tidning med olika texttyper och olika former av elevsamarbete. Årskurs 6 ska testa ett nytt läromedel, intressant att se hur det fungerar.

På terminens första lektioner kommer jag att presentera läsårets planering. I den är jag noga med att lyfta fram variationen och svenskämnets bredd. Inom ramen för ämnet finns något som är spännande för var och en och något som var och en kan känna att hen lyckas med.

Eleverna får i skriftlig form berätta om sina förväntningar och vad de anser att de behöver träna mer på. Vi läser några rader ur terminens första läsgruppsbok och diskuterar vad vi tror och tänker om den.

Ett nytt läsår börjar, där förhoppningen är att kreativiteten och arbetsglädjen växer med hjälp av tydliga ramar och strategier för stöttning.

Jenny Söderhjelm Larsson

Förstelärare i språkutvecklande arbetssätt på Östbergaskolan i Stockholm.

Jenny Söderhjelm Larsson fick i våras utmärkelsen Pennsvärdet för ”sin uppfinningsrikedom, drivkraft och förmåga att bjuda in sina elever och kollegor till ett livslångt lärande”. Pennsvärdet delas ut av Berättelseministeriet.

Relaterat