Ingrid Lindell & Anders Öhman (red)
För berättelsens skull – Modeller för litteraturundervisningen
Natur & Kultur 2018

Antologin För berättelsens skull. Modeller för litteraturundervisningen vänder sig till verksamma och blivande svensklärare på högstadiet och gymnasiet. Syftet med bokens åtta kapitel med olika teman, är att ge förslag på hur man kan arbeta med skönlitteraturen i klassrummet. En av intentionerna är att visa hur berättelsen i sig kan stå i centrum för undervisningen utan instrumentella föreskrifter och krav på mätbarhet. Kapitlen är skrivna av olika forskare. 

De teoretiska bakgrunder som ges vittnar om kunnighet hos skribenterna. Vi får exempelvis ta del av modellen ”att skugga intrigen”, förslag på arbetssätt med serie-och bilderböcker, samt exempel på hur elevers narrativa kompetens kan utnyttjas i arbete med ”börjor”. Anders Öhman och Malin Tornberg Pantzare beskriver till exempel hur man kan arbeta med fokus på handlingen i en berättelse. Genom att följa intrigen ges eleverna möjlighet att diskutera textens händelser. Kapitlet ger på ett bra sätt både en teoretisk bakgrund och en beskrivning av hur Tornberg Pantzare arbetat med detta i klassrummet, vilket är intressant. Maria Jönssons kapitel om bilderboksläsning vill, i ett välskrivet kapitel, slå ett slag för genren på högre stadier, som ett tänkvärt verktyg för epikanalys, samt i undervisningen om multimodala texter. I kapitlet om ”börjor” och berättande redogör Ingrid Lindell för hur lärarstudenter lär sig närma sig romaner och filmer genom att undersöka hur de börjar. Kapitlet är inspirerande, även om modellen skulle behöva omformuleras en del för yngre elever.

Vi får även exempel på hur elever kan närma sig skönlitteratur känslomässigt med dramatiseringar och gestaltningar, samt hur arbetet med litteraturtolkning kan göras mer ur elevperspektiv. I Olle Widhes kapitel beskrivs hur man kan jobba med dramatiseringar av berättelser, även ritandet av litterära personer. Christer Ekholm å sin sida, ger en teoretisk bakgrund till varför läsningens distans inte behöver vara negativ utan tvärtom kan utnyttjas pedagogiskt för att aktivera läsaren. Detta kan ge värdefull inspiration till hur man som lärare kan leda boksamtal med många varför-frågor.

Intrycket av boken är att lärare med erfarenhet kan få en del tankar och uppslag som kan integreras i den egna undervisningen, men för en blivande svensklärare hade den praktiska kopplingen behövt förstärkas med fler beprövade didaktiska förslag och hur de kan genomföras i klassrummet. Det finns kapitel i boken som befinner sig långt från verkligheten i klassrummet, och man saknar ibland ett praktiskt perspektiv från elever och lärare. 

Sammanfattningsvis visar dock denna bok sätt att lyfta fram skönlitteraturen i undervisningen på kreativa sätt. Jag känner mig efter läsningen inspirerad, och har fått idéer att prova praktiskt, samtidigt som jag fått en teoretisk bakgrund. 

Maria Krameus 

Maria Krameus är gymnasielärare i svenska.

Relaterat