SLA 2015 coverwebbEwa Bergh Nestlog & Nils Larsson (red)
SLÅ 2015. Svenska – ett inkluderande ämne
Svensklärarföreningen  2016

Jag öppnade denna årsskrift med intresse och ännu mera nyfikenhet. Detta med anledning av underrubriken. Ordet inkluderande har fått en positiv värdeladdning under senare år. Ungefär som ordet värdegrund. Och båda begreppen är lika tvetydiga om man skrapar på dem. En skolledare kan vid ett medarbetarsamtal säga: ”Vi uppskattar att du jobbar inkluderande.” Vilket för tankarna till Göran Perssons käcka devis: ”Alla ska med.” Vissa lärare sträcker på sig, känner sig vara med på tåget som går åt rätt håll. Andra kan när begreppet nämns börja tänka på att det är omöjligt att rekommendera vissa behövande elever att byta inriktning eller till svenska som andraspråk.

I en av de tio texterna, Josefin Nilssons ”Ett inkluderande svenskämne – i den flerspråkiga skolan”, får vi en definition: ”I den inkluderande undervisningen ska alla elever få vara delaktiga i den sociala gemenskapen och i lärandet.” Det låter bra vid en första genomläsning, men vad betyder det?

I Nilssons text finns ett resonemang som handlar om att det handlar om att utmana rådande normer. Hon hävdar att det finns en enspråkig norm i samhället och i skolan vilket försvårar för flerspråkiga elever att inkluderas.

Dessutom finns det flera problem med att dela upp svenskämnet i två, vilket visas i Aina Bigestams & Anna Kayas text, ”Ett vidgat svenskämne och svenska för nyanlända”. Ämnet måste förändras för att kunna inkludera flerspråkiga elever. Svenska som andraspråk är till innehållet alltför likt svenska för att vara till hjälp för nyanlända och vara en övergång till undervisning i svenska och andra ämnen. Enligt författarna bör lärarutbildningen också förändras och läggas upp som en påbyggnad ungefär som speciallärarutbildningen. Bigestam och Kaya är kritiska och har väl underbyggda argument.

Men det finns en annan sida av det inkluderande ämnet. Gunilla Molloy tar i sin text, ”Från räkmacka till lärämne”, upp svenskämnets innehåll som liknas vid både räkmacka och dignande buffébord. Ämnet är spretigt och inkluderande i den meningen att det går att plocka in litet av varje. Hon menar att en kärna saknas, något att utgå ifrån, vilket inverkar menligt på utvecklingen av ämnet. Molloy hänvisar till flera undersökningar. En visar att lärare huvudsakligen arbetar med färdighetsträning och att lärare har olika uppfattning om vad ämnet är samt att de i många fall arbetar med sådant de redan känner till från sin egen utbildning.

Gunilla Molloy poängterar starkt innehållet i svenskundervisningen vilket känns välgörande eftersom det annars oftast är formen, som till exempel bedömning, som tas upp till beskådande. Särskilt bland förståsigpåare utanför svensklärarnas krets, som politiker och andra debattörer, diskuteras sådant som betygssystem och annan kosmetika som ska rädda skolan från ytterligare förfall. Sedan brukar luften inte räcka till för att gräva djupare och till exempel fundera över innehållet i undervisningen. Därför är det glädjande att flera av texterna i årsboken tar upp just innehållet.

Boken innehåller tio uppsatser av olika slag, varav en på danska, en på norska och en på engelska. Texterna är mer eller mindre akademiska och är kryddade med hänvisningar och källor. Förutom de redan nämnda texterna har Louise Björkman med flera skrivit om lässtrategier. Linn Fribergs text handlar om det queerdidaktiska, Björn Kindenberg har skrivit om ”det utskällda ämnets historia”. Det utskällda ämnet är svenska som andra språk.

Den norska texten av Kringstad med flera handlar om ”skriveopplaerning i det heterogene klasserommet”. Helle Pia Laursen står för det danska bidraget, ”Modersmålsfaget, sproglig diversitet og leteracytilegnelse”. Det engelska bidraget kan tyckas ligga långt ifrån vår förening men många lärare har engelska i sin kombination och texten, ”Playing with Language – Grammar as a Resource för Writers” av Debrah Myhill med flera, handlar om grammatik som omhuldas av många svensklärare. För att ingen ska vara bortglömd ska även Berit Lundgrens text om skrivande och Catarina Schmidts inlägg om sammanhangets och språkanvändningens betydelse för läs- och skrivlärandet nämnas. Alla texterna är väl valda och av intresse för ämnets utveckling.

Stefan Estby

Stefan Estby är svensklärare och författare.

Relaterat