”Jag var allt annat än lugn inför ett nytt skolår”

Det är i skrivande stund sista dagen av sommarlovet. Skolledningen har agerat både klokt och omsorgsfullt när de i slutet av förra veckan skickade ut välkomstbrev till alla lärare med inbjudan till gemensam frukost och tider angivna för apt, samtal och aktiviteter samt inte minst egen förberedelsetid för de första dagarna. Men jag ska vara helt ärlig. För två veckor sedan var jag allt annat än lugn inför utsikten till ett nytt skolår.
Det mesta är prosaiskt. Pandemin gjorde sitt under förra året, och skolans styrsystem (npm, finansiering, betygssystem) är på flera sätt ett gigantiskt haveri. Därtill kommer de skenande förväntningarna från år till år från olika håll.

Alla dessa är stressorer. Skolklimatet är inte friskt. Ändå gäller fortfarande att den ljusnande framtid är vår, och allt börjar med en bra lärare, hejåhå.

Henrik Birkebo.

Sex veckor in i sommarlovet hände det. Trötthet och sporadiskt lock för öronen, i kombination med ett lätt sus, kom från ingenstans och var en ny, gåtfull och mycket obehaglig erfarenhet för mig. Besök hos läkare och samtal med vänner gjorde mig rädd att jag kanske drabbats av utmattningssyndrom. Blodvärden och blodtryck var tipptopp. Ändå detta? Jag?

”Utbrändhet är lurigt”, som min gode vän sade till mig när vi pratade om utmattningssyndrom. ”Någon får tinnitus, medan någon annan blir av med det.” Men kaklet känns. Själv drabbades han 2015 och har fortfarande känningar av det rätt vad det är.
Även psyket är lurigt, kom vi fram till. Vi kanske inte alltid är medvetna om vad vi utsätter oss själva för och hur detta påverkar oss i långa loppet. När jag gjort stresstester på nätet har jag alltid haft mycket låga poäng (det vill säga, ingen stress). Kan det ändå ha ackumulerats i det dolda över lång tid, undrar jag? För egen del kom jag på att jag faktiskt inte längre sov så gott på natten som jag brukade göra och detta var en helt ny insikt för mig. Nu gällde att ringa in nyckelfaktorer.

Från tanke till handling därför: Ett, sluta med kaffe efter kl. 17 (svårt!). Två, sluta häng så mycket på sociala medier som jag annars brukat göra. Hitta fokus och sluta spring på alla bollar.
Och det är där jag befinner mig nu. Två veckor in i min nya kur har jag hunnit läsa ett flertal böcker, bland dessa 22.11.63, en tegelsten av Stephen King. Är även halvvägs inne i Kings On Writing vilken bekräftar mig i det jag redan vet. Det gäller att vaka över sitt inre.
Och det är här det poetiska kommer in i bilden. Fast först ett förbehåll – en disclaimer, så att säga. För nej, jag värjer mig mot tanken att mindfullness skulle vara svarat på alla systematiska anomalier. Det är orimligt och ohederligt att förlägga alla problem till de anställda själva.

Många – inte minst lärare – behöver bli bättre på att stå tillsammans och säga nej oftare.

När detta har sagts är det emellertid med livet som insats jag även går in i detta (klyschavarning!) Att i år försöka odla mitt hjärtas och psykes trädgård ännu mer medvetet och förhoppningsvis klokt än jag gjort på länge. Jag är själv ganska bra på att säga nej till krav utifrån men behöver nu säga nej även till en del av mina egna infall i stunden. De som annars är så roliga och stimulerande men som tyvärr bär på en prislapp jag inte alltid sett och ser. Mindre kaffe, mindre sociala medier, fler böcker, mer tyst reflektion och kontemplation, fortsätta med träning och trädgårdsodling.
En dag i sänder.

Henrik Birkebo
Svensk- och engelsklärare,
Magnus Åbergsgymnasiet,
Kunskapsförbundet Väst

Relaterat