”Jag vill ha en litteraturkanon”

Lena Kjersén Edman tycker att det ska finnas en litteraturkanon för barn- och ungdomar upp till 15 år. Men den ska inte vara statligt styrd och inte heller enbart bestå av svenska verk. ”Alla barn ska ha rätt att få lyssna till eller läsa, och leva med barnkulturens basvaror”, skriver hon.

Kanondebatten är ingen nyhet. Redan för sådär tio år sedan initierade liberalen Cecilia Wikström en svensk kanondebatt som handlade om litteraturläsningen under gymnasieåren. Alltså levandegjord klassisk litteratur för 16–18-åringar. Jag säger: Sorry. För sent. 

Jag tror på valfrihet men också på det värdefulla i att barnen i en förskola och skola har vissa gemensamma upplevelser av litteraturlyssnade, litteraturläsning och litteratursamtal. Ja, jag hör till dem som vill ha en – dock INTE statligt styrd –  litteraturkanon. För barn upp till 15 år. Dock inte enbart bestående av svenska verk.

För jag vill, till exempel, att alla barn ska få möta den bilderbok av de engelska makarna Rey som kom ut under andra världskriget och översattes av Astrid Lindgren: ”Pricken”. Om en lärare arbetar kumulativt med läsning (så som man gör med matematik), så finns det ju en mängd anledningar att högläsa och diskutera ”Pricken” med små barn.  Och sedan diskutera den boken igen när barnen blivit tonåringar. Då kanske apropå de funderingar och samtal om utanförskap och rasism som ”Pricken” nu väcker…

Om några skolledares, förskollärares, lärares, bibliotekariers och mitt  försök med en litteraturkanon i den mångkulturella förorten Västra Skogås berättar jag i boken ”Tala om böcker”.

Poängen i arbetet med klassiker tillsammans med barn mellan 4 och 15 år är förstås inte bara VAD man läser utan HUR! Hur vi lustfyllt högläser, bokleker, boksamtalar och spelar teater.
OBS: ”Pricken” är ett exempel. Ett annat exempel (från den kanon som upprättades i stockholmsförorten) är H C Andersens ”Kejsarens nya kläder” – en berättelse med olika innebörd för 5-åringar, 14-åringar och vuxna.  En bok för livet.

Oavsett vilket land mamma och pappa är födda i har alla barn rätt att få lyssna till eller läsa, och leva med barnkulturens basvaror. Det allra mesta av det vi kallar klassiker är nämligen barn-och ungdomslitteratur: Nalle Puh, Alice i underlandet, Robinson Kruse, En världsomsegling under havet.
Samma sak om blivande svenska klassiker. Böcker av författare som heter till exempel Beskow, Lindgren, Jansson, Hellsing, Gripe, Stark, Lindenbaum.

Varför brinner jag, som bibliotekarie och lärarutbildare, för kumulativ läsning och för en läskanon för barn och unga ?
Det handlar om rättvisa. Min önskan och längtan är att även de barn, vars föräldrar inte känner sig väl till mods med bokläsning, ska få möta Sveriges och världens bästa böcker.

Jag vill att ALLA barn ska få bra mat (inte bara kockens barn), att ALLA barn ska få ha kläder som de känner sig fina i (inte bara de snitsiga föräldrarnas barn) – och jag drömmer om att  ALLA barn ska få ingå i en stimulerande och fantasieggande läsgemenskap och samtalsgemenskap!

Lena Kjersén Edman
Litteraturvetare, bibliotekarie och författare

Fotnot: Lena Kjersén Edman recenserar barn- och ungdomslitteratur i Svenskläraren. Här kan du läsa mer om henne i ett personporträtt.

Relaterat