pojkenwebbJohn Boyne
Pojken på bergets topp
B. Wahlströms 2016

John Boyne
Pojken i randig pyjamas
B. Wahlströms 2014

I alla svenska kommuner kommer nu svenska ungdomar att förhöras på läxan, redogöra för grupparbetet och busa på rasten tillsammans med jämnåriga som har tvingats fly från krigets fasa.

Vad har dessa nyanlända ungdomar varit med om i plågade hemländer som Afghanistan eller Syrien? Hur ska de svenska grundskoleeleverna Alvin och Hanna – som hela livet har levt i ett pojken i randig pyjamas.inddfritt land som varit förskonat från krig – kunna förstå de svåra erfarenheter och det lidande som
flyktingarna Mohammad och Vesna bär på?

Kanske kan litteraturen vara en hjälp att förstå. Jag tror det. 2000-talets många inbördeskrig har ännu inte blivit mycket skildrade i ungdomslitteraturen men om krigets ungdomar finns det ändå starkt berörande berättelser. För fortfarande, mer än 70 år efter freden, skrivs det berättelser om människoöden under det andra världskriget .

Många av dessa berättelser är skrivna om och för barn och ungdomar. Ofta finns en liten kärlekshistoria eller vänskapshistoria med som en svag låga i ett stort mörker. Så gott som alltid är huvudpersonen i ungefär samma ålder som läsaren. Sällan är dessa krigsskildringar hjälteberättelser – böckerna handlar istället om krigets offer. Barn och ungdomar är alltid offer i krig.

Jag påminner här om några av de äldre allra starkaste böckerna. De har alla fem nästan fått klassikerstatus.

Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian är en gripande berättelse om den magre nioåringen William som på hösten 1939 evakueras från Londons slum och hamnar hos en enstörig gubbe på engelska landsbygden.

De små ryttarna av Margaretha Shemin handlar om den lilla amerikanska flickan Johanna som på grund av kriget inte kan återvända hem utan tvingas bli kvar hos sina farföräldrar i det av tyskarna ockuperade Holland.

I den starka ungdomsboken Han hette Jan av Irina Korschunow gömmer den vettskrämda tyska flickan Regine i ett vindsrum den polske pojken Jan som hon har förälskat sig i, undan Gestapo.

Den holländska flickan Anne Frank (1929–1945) dog i koncentrationsläger i Bergen–Belsen. I juni 1942 började 13-åriga Anne föra dagbok och hennes sista dagboksanteckning är från augusti 1944. Inte visste skolflickan att dagboken skulle bli hennes tröst då hon, tillsammans med sin egen och en annan familj, i drygt två år tvingades gömma sig undan nazisterna.

Och så en svensk bok som har blivit mycket omdebatterad. Vibeke Olsson skrev som 17-åring Ulrike och kriget – berättelsen om en vanlig fattig trettonårig flicka från München som indoktrinerades till att bli en övertygad nazist som dyrkade Führern. Berättelsen börjar år 1939 och slutar vid Tysklands bittra nederlag år 1945.

Pojken på bergets topp heter en ny ungdomsroman – skriven av författaren till en bok som kom ut för ungefär tio år sedan och som har blivit både hyllad och filmad: Pojken i randig pyjamas av John Boyne. Den tidigare boken handlar om vänskapen mellan en nioårig lägerfånge i Auschwitz och den tolvårig pojken Bruno som är son till en SS–officer. Både Pojken i randig pyjamas och Pojken på bergets topp utspelas under andra världskriget. I båda böckerna finns en nazistisk – lockande och skrämmande – fadersgestalt.

Jag tänker: Pojken på bergets topp påminner om Vibeke Olssons Ulrike och kriget. För det finns likheter mellan den tyska flickan Ulrike och den fransk–tyske pojken Pierrot/Pieter som är huvudperson i John Boynes nya bok. Efter en tragisk barndom i Frankrike med en krigsskadad alkoholiserad far har den föräldralöse Pierrot som sjuåring adopterats av sin faster som han inte känner. Hon arbetar som hushållerska i ett elegant hem på alporten Berghof i Österrike. Pierrot blir där Pieter och ganska snart har han glömt sina franska rötter och han kommer att förneka den tidiga barndomens vänskap med den döve judiske pojken Anshel.

Han är helt isolerad. Hemmet, där fastern arbetar, ägs av Adolf Hitler. På Berghof finns också Eva Braun, Hitlers väninna, och bland berömda gäster syns den lågmälde hertigen av Windsor med fästmön Wallis Simpson under armen.

Pieter blir väldigt stolt när han efter en tid på Berghof av den beundrade Führern får nya kläder = en Hitler–Jugend–uniform . Han får en känsla av tillhörighet. Av makt. Som femtonåring är Pieter övertygad nazist. Då är han ensam kvar på Berghof.

(Det finns en crossover mellan John Boynes bägge mest kända böcker från andra världskriget. I Pojken på bergets topp möts vid ett tillfälle Pieter och Bruno från Pojken i randig pyjamas ansikte mot ansikte på centralstationen i Mannheim.)

Jag tänker vidare: Vi brukar ju, vuxna emellan, säga om Ulrike och kriget att man alltid är orolig att den ska läsas på ”fel” sätt av en tonåring. Att den unga läsaren inte bara ska sympatisera med Ulrikes tragiska öde, utan också med hennes allt starkare dragning till nazismen.

Finns samma risk (om den nu finns) när 2016 års ungdomar läser eller lyssnar på högläsning av den välskrivna och engagerande ungdomsromanen Pojken på bergets topp? (Med ett mycket överraskande slut – som jag inte tänker berätta.)

Men låt mig berätta om bakgrunden till att unga Vibeke Olsson för trettio år sedan skrev Ulrike och kriget. I hennes högstadieklass hade man studerat andra världskriget och hon hade då ställt sig en samvetsfråga: Hur skulle hon själv ha reagerat om hon och familjen hade levt i fattigdom och förnedring i 1930-talets Tyskland och i radion fått lyssna till hur Führern lovade utsvultna och bittra tyskar återupprättelse för Versaillefredens skymf mot dem? Avsikten med boken var, har författaren berättat, att ge andra ungdomar empati men också motståndsvilja – så att de aldrig skulle kunna luras till något som liknar Ulrikes livsval och tragedi.

Kanske kan de unga läsarna av Pojken på bergets topp göra som Vibeke Olsson gjorde = ställa samvetsfrågor. Till bokens huvudperson ställa frågan: Vad kunde Pieter ha gjort annorlunda? Och till sig själva: Vad skulle jag, i en situation som liknade Pieters, ha gjort annorlunda?

Lena Kjersén Edman

Lena Kjersén Edman är bibliotekarie, lektor i litteraturvetenskap, läsfrämjare och kritiker.

Relaterat