Jag brukade fråga mina elever om de tyckte att jag som lärare hade makt över dem och hur de i sådana fall förhöll sig till denna fråga. Det som började med ett fnittrande nej övergick ganska snart till ett något mer dämpat och insiktsfullt kanske. Därefter tog det inte lång tid innan de flesta av dem insåg att vi lärare har en närapå total makt över deras framtid och därmed deras liv. Kanske inte alltid en helt igenom behaglig insikt eller start på en lektion, men som ändå brukade fortskrida i ett mer reflekterande förhållningssätt till den egna förmågan att ta makten över åtminstone vissa valda delar av livet – nämligen språket.

Visst, man kan strunta i hur man uttrycker sig och ändå gå ganska långt. Men OM man har ett utvecklat ordförråd, god läsförmåga och förmåga att reflektera kring det egna läsandet och skrivandet med andra, har man skaffat sig ett vasst redskap som ger förutsättningar till både vidare studier och förmågan att påverka sin omgivning med sina åsikter.

Och självklart har vi svensklärare ett extra stort ansvar att skapa en läs- och skrivfrämjande miljö i lektionsarbetet genom att välja viktig och angelägen litteratur som utgångspunkt för fortsatta diskussioner mellan eleverna. Men än viktigare är att explicit arbeta med att utveckla elevernas metaspråk kring de texter vi läser och skriver i skolan. 

Att låta det lästa och det skrivna vara en slags språngbräda till förnyade insikter och i formulerandet av åsikter. Texterna de skriver och den angelägna litteraturen som de läser ska diskuteras och ventileras. De egna tankarna ska möta andras perspektiv och kanske stöpas om på nytt. I tal och skrift. Och det gör man bäst om man lärt sig termerna och begreppen för det viktiga man upplevt i läsakten.

Om man ska kunna tala, inte bara MED språkets hjälp utan även OM språkets beskaffenhet behöver man ord och begrepp för detta. Alltså ett metaspråk där både genrespecifika begrepp och grammatisk terminologi kommer väl till pass. Ordval, tempus och modalitet är exempel på sådana begrepp i språket som kan verka som magiska nycklar om man vill förändra ett budskap. Om man vill säga det man redan har sagt på ett annat sätt. Om man vill experimentera och säga nytt. 

Genom språket kan man vinna över andra på sin sida genom att överge mindre goda formuleringar och slipa på argumenten så att de blir mer träffsäkra och slagkraftiga. Så ska man använda skolans arena till något, så är det detta som är det viktigaste, säger jag – att lära eleverna att språket går att förändra till det bättre. Alltid. Och bäst sker detta i dialog och samtal med andra av det man sett, hört och läst.        

Gurli Malmqvist
Nyligen pensionerad specialpedagog och lärare i svenska/svenska som andraspråk. Går nu skrivarutbildning och skriver på en kortroman.