Lära för livet – utan mäthysteri

Hur tar vi oss bort från betygshetsen och fokuserar på det djupare lärandet? Suzanne Parmenius Swärd, lektor i pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet, har lång erfarenhet i ämnet. Här delar hon med sig av tankar och tips.

Många vittnar om den ökade fokuseringen på bedömning, mätningar av kunskap och kunskapskrav i skolan och i svenskämnet idag (tex Bornemark 2020). Ordet mål har blivit synonymt med ordet krav och alltfler ser kunskapskravens text som svenskämnets innehåll, fastän de egentligen är till som ett stöd för bedömning av elevers kunskaper och förmågor när kursen eller det större ämnesområdet är avslutat. Fokus har hamnat på vad eleven ska göra för att få ett visst betyg (se tex Carlgren om baklängesplanering i Skola & samhälle okt 2016).

Frågar man ett slumpmässigt urval av elever skulle nog flertalet svara att de går i skolan för att få betyg. Väldigt få skulle nog svara att de går i skolan för att lära sig något (kanske om man är 7 år och börjar i första klass). Man läser en roman enbart för att man måste, för att få betyg, eller så vägrar man läsa och då får man inget betyg. Man skriver en text för att få ett betyg  eller vägrar skriva och får då inget betyg alls. Skrivträningen och lästräningen är många gånger till för att eleverna ska klara av det nationella provet och få ett betyg på det, inte för den livslånga läs- och skrivprocessen. 

Att sätta betygsliknande omdömen eller rent av betyg på i princip alla uppgifter som görs i svenska är oroande tendenser som jag ser på många håll.

Oroande tendenser
Att sätta betygsliknande omdömen eller rent av betyg på i princip alla uppgifter som görs i svenska är oroande tendenser som jag ser på många håll. Jag möter det i diskussioner med studenter när de kommer från sin VFU, eller hos verksamma obehöriga lärare som gör sin kompletterande lärarutbildning. Jag möter det också i svensklärarchatten på Facebook, och ute på fältet när jag gör föreläsningar och håller workshop för verksamma lärare. 

Ett exempel: 
Jag får ibland uppdrag att föreläsa för eller arbeta med lärare om hur man kan få gymnasieelever att utveckla sitt läsande och skrivande. Lärarna lyssnar uppmärksamt och deltar med liv och lust i workshoppar och diskussioner, men när vi ska avsluta säger ofta någon med en suck att: 

”Det där är ju fint och bra och du har verkligen öppnat ögonen på oss, men det går inte att jobba så nuförtiden. Detta kunde man göra förr när inte kunskapskraven fanns, före GY 11 och ämnet var mer fritt.” 

Många gånger när jag frågat varför, svarar de att eleverna vill få betyg på allt de gör, därför kan man inte göra som jag föreslår. Eller: ”Vi måste dokumentera och bedöma allt vi gör och skriva in betyg på varenda uppgift på den nyinköpta (och svindyra) ”lär”-plattformen. ”
Mina fortbildnings- och lärarutbildarinsatser går ju ut på att jag förhoppningsvis ska ge deltagarna verktyg för att kunna just utveckla läs- och skrivförmågan i process och öka förståelsen för språket och litteraturen genom läsning, samtal och skrivande i progression med ett stort mått av övning, för att lärande ska uppstå. Jag har inte ägnat 25 år av mitt liv med svenskämnets didaktik, grundat på forskning och beprövad erfarenhet, för att lära studenter och fortbilda lärare i hur man betygsätter uppgifter och skriver matriser. Nej, min drivkraft har varit att undervisa om hur man som lärare kan få elever att lära och utforska språket och litteraturen. 

Vari ligger konflikten?
Men vad kan det då vara jag och även förstås många lärare och lärarutbildare förfäktar, som står i konflikt med det som händer med svenskämnet idag?
När jag undervisar om vad svenskämnet är, utgår jag alltid från ämnets syfte som det är uttryckt i ämnes- och kursplaner. Syftet i Gy 11 är förvisso ganska kortfattat men ändå; det finns. Det finns också i den inledande texten några uttryckta mål och beskrivningar av ett innehåll. Men om man tänker sig att syftet (och målen) ändå beskriver vad skolan vill med ämnet svenska, är det ju ganska självklart att man planerar sin undervisning så att syftet kan uppfyllas och målen kan nås. När jag undervisar är första meningen den mest betydelsefulla utgångspunkten för planering och genomförande av svenskämnet. Den lyder så här:

”Undervisningen i ämnet svenska ska syfta till att eleverna utvecklar sin förmåga att kommunicera i tal och skrift samt att läsa och arbeta med texter, både skönlitteratur och andra typer av texter.”

Det centrala i ovanstående citat är ”utveckla sin förmåga”. Dessutom säger syftet allt om vad svenskämnet ska innehålla. Eleverna ska kommunicera i tal och skrift och läsa och arbeta med texter både skönlitteratur och andra typer av texter (vilka förstås kan vara både tryckta och multimodala/digitala). Men de måste kommunicera i tal och skrift om något. Och det är ju arbetet med texterna som de ska kommunicera i tal och skrift om. De kan ju inte heller utveckla sin kommunikativa förmåga utan sann kommunikation om något. 

Utifrån en sådan syftesformulering kan man lägga upp hela svenskämnet. Dels ha fokus på ”utveckla sin förmåga” , vilket i detta sammanhang betyder ”lära”, dels ha fokus på tala, samtala (och lyssna), skriva och läsa. 

Alla vi som läser och skriver och uttrycker oss muntligt, vet att förmågan att utvecklas i skrift och tal och läsning är livslånga processer.

Chansen till utveckling
Alla vi som läser och skriver och uttrycker oss muntligt, vet att förmågan att utvecklas i skrift och tal och läsning är livslånga processer. Att lära sig skriva, läsa och förstå alltmer komplexa texters form och struktur är en process och under den processen måste man lära för att utveckla sin förmåga och man måste öva (precis som man lär sig spela ett instrument). I ordet utveckla ligger också begreppet progression. 

Alla elever ska gå från en enklare till en alltmer komplex nivå. Sedan kan varje elev utvecklas olika mycket, något man som lärare får stämma av när kursen är slut. Men alla måste få chansen att lära sig och utvecklas. Att t.ex. skriva välutvecklat, utförligt och nyanserat är ett strävansmål, eftersom det är centralt för förmågan att skriva mer komplexa texter. Alla kommer inte lyckas fullt ut, men de måste få chansen att lära sig (se t.ex. Jon Smidt 1996). 

Och för att se samband mellan olika texter och kunna skriva fram detta samband måste man ha tränat på att skriva på ett kritiskt, analytiskt, jämförande sätt och man måste även ha läst och diskuterat ett stort antal texter tillsammans. 

Denna utveckling, detta lärande, sker genom ”arbetet med olika texter” som det står i syftet. Debra Myhill som är en av världens ledande forskare inom det man kallar L1 education, förordar att texten är det material man har för att utveckla sin metakognitiva förmåga: alltså förmågan att tala, skriva och kommunicera om ett innehåll och en form i en text. Hon ger bland annat exempel (i flera artiklar och på sin hemsida vid University of Exeter) på hur man t.ex. kan  använda grammatiska språket/termerna för att få syn på hur en text är uppbyggd (se även Parmenius Swärd 2016 och 2018). 

Utforska texten med stöd
Man arbetar med texten enligt en viss samtalsmetod som handlar om att utforska texten med stöd i frågor som innehåller olika typer av grammatiska och lingvistiska termer. Frågor som; vilken effekt har ett visst ord i rubriken på denna text? Vad händer om man kastar om ordningen på meningen i rubriken eller första meningen i en text? – alltså fokus på funktionen och meningen med texten.

Hon har via sin forskning visat att elever har förmåga att prata om texter om de bara får ledning med stöd i rätt slags frågor. Kreativa frågor som hjälper till att utforska texten (bilden, filmen, etc). Hon har också upptäckt att metakunskap om exempelvis grammatik och textlingvistik ger utveckling av elevens skrivande. Genom att prata om text och få syn på hur mening skapas via texten utvecklas också elevers egen förmåga att skapa mening genom texter. 

Genom att prata om text och få syn på hur mening skapas via texen utvecklas också elevers egen förmåga att skapa mening genom texter.

Hon slår också ett slag för att arbeta med skönlitteratur och med skönlitterära begrepp på samma sätt. Alltså bort med drillning och förhör av grammatiska termer och litteraturvetenskapliga begrepp och fram med funktionen och meningen och det retoriska i texten genom funktionell användning av begreppen. På så sätt fördjupas lärandet av språkets funktion både när det gäller tal, skrift och läsning. (se även ”Close Reading” Brown & Kappes 2012, Parmenius Swärd 2016)

Suzanne Parmenius Swärd.

Det gäller således att stanna upp ett tag. Kasta betygsliknande bedömning på varenda uppgift och det instrumentella görandet överbord. Utforska textvärldar tillsammans med eleverna. När kursen/terminen är slut kan man göra en avstämning av den process som innebär att utveckla sin förmåga att kommunicera i tal och skrift. Vår tjänstebeteckning är ämneslärare i svenska (ett vackert ord). Det vore väl underbart om vi kunde få vara det!

Suzanne Parmenius Swärd
Lektor i pedagogiskt arbete
Linköpings universitet

REFERENSER 

  • Bommarco, Birgitta  & Parmenius Swärd,
  • Suzanne (2018). Läsning, skrivande, samtal – textarbete i svenska på gymnasiet. Studentlitteratur 
  • Bornemark, Jonna (2020) Horisonten finns alltid kvar – om det bortglömda omdömet. Volante
  • Brown, Sheila & Kappes, Lee (2012). ”Implementing the Common Core Standard: A Primer of Close Reading of Texts.The Aspen Institute Education & Society Program
  • Carlgren, Ingrid (2016) “Undervisning och läroplanernas janusansikte” I: Skola & Samhälle 6.e oktober 2016. www.skolaochsamhalle.se 
  • Myhill, Debra m.fl. (2022) Writing resources for teachers – University of Exeter.  (http://socialsciences.exeter.ac.uk/education/research/centres/writing/grammar-teacher-resources/ 
  • Parmenius Swärd, Suzanne (2016) “Stanna upp ett tag” I: Svenska ett kritiskt ämne SLÅ 2016
  • Parmenius Swärd, Suzanne (2016) ” Välutvecklat, utförligt och nyanserat” I: Läslyftsmodul Analysera och kritiskt granska del 6 Skolverket: Lärportalen
  • Smidt, Jon (1996) Fornyelsens konflikter: skriveopplæring i videregående skole i 90-åra
  • Cappelen Damm akademisk forlag

Relaterat