Illustration: Patrik Boberg.

Svensklärarföreningen står på lärarnas, lärarstudenternas och elevernas sida. Det är dessa grupper som enligt oss framför allt ska få inflytande över svenskundervisningen och över svenskämnets utformning. Alldeles för många andra har fått utrymme i skoldebatten med ogrundade åsikter om både skola i allmänhet och om svenskämnets innehåll och svensklärares metodval i synnerhet. Jag ser detta som ett uttryck för en krass strid om makt där lärare har tappat makt och följaktligen även inflytande under många år.

Jag arbetar på lärarutbildningen på Stockholms universitet. Mitt uppdrag är att vara lärare i svenskdidaktik för de blivande svensklärarna. Det är en stor förmån att få träffa dessa lärarstudenter och smittas av deras entusiasm och få ta del av deras kloka tankar. Med få undantag har de lärarstudenter jag har träffat under snart sex år drivits av ett patos och en kraft att vilja göra avtryck i skolan. Det är beundransvärt med tanke på det samhällsklimat som råder och får uttryck i medierna där skolan och dess lärare inte sällan skildras i negativa ordalag.

Det diskuteras mycket bland lärare om vad som har lett till denna situation där vi i lärarprofessionen inte sällan känner oss missförstådda och påhoppade av andra grupper, och där våra yrkeskunskaper emellanåt ifrågasätts på oklara grunder. Namn på tidigare ministrar och politiker nämns som exempel på personer som har varit med om att orsaka denna situation, och självklart är det viktigt att historieskrivningen blir så korrekt som möjligt, men nu är det hög tid att börja göra motstånd. 

Det gör mig betryckt när ambitiösa lärarstudenter ger uttryck för en överdrivet stor rädsla att göra fel. Det är självklart centralt att vi ska arbeta enligt de riktlinjer som det demokratiska systemet har fastlagt, men det är ett oroväckande tecken när välutbildade människor inte vågar lita på sina kunskaper. Blivande svensklärare studerar ju som vi alla vet både språk och litteratur ingående, och de besitter självklart med tiden förmågan att känna igen en bra elevtext. En återkommande fråga från flera studenter är dock hur man ska hantera riktigt bra elevtexter som brister formellt i något mindre avseende. Det självklara svaret måste ju vara att de i första hand ska hanteras som just riktigt bra elevtexter. 

Det behövs en medveten, samlad och tydlig svensklärarprofession bland övriga likaså medvetna, samlade och tydliga lärarprofessioner. Vi behövs för att det demokratiska samtalet om skolan och dess innehåll ska kunna föras på relevanta grunder. Vi behövs också för att det kollegiala samtalet ska bli ett respektfyllt givande och tagande kollegor emellan. Kort sagt behövs svensklärares kunskaper och erfarenheter i samhället, men vi måste börja höja våra röster!

Nils Larsson

Nils Larsson är ordförande i Svensklärarföreningen. Han är universitetsadjunkt i svenskdidaktik på Stockholms universitet, och tidigare verksam som svensk-, svenska som andraspråks- och engelsklärare i Rinkebyskolan, Stockholm.

Relaterat

Konstnären och författaren Pija Lindenbaums nya bilderbok handlar om ett vackert gult tyg med röda...