COVER02Titel: Strävan mot Unselfing. En pedagogisk studie av bildningstanken hos Iris Murdoch.
Av: Anna-Lova Olsson
Disputation: 2015-10-30
Högskola: Örebro universitet

Anna-Lova Olssons avhandling om författaren och filosofen Iris Murdochs tankar om bildning är en ingående argumentation för skönlitteraturens värde och dess betydelse för invdividens psykologiska och moraliska utveckling.

Grovt sett kan man säga att svenskdidaktisk forskning kan delas in i två huvudgrenar. Den första, som är den dominerande, utgörs av observation av existerande eller faktisk genomförd undervisning och dess förutsättningar. I denna inriktning ryms således också historiska undersökningar. Den andra huvudgrenen är experimentell. Inom denna försöker man, genom kontrollerade studier eller olika former av deltagande observation, pröva vilka resultat olika undervisningsupplägg får för undervisningen. En tredje gren, som är ovanlig i avhandlingssammanhang, är att resonera om och diskutera undervisningens teoretiska, filosofiska, ideologiska och pedagogiska grunder. Vad som är ”resultat” i dessa undersökningar är mindre ofta empiriska konstateranden utan snarare rimliga bedömningar och slutsatser vars värde ligger i den argumentation som lett fram till dem. En avhandling av det senare slaget har Anna-Lova Olsson skrivit, presenterad vid Örebro universitet 2015, med titeln Strävan mot Unselfing. En pedagogisk studie av bildningstanken hos Iris Murdoch.

Föremålet för studien, Iris Murdoch, (1919–1999), var både verksam som skönlitterär författare och filosof med stort intresse för förhållandet mellan gott och ont, mänskliga relationer, såväl sociala som sexuella, moral och det undermedvetnas betydelse för människan. Huvuddelen av hennes skönlitterära böcker finns översatta till svenska. Syftet med Olssons avhandling är, avsevärt förenklat av mig, att utifrån Murdochs tankar argumentera för hur läsning av skönlitteratur kan bidra till att ”bilda” individen genom ”moralisk transformering”, som i huvudsak innebär att individen blir mindre egocentrisk.

Värt att notera är att Olsson är medveten om bildningsbegreppets ursprungliga betydelse, som mer handlar om att forma individen, genom exempelvis läsning, och mindre om att tillgodogöra sig en dröse citat och litterära titlar att strö omkring sig i vernissageminglet och vid middagstal. I den inriktning av pedagogisk filosofi, som Olsson anser sig verka i, ska dock inte bildning förstås som ett individualistiskt projekt utan som ett moraliskt och socialt. Enligt Olsson handlar bildning ”om hur vi kan leva tillsammans på sätt som är goda för både den enskilde och den omgivande världen. Det innebär att bildning är en angelägenhet för oss alla, inte enbart ett priviligierat fåtal, och att det är i skärningspunkten mellan individ och samhälle som bildning lokaliseras, inte som en egocentrisk bildningsresa” (s. 16). Denna koppling till samhälle ska dock inte uppfattas som politisk. Det stråk av ”politisk bildning”, som Olsson menar har präglat svenskämnesdidaktiken tar hon avstånd från.

Det material som Olsson arbetar med är således Murdochs filosofiska texter men också några av hennes skönlitterära verk. Hon gör det genom att argumentera för fyra teser, som får varsitt av avhandlingens nio kapitel. Övriga kapitel består av fyra inledande, som förklarar eller redogör för syfte, metod, tidigare forskning, material, Iris Murdochs liv och författarskap samt ett avslutande reflektionskapitel. Huvudkapitlen behandlar varsin aspekt av Murdochs filosofi om hur vi genom skönlitteratur kan transformeras moraliskt till att bli bättre människor. Dessa är:

Imaginiation – ”en form av föreställningsförmåga som stödjer individens moraliska transformering genom att möjliggöra en mer realistisk förståelse av den egna personen och omvärlden” (s. 24)

Attention – ”en uppmärksamhet som stödjer individens moraliska transformering genom att ge henne mot världen och det goda” (ib)

Unselfing – ”ett moraliskt tillstånd av osjälviskhet och sensibilitet inför andra människor och deras behov” (ib)

Läsupplevelsen, ”vilken bidrar till individens moraliska transformering givet att texten har en kvalitet av imagination” (ib).

Olssons arbete är i flera avseenden viktigt och intressant. Genom den inkännande läsningen av Murdoch får vi direkt och indirekt följa en argumentation för skönlitteraturens betydelse för individens psykologiska och moraliska utveckling. Detta är viktigt i en tid när man ibland får känslan av att litteraturens plats i undervisningen främst motiveras utifrån instrumentella grunder, det vill säga att den exempelvis är bra för läsutveckling eller utgör ett intressant illustrationsmaterial för olika diskussioner som i första hand inte rör litteraturen som sådan utan samhälleliga fenomen eller ungdomars livsproblem i största allmänhet.

Samtidigt blir det en tämligen oreflekterad apologetik för den goda litteraturen, vars väsen blir något för esoterisk för min smak. Olsson blir mer en trogen uttolkare av Murdoch än en kritisk systematiker. Låt mig ta ett exempel: För att litteraturen ska ha en transformerande funktion, menar Murdoch genom Olsson, att den ska ha kvaliteter av ”imagination”. Detta beskrivs som att det litterära verket ska ha en öppenhet som stimulerar läsarens föreställningsförmåga kombinerat med en viss verklighetsanknytning. Det må så vara att detta är den typ av litterära texter som bäst passar för moralisk transformering, men i Murdochs tankevärld innebär detta att fantasy-litteratur och symbolism inte har dessa kvaliteter. Låt vara att Harry Potter-böckerna skulle kunna betraktas som overkliga, men att deras läsare inte påverkats vad gäller moraliska aspekter har jag svårt att smälta. Lär man sig inte något om människans villkor genom att läsa verk som Odyssén (fantasy) eller Ondskans blommor (symbolism)? Möjligen tycker någon att jag är orättvis här, men jag vill främst peka på att Olsson mer utförligt och kritiskt kunde ha problematiserat denna sida av Murdoch. Jag är osäker på om ens Tomas Tranströmer diktning skulle kvala in som lämplig litteratur med utgångspunkt i de resonemang som Olsson för på sid 88 och framåt.

Med denna reservation vill jag ändå säga att vi med Anna-Lova Olssons avhandling fått ytterligare argument för litteraturens vikt och betydelse för kommande generationers bildning.

Bengt-Göran Martinsson

Bengt-Göran Martinsson är professor i
pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet.

Relaterat