Jag minns sommarloven då kassettbandspelaren spelade Tintins äventyr om och om igen. Tomas Bolme levandegjorde Tintins eskapader med inlevelse. Jag lyssnade också ofta på Astrid Lindgrens uppläsningar och fortfarande blir jag gråtmild när jag hör Astrids röst. Det är något med kombinationen av berättelsen och berättarrösten som griper tag.
När jag läser går förståelsen och upplevelsen av texten bara genom mig. Jag skapar själv en bild av karaktärer, miljö, tid och situationer. Det är i min hjärna skogen, stigarna och hobbithålorna i Fylke skapas och blir “verkliga”. När jag lyssnar är det någon annan som har gjort samma tolkning och förmedlar den till mig. Rösten blir ytterligare en dimension att hantera, där berättarens röst, betoningar och frasering spelar roll hur bilden växer fram i mitt huvud. Samtidigt blir bilden filtrerad och i någon form begränsad.
Jag använder ofta ljud i min undervisning. I samband med ett kärlekstema i årskurs 9 läste vi bland annat Slå följe och Ett halvt ark papper. Läsningen kompletterades med radionovellen Jordgubbsmjölk. Den börjar med hur Anki med vämjelse iakttar sin man Mats när han sköljer ned en en kaviarmacka med jordgubbsmjölk. Anki skyller alla missade chanser på Mats, men försöker efter frukoststunden göra en omstart i livet genom att gå till gymmet. När hon kommer hem hänger Mats livlös från taket. Det är en tragikomisk historia om ond bråd död, brustna drömmar och lögner. Petra Medes vassa och bittra ton passar novellen som handen i handsken.
Radioteatrar är ofta välgjorda och baserade på kvalitativa texter. I dramatiseringarna tillkommer även ljudeffekter som bidrar till att lyssnaren skapar sig en bild av scenen. I En vanlig familj skildras det som händer före Steffi och Nelli hamnar i En ö i havet. Flickornas oroliga röster, tuffande tåg och havets brus skapar en ljudkuliss som ger oss möjlighet att förstå hur flickornas tillvaro förändras när de flyr undan nazisterna.
Ett tredje exempel på hur ljud kan användas är Sveriges Radios reportage och dokumentärer. I samband med ett temaområde i årskurs 8 om rasism lyssnade vi på dokumentären om John Hron som blev misshandlad, slängd i en sjö och lämnad för att dö. Eleverna lyssnade spända på historien som varvas med autentiska ljudupptagningar, dramatiseringar och intervjuer med Johns anhöriga.
Ett fjärde och sista exempel på ljud är tal eller snarare “prat” om aktuella och relevanta ämnen och personer. Några som jag använt de senaste åren som textmöten till romaner eller noveller vi läst är Anders Hansen (digitalisering), Katarina Wennstam (genus) och Ahmed Abdirahman (integration/segregation).
Generellt läser både vuxna och barn mindre idag. Det finns också en tendens att skolor försöker möta elevernas sjunkande intresse för att läsa med att istället lyssna. En vanlig “extra anpassning” för elever i behov av särskilt stöd är att lyssna på texter istället för att läsa. Det kan i praktiken innebära att de elever som är i störst behov av stöd och extra färdighetsträning, inte får det, varken i specialundervisning eller i klassrummet, för att det har “anpassats bort”. De elever som har behov av, och rätt att, använda inläsningstjänst ska självklart få göra det. Dessa elever kan delta i klassrummet tack vare stödet. Men det är en svår balansakt där läraren ska värna elevens rätt till delaktighet, men samtidigt också om läskunnigheten.
Det finns fler risker med att använda “extra anpassningar” som ett sorts mantra för att införa en generell undervisningsstrategi i alla lägen när elever upplever svårigheter. Mer eller mindre omedvetet kan detta göra att lärare anpassar innehållet och graden av abstraktion utifrån de elever som har det svårast och undviker undervisning baserat på text (läsning).
Fredrik Sandström
Fredrik Sandström är högstadielärare i svenska på Gäddgårdsskolan i Arboga, ansvarig för webbsidan lektionsbanken.se och ledamot i Svensklärarföreningens styrelse.
Föregående artikel
Böcker om andra världskrigetNästa artikel
En ljudboksmarknad för barn och unga
