När Bergman plötsligt funkade i klassrummet

Det har varit med en dåres envishet och huvudet stångat i väggen som jag genom åren visat Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet (Svensk filmindustri, 1957) för gymnasisterna som läser andra svenskkursen. Ni vet: Antonius Blok spelar schack med Döden för att vinna uppskov på sin resa hem från det meningslösa korståget.

Intentionerna har varit goda: Vad vet vi om medeltiden? Hur väl stämmer filmens bild av epoken? De bibliska referenserna. Albertus Pictor. Intertextualitet. En verklig filmklassiker. Bergman. Ni har väl sett scenen med riddaren och döden? Gensvaret: Kanske inte riktigt lika gott. Aldrig hört talas om. Är den inte ens i färg? Handlar den om döden? Orka. Så ovärt!

Björn Bradling.

Men så kom pandemin och distansplugget började för många kännas som en svartvit film om tvivel i en alltjämt icke-renoverad skolsal. Och elevsamtalen om Det sjunde inseglet började få liv. För landskapet som parhästarna riddaren Antonius och väpnaren Jöns rider genom är pestsmittat. Farsoten får folk att fly sina hem. Människor är rädda för varandra. Vilka är förklaringsmodellerna? Och vems är felet?

”Filmen började bli angelägen. Den började handla om oss, om vår egen tillvaro.”

Under två års tid har Döden följt oss och våra nära i hasorna, men till skillnad från i filmen vet vi att vaccinet kommer. Samtidigt, världen blev upp och ner. Gränsen stängd. ”Den svarte dansar på stranden!”

Scenen när den pestsmittade Raval är döende har förut passerat eleverna relativt obemärkt. Jöns ropar att han ska hålla sig där borta, på andra sidan stocken och instruerar de andra att inte gå nära. Våren 2021 hade det blivit en nyckelscen: – Kolla, dom håller avstånd! I skuggan av pandemin bar Det sjunde inseglet med sig en främmandegöringseffekt in i undervisningen. Eleverna kunde se sig själva och den egna tillvaron utifrån, tack vare berättelsen.

Det har kallats ”didaktisk potential” – att ett verk uppvisar särskilda lärandemöjligheter i särskilda sammanhang. Exempelvis visar Malin Alkestrands avhandling Magiska möjligheter: Harry Potter, Artemis Fowl och Cirkeln i skolans värdegrundsarbete (Makadam förlag, 2016) att ungdomsfantasy rymmer användbara aspekter för diskussioner kring skolans kärnvärden.

”Verksamma svensklärare behöver fler kritiska analyser som visar hur berättelser tematiserar, rymmer olika infallsvinklar och ifrågasätter det som annars framstår som självklart för oss. ”

Gärna med tillhörande förslag på omsättning till klassrumspraktik. Ingen människa hinner med att göra det själv – i synnerhet inte verksamma svensklärare. Och att som jag stånga huvudet i väggen med en dåres envishet, tills dess att samtiden ändrar sig, är onekligen ett ineffektivt tillvägagångssätt. Här finns istället ett utrymme för den litteraturdidaktiska forskningen att bli verkligt angelägen.

Beröringspunkten mellan eleverna och Det sjunde inseglet gjorde i förlängningen även arbetet med att förmedla filmens motiv, intertextuella referenser och epoktypiska (o)riktighet enklare. Enklare blev det också att stimulera diskussionerna om filmens dagsaktuella relevans i relation till så kallade ”eviga ämnen” som tro/tvivel, makt, död och kärlek. Filmen är förresten rätt kul också. Oavsett om ni uppskattar de fyndiga replikerna eller om ni kanske skrattar mera åt än med filmen och att skådespelarna spelar över lite ibland, kan undervisningssituationen bli till roliga lektioner.

Björn Bradling,
gymnasielektor i svenska
Sandagymnasiet, Jönköping

Relaterat