”Lärarna slår elever i mitt hemland. Det är en diktatur, ingen respekterar varandra. Sverige är en demokrati. Läraren är bra. Hon presenterar lektionen och undrar sen om vi har frågor.” Bashir Cadani Isaak, 18 år, från Etiopien.
Foto: Erik Abel
Många svensklärare står inför uppgiften att undervisa nyanlända elever. Men hur gör man utan vare sig kompetens i svenska som andraspråk eller ett gemensamt språk med eleverna?
Är du en av alla de lärare som har fått nyanlända elever i din klass, som du förväntas undervisa i svenska, fast du saknar behörighet i svenska som andraspråk? Kanske har du inte så stor erfarenhet av att undervisa nyanlända elever. Kanske funderar du på hur du ska börja och vad du kan göra när du inte ens delar talspråk med eleverna. Kanske har du inte heller någon erfaren kollega nära dig att fråga och tänka tillsammans med.
Jag ska skriva om vad som kan vara lämpligt att tänka på, när man tar emot nyanlända elever i klassen – sådant som en klasslärare kan göra själv, oavsett om eleven har tillgång till studiehandledning, modersmålsundervisning eller andraspråksundervisning utanför klassen. Mitt fokus i den här artikeln är de yngsta eleverna, i årskurserna F-6.
Det första vi kan försöka tänka på är att prata språkutvecklande. Det är viktigt att ”tvinga” eleverna till ett aktivt lyssnande. Vi bör inte prata avskalat och förenklat, utan benämna saker och företeelser korrekt. Försök att bli medveten om ditt eget talspråk. Säger du till exempel ”Ställ den där” eller säger du ”Ställ tillbaka din pärm på hyllan bredvid de blåa böckerna”? Försök att använda ett så exakt och nyanserat språk som möjligt. Menar du blyertspenna, tuschpenna, krita eller pensel?
När vi använder ett utvecklat tal behöver vi kombinera det med kroppsspråk och förtydligande gester eller genom att demonstrera och visa. Gester, kroppsspråk och tydliga ansiktsuttryck är en viktig del av stöttningen och lärandet. Vi kan träna upp vår förmåga att gestikulera, förstärka och förtydliga med kroppen. På så sätt ger vi också eleverna en förebild när det gäller ”att förstå och göra sig förstådd i skolans ämnen när det egna svenska språket inte räcker till” som det står i kursplanen i svenska som andraspråk.
Nyanlända behöver få prata
För det andra behöver vi tänka på att ge rika tillfällen för de nyanlända eleverna att få prata mycket själva. Vi behöver arrangera situationer där talspråket behövs och ge stöttning så att alla elever kan lyckas. Ett sätt är att arbeta gemensamt med bilder. I en så kallad bildpromenad (Körling, 2006) turas vi alla om att sätta ord på vad vi ser på bilden. Läraren börjar och demonstrerar tydligt hur det ska gå till: ”Jag ser…”. I samtalet lär vi av varandra och alla kan vara med på sin nivå. Elever som inte kan det svenska ordet för det de vill benämna, uppmuntras att peka på bilden och säga det på sitt modersmål. Läraren kan då ge det svenska ordet och eleven härmar. Uppmuntra eleverna att låna ord från varandra och visa att de gärna får säga samma som någon annan. När alla elever och läraren har fått säga vad som syns på bilden många gånger, kan vi gå över till att berätta vad vi tänker om det vi ser. ”Jag tänker…” Här handlar det inte om vad vi faktiskt ser på bilden, utan vad vi tror, tänker, undrar och tycker.
För att få alla att delta i samtal eller svara på frågor, finns det två enkla tekniker vi kan använda. När en elev säger: ”Jag tycker samma som hon” eller liknande, då kan vi svara: ”Bra, säg det! Säg det själv!” Och när eleven upprepat vad kompisen sagt, så bekräftar vi: ”Så du tycker/undrar/tänker också…” Om en elev inte vill eller kan svara, så kan vi säga: ”Lyssna på vad några kompisar svarar, så frågar jag dig snart igen. Då kan du välja det bästa svaret av dem du hört.” Eleverna får låna ord, uttryck och kunskaper av varandra, men var och en ska säga det själv. Alla ska få känna att de kan.
Stöttning är viktigt
Det är av stor vikt att vi ger våra nyanlända elever stöttning, så att de kan delta i samma utmanande uppgifter som de andra eleverna. Visuell stöttning kan vara att använda bilder eller föremål på olika sätt när vi berättar och läser. Det konkretiserar det abstrakta och hjälper eleven att förstå.
Ett annat sätt att ge stöttning är att dra nytta av elevernas modersmål. Om vi inte lyckas få en elev att förstå ett ord, kan vi fråga en annan elev: ”Vad heter det på albanska?” Det är bra om vi kommer ihåg att benämna att det är just albanska som eleven talar och inte bara säga ”ditt språk”. Det är att synliggöra elevens språk och bakgrund och därmed eleven själv. Ibland gör själva översättningen att den andra eleven förstår, då vissa språk påminner om varandra eller har gemensamma ord. Ibland lyckas vi få eleven i fråga att förstå bara genom att vi anstränger oss tillsammans och gör det till en gemensam angelägenhet att alla ska förstå.
Det är angeläget att vi visar uppskattning och intresse för elevernas modersmål och kultur. Vi behöver förmedla att alla språk har samma status och att det är värdefullt för såväl individ som skola och samhälle att kunna många språk. Det är mycket viktigt att eleverna får erkännande för det de redan kan. I muntliga uppgifter kan eleven få svara på sitt modersmål. Om vi märker att eleven förstår en fråga men inte finner orden, kan man be hen att svara på sitt modersmål och sedan låta en annan elev säga det på svenska. De elever som redan kan läsa på sitt modersmål, bör uppmuntras att fortsätta med det. Det är viktigt för såväl språkutvecklingen som självkänslan och identiteten. Elever som kan skriva på modersmålet, kan med fördel få använda det i det egna skrivandet, när det svenska språket ännu inte räcker till. Det bidrar till lärande och delaktighet att få delta i samma uppgifter och övningar som resten av gruppen och minskar frustrationen, känslan av att kunna, men inte få visa det.
Använd litteratur
Elever som ska lära sig läsa på svenska behöver strukturerad och explicit läsundervisning. Men vi kan dessutom redan från början låta eleverna ta del av spännande, roliga och härliga berättelser. Som låg- och mellanstadielärare tycker du säkert att det är självklart att högläsa i klassen av en mängd olika anledningar, men har du tänkt på att högläsningen även är demokratisk och inkluderande? Den gör att alla elever kan samlas kring samma text och få del av samma innehåll.
Ett annat sätt att samlas kring samma innehåll är att använda flerspråkigt material från Utbildningsradion. Där finns en mängd populära sagor inspelade på svenska och på många andra språk under rubriken Småsagor. Det finns också ett fint material som heter Sagor i världen. Det är folksagor som är inspelade både på originalspråket och på svenska. Om du väljer att lyssna på sagorna gemensamt i klassen, så kan det vara värdefullt att ibland lyssna på till exempel den arabiska versionen först och sedan på den svenska. Oftast gör vi kanske tvärtom, men att ge den nyanlända eleven glädjen att någon gång vara den som förstår mest och först kan vara nog så viktigt. På köpet får de svenska eleverna en upplevelse av hur det är att sitta och lyssna utan att förstå.
Olika förväntningar
Olika människor har olika förväntningar på vad skola innebär och hur en duktig elev är. En del elever har med sig förväntningar, egna eller föräldrarnas, att det i skolan handlar mycket om att säga efter läraren och lära sig utantill. Däremot är man kanske inte alls van vid att ta egna initiativ, uttala egna synpunkter eller samarbeta med andra elever. Om vi vill att våra elever ska göra detta, måste vi undervisa om det. Hur gör man för att vara en duktig skolelev i Sverige?
Om vi vill att eleverna ska se varandra som resurser i lärandet, om vi vill att det inte ska råda konkurrens i klassrummet, utan istället uppfattningen att allas förståelse är viktig och om vi vill att eleverna hjälper varandra, vågar fråga varandra, härmar och lär tillsammans, då behöver vi tydligt visa och modella vad vi förväntar oss.
Slutligen: tro på kraften av din undervisning! Gemenskap, glädje, stöttning och höga förväntningar kan göra underverk!
Sara Persson
Sara Persson jobbar som förstelärare på Skogshagaskolan i Västervik. Där undervisar hon både nyanlända elever och flerspråkiga elever som kommit längre i sin andraspråksutveckling. Hon driver också bloggen Hjärtat hos @frksarapersson samt föreläser om mottagande och undervisning av nyanlända elever.
Sara Persson har också skrivit Nyanlända elever — undervisning, mottagande och flerspråkighet. Den är utgiven på Natur och Kultur och belyser olika strategier, arbetssätt och inte minst förhållningssätt som är värdefulla för att nyanlända elever snabbt ska utveckla både ett funktionellt vardagsspråk och ett skolspråk.
Föregående artikel
Vad kostar en fri läromedelsmarknad?Nästa artikel
Nu är alla svensklärare
