Illustration: Marika Metsävainio.

Den 6 september i år dog Sven Wernström. Han föddes 1925 och hade när han dog ett långt författarliv bakom sig. Mer än många andra författare förknippas Sven Wernström med begreppet klass. När jag själv läste hans böcker Mexikanen och Befriaren som tonåring öppnades mina ögon för världens orättvisor på ett nytt sätt. Innan dess hade jag inte förstått så mycket av de klassmässiga motsättningar som faktiskt finns och alltid har funnits i världen, men jag förstod då att Latinamerika var mycket präglat av dessa motsättningar. Sven Wernström kommer sannolikt att bli ihågkommen av många människor för att han har öppnat deras ögon för klassbegreppet både i Latinamerika och i den svenska historien med sin serie om Trälarna.

Skolan i Sverige idag är segregerad; detta är de flesta överens om. Eftersom jag har den stora förmånen att få arbeta med utbildning av de blivande svensklärarna, har jag besökt många svenskklassrum. Till dags dato har jag gjort 160 VFU-besök i Storstockholm med omnejd. Det är ibland helt olika världar som jag möts av i dessa olika svenskklassrum. Det finns högstadieklasser där eleverna ägnar sig åt litteratursamtal på hög nivå som den mest självklara sak i världen, och det finns gymnasieklasser där svenskläraren måste påminna eleverna om att namn ska skrivas med stor bokstav. 

Dessa stora skillnader är självklart alarmerande. Svenskämnet lägger ju grunden till unga människors framtida möjligheter att ta aktiv del i samhälls- och kulturlivet, och om svensklärarna är tvungna att bedriva undervisning på helt olika nivåer kommer följaktligen många människor att i framtiden av klassmässiga skäl stå utanför det offentliga samtalet.

Bildning är ett notoriskt svårt begrepp att definiera. Det finns dock också en mycket viktig poäng i att ett begrepp som bildning – precis som demokratibegreppet – hela tiden måste diskuteras och definieras. Det är när dessa diskussioner avstannar som det är fara å färde. 

Frånsett svårigheten att definiera bildningsbegreppet är det dock ytterst väsentligt att alla unga människor har möjlighet att få den bildning som vi som samhällsmedborgare behöver. I annat fall kommer sannolikt många människor att av klassmässiga skäl finna att de inte har tillgång till de språkliga medel som behövs för att de ska kunna göra sina röster hörda i offentligheten. Detta är en utmaning som självklart inte bara angår oss svensklärare, men jag ser gärna att vi i Svensklärarföreningen talar klarspråk om de stora svårigheter som finns i en segregerad skola. Att den samhällsklass man tillhör bestämmer mer och mer vilka möjligheter man har i livet är helt enkelt en trend som måste vändas.

Nils Larsson

Nils Larsson är ordförande i Svensklärarföreningen. Han är universitetsadjunkt i svenskdidaktik på Stockholms universitet, och tidigare verksam som svensk-, svenska som andraspråks- och engelsklärare i Rinkebyskolan, Stockholm.

Föregående artikel

En kunskapsstad med murar

Relaterat