Är källkritiken det enda kritiska i ämnet? Ulrika Németh undersöker frågan om kritikens plats i svenskämnet i en ny avhandling vid Södertörns högskola. Hon manar oss att se bortom de begränsande kunskapskraven för att se svenskämnet särskilda kritiska uppdrag.
Vi lever i en värld fylld av ständigt växlande digitala medier och multimodala texter som kräver och lockar vår uppmärksamhet. Samtidigt visar exempelvis OECD hur elever har svårt att skilja mellan fakta och åsikter i texter medan Skolinspektionen ger svenskämnet, åtminstone på grundskolan, ett huvudansvar för att utveckla elevers källkritik.
I min avhandling ville jag undersöka svenskämnets uppdrag när det gäller att utveckla elevers kritiska medvetenhet. I en studie av Wennås Brante & Lund Stang (2017) intervjuas gymnasielärare i norska och svenska om källkritik och kritisk läsning i undervisningen. Svensklärarna verkar i jämförelse med de norska särskilt bundna vid ämnets kunskapskrav och tolkar i högre grad kritisk läsning som källkritik och som olika sätt att avgöra källors trovärdighet, medan norska lärare istället verkar betrakta källkritik och kritisk läsning som vida begrepp där också skönlitteratur på ett självklart sätt verkar omfattas.
Därför formulerade jag också en mer vardaglig variant av mitt syfte: Vad blir det egentligen av det kritiska i svenskämnet? Min avhandling bygger på fokussamtal mellan svensklärare på gymnasiet, en diskursanalys av styrdokument, nationella prov, kommentarmaterial och ett antal internationella rapporter och ramverk från EU och OECD. Dessutom har svensklektioner observerats.
Kritik kräver kunskap
Enligt Freire, en av de ursprungliga förgrundsgestalterna för det teoretiska och didaktiska perspektiv som kallas critical literacy, kan inte läsning separeras från en kritisk och gemensam tolkning av text och den värld i vilken texten producerats. Därför kräver läsningen kunskap både om texter och världen.
Ett mål med detta arbete är att utveckla medvetandegörande. Det handlar om att förflytta sig från det som Freire (1970) kallar en okritisk transitivitet, kännetecknat av nostalgi, flockmentalitet, svag argumentation byggd på känslor och polemik. Målet är kritisk transitivitet som kännetecknas av reflektion, prövande av argument, att kunna lyssna och försöka förstå andra och deras texter och gå i dialog med dem samt att förstå egna förutfattade meningar och vara öppen för förändring.
Nu, femtio år efter att Freire skrev detta styr underliggande algoritmer i stor utsträckning vilka texter vi och våra elever möter digitalt och verkar därmed underblåsa en okritisk transitivitet.
Kritiska verktyg i skymundan
Analysen av ämnesplanen för svenska på gymnasiet, liksom vissa av lektionsobservationerna, visar hur kritisk granskning och källkritik associeras till citat- och referatteknik som just en teknik där man kan göra rätt eller fel. Däremot är det inte lika tydligt att denna teknik snarare är ett uttryck för en fördjupad läsförståelse och en känslighet för ordval, konnotationer och perspektiv.
Om enbart kunskapskraven tillåts styra undervisningen riskerar därför flera av de möjliga kritiska verktyg som eleverna faktiskt kan få tillgång till genom svenskundervisningen att hamna i skymundan.
Istället riktas den kritiska blicken endast mot en snabb prövning av källans giltighet för en specifik skrivuppgift eller för muntlig enskild framställning.
Genom en sådan selektiv läsning av ämnesplanen riskerar också grammatik att enbart betraktas som ett sätt att förbättra elevens egna texter och begrepp kopplade till argumentation reduceras till elevernas enskilda projekt istället för verktyg för gemensamt utforskande och ifrågasättande av texter.
Avprickningspraktik
Även de mycket erfarna lärarna som deltog i fokussamtalen beskriver att undervisningen i svenska ibland tenderar att omvandlas till en avprickningspraktik istället för en långsiktig och fördjupad process. Lärarna pekar samtidigt på att det krävs tid för att både elever och lärare ska kunna vara kritiska och utveckla en kritisk medvetenhet. Genom fokussamtalen konstruerar lärarna en mängd kritiska uppdrag som de uppfattar att svenskämnet och svensklärarna faktiskt har men även sådana som ämnet borde ha. Dessa skiftande uppdrag har jag kategoriserat som reella, accepterade, önskade eller inre uppdrag som lärare uttrycker är särskilt viktiga och som konstrueras som just svenskämnets och svensklärarens särskilda uppdrag. Dessa inre uppdrag står i motsats till yttre uppdrag, ålagda av Skolverket eller andra aktörer. Dessa är inte helt accepterade och handlar ofta om källkritik, som helst förläggs hos andra ämnen. Källkritik beskrivs som något man möjligen ”pratar lite om” i svenskämnet men de begrepp som används för att beskriva källkritiken hämtas från andra ämnen: historieämnet och i samhällskunskap.
För svensklärarna verkar svenskämnets uppdrag ta vid när källkritiken är avklarad, det vill säga när eleverna eller läraren har hittat en text som går att använda för svenskämnets egentliga uppdrag: analys av språk och litteratur för att synliggöra intertextualitet, attityder, värderingar, perspektiv, språkliga val och litterära begrepp i skönlitteratur eller andra konstuttryck. De uppdrag som jag har klassificerat som inre och accepterade konstrueras med en tydligare inramning och klassificering (Bernstein 2000), där lärarna mycket konkret beskriver uppdraget, hur det kan realiseras i klassrummet och hur de vet att elever har lärt sig, det vill säga är kritiska.
Elevers sätt att vara kritiska
Den tredje delundersökningen handlar om hur lärare beskriver kritiska och okritiska elever och vad dessa typiskt gör. Okritiska elever gör eller säger saker utan förståelse eller reflektion och grundar inte sina åsikter i kunskaper, utan främst i egna erfarenheter.
Kritiska och okritiska elever kopplas även till synen på kunskap i svenskämnet. Urban, en av de deltagande lärarna, uttrycker en frustration kring just synen på kunskap: “Vi ska bara pricka av det de redan kan”.
Under observationerna letar flera elever efter gamla texter från grundskolan eller andra ämnen som de kan återanvända i gymnasiets svenskämne. På så sätt, om svenskämnet egentligen inte uppfattas kräva något utöver det som eleverna redan bär med sig till undervisningen, kan ämnets möjligheter att utveckla elevers kritiska medvetande ses som ytterst begränsat.
Framför allt uttrycker svensklärarna att elever utvecklar och visar kritisk förmåga i svenskämnet just genom de kunskaper som svenskämnet långsiktigt kan utveckla hos eleverna, och som lärarna menar att många elever har svårt för. I detta ingår även att utveckla förståelse för hur andra tänker och hur man själv kan förändras. Dessa kunskaper och elevers kritiska förmåga och förhållningssätt framträder enligt lärarna genom samtal och dialog kring text, i vid bemärkelse, och dessa texters språk. På så sätt går det alltså att tala om att svenskämnet bär med sig en slags särskildhet när det gäller att utveckla elevernas kritiska förmåga.
Jag menar därför att det finns anledning att slå vakt om svenskämnets särskildhet när det gäller uppdraget att utveckla elevers kritiska förmåga.
Det kritiska uppdraget pekar mot behovet av att arbeta med det som betraktas som svårt, det vill säga kunskaper som elever inte redan har när de kommer till gymnasiet, men som de främst har möjlighet att utveckla i svenskämnet.
Dessa kunskaper, om de inte begränsas till att enbart handla om elevernas individuella projekt och ytterligare avprickningsmanövrar, kan vara en del av att utveckla elevernas kritiska transitivitet. Det verkar dock kräva att vi lärare ibland vågar stanna i tiden och inte hela tiden rusar till nästa punkt i det centrala innehållet eller i kunskapskraven. Det kräver också att eleverna förstår vikten av att diskutera snarare än debattera, att gemensamt analysera och kritiskt granska texter i ljuset av de kunskaper som just svenskämnet kan bidra med, att tänka tillsammans och att utveckla en medvetenhet om sig själva som tolkare och läsare av texter och av världen.
Ulrika Németh
Vik. universitetslektor i svenska
Styrelsemedlem Svensklärarföreningen
FAKTA:
- Ulrika Németh disputerade den 22 oktober 2021 med avhandlingen Det kritiska uppdraget : Diskurser och praktiker i gymnasieskolans svenskundervisning.
- Utgångspunkter för ämnet var bland annat hennes licentiatstudie (Nemeth 2011) där Ulrika Nemeth undersökte gymnasieelevers användning av internettexter i olika skolämnen.
- Ulrika Némeths långa erfarenhet av svenskläraryrket och de insikter och de frågor som vuxit fram genom dessa år bidrog till ämnesvalet, samt med hennes ord: ”Vår tidsanda, som Bauman beskriver med orden ’allt flyter’, vilken jag betraktade med både intresse och skepsis.”
