Mikael Nordenfors
Elevernas texter – redskap för textanalys, textsamtal och bedömning
Studentlitteratur 2016

Jag vill inleda med att slå fast att Elevernas texter av Mikael Nordenfors är den bok vi text- och skrivintresserade har väntat på länge. Äntligen en bok som tar ett seriöst och kraftfullt grepp på skrivundervisningens komplexitet!

Elevernas texter är en otroligt rik bok. Både omfångs- (371 sidor med bilagor) och innehållsmässigt. Författaren Mikael Nordenfors, som är forskare och lärare vid svenska språket på Göteborgs universitet, kan verkligen sin sak. Han har tagit sig an det svåra uppdraget att skriva en bok som ska vara ett stöd för allt som handlar om skrivande och utveckling av text i skolan. Ambitionen är att täcka upp alla områden, både analys av texter som ett led i bedömning, men även hur man kan utnyttja elevernas texter för undervisning i skrivande och i samtalet om text. Nordenfors vill både introducera flera olika sätt att analysera texter och introducera en ganska stor mängd begrepp och samtidigt diskutera skrivandets komplexitet och hur man kan upptäcka elevtexters potentialer. Denna ambitiösa ansats ger dock boken ett lite ambivalent intryck. Under läsningen är det inte alltid tydligt var fokus ligger.

Men alla som är intresserade av och nyfikna på den textanalytiska begreppsapparaten och samtidigt vill få ett teoretiskt resonemang om skrivande har massor att hämta. Boken ger via elevernas texter en superb ingång till den SFL-baserade textanalysen, alltså den typ av analys som den så kallade genrepedagogiken bygger på. I textexempel från utvalda faktabaserade och skönlitterära elevtexter visar Nordenfors exempel på olika typer av genrestrukturer, textbindning, sambandskedjor, satsgrammatiska och berättelsegrammatiska perspektiv på text.

En betydelsefull aspekt är att Nordenfors alltid knyter an till kursplanerna för gymnasiet och grundskolans senare år. Eftersom det står i kursplanerna och kunskapskraven för åk 9 att eleven ska sträva mot en ”välutvecklad textbindning”, så visar han verkligen exempel på vad textbindning innebär och på hur man kan uppmärksamma det i skrivundervisningen. I gymnasiets ämnesplan i svenska står det till exempel om texters strukturer och att elevernas texter ska vara anpassade till texttyp, mottagare, syfte och kommunikationssituation. I det sammanhanget tar Nordenfors upp på vilka sätt detta kan göras. Han riktar särskilt in sig på genre, textaktivitet och textens makro- och mikro-strukturer.

Om vi exempelvis stannar upp vid begreppet textaktivitet så reds det ut på 67 sidor (!). Nordenfors tar upp sex textaktiviteter: berättelse, återberättelse, beskrivning, förklaring, instruktion och ställningstagande. Exempel från varje textaktivitet ges och fullständiga analyser visas. Nordenfors borrar sig långt ner i begreppet och läsaren befinner sig efter en mängd uppställningar, genrescheman och inbäddade och inramade, enkla och komplexa texter i ett solsystem av genrer, texter och textaktiviteter – den så kallade textosfären, där genrer ramas in av textaktiviteter som kretsar runt en kärna av textens intention, syfte, handling och situation. Varje centralt begrepp leds i bevis genom analyser av såväl elevtexter som professionella för att slutligen landa i det viktigaste; att utan erfarenhet eller kunskap om vilka textaktiviteter som ramar in eller bygger upp en viss texttyp (till exempel krönika), blir det faktiskt omöjligt att skriva en sådan text. Även om vissa av de elevkrönikor som finns som exempel passerar som fullt godtagbara och får betyget godkänt eller mer, lever de sällan upp till det som en professionell krönika präglas av, nämligen friheten att skriva på vilket sätt man vill.

Nordenfors diskuterar med rätta om kravet  på ”anpassning till texttyp”  innebär en frihet eller ett tvång för den enskilde eleven. Är eleven en medveten eller omedveten skribent? Kanske leder elevens (o)medvetenhet om skrivande av den aktuella texttypen till de så kallade spricktexterna – de som antingen kan få väldigt höga eller väldigt låga betyg, beroende på vem som läser dem. Friheten som elev att välja hur man ska skriva bygger således på medveten kunskap, något som bör utvecklas i undervisningen. Detta betonar Nordenfors på ett omväxlande och angeläget sätt genom hela boken.

Nordenfors teoretiska resonemang är det som jag personligen tycker är bokens största behållning. När Nordenfors säger saker som ” Utan erfarenhet av situationen kan vi förstås inte välja ´rätt´ sorts språk” (s. 186) eller ”Så om eleverna avkrävs förståelse och användning av det skolrelaterade språkbruket, bör kravet på skolan ställas lika hårt om att undervisa dem om detta språk, det vill säga kompensera för olika kunskapskapitalstarka hemförhållanden. Vi kan inte bara ta för givet att ett lärande genom det språket äger rum av sig självt.” (s. 187). Då ryser jag av glädje, igenkänning och nickar frenetiskt instämmande. Men när flera av sidorna fylls av begrepp och jag anstränger mig för att följa pilar och kvadrater i analysscheman då förstår jag inte riktigt hur författaren har tänkt att detta ska läsas och användas. Är det en handbok i analys, resultat av analyser eller teoretiska resonemang som ska överföras till didaktiskt handling i klassrummet? Boken kräver således en hel del av läsaren och jag skulle gärna vilja ha en läshandledning av typen ”Hur du bäst använder denna bok”.

Innehållsförteckningen som skulle kunna fungera som ledning är också aningen svårbegriplig. Ett avsnitt som Kapitlets textbegrepp förväntar jag mig ska komma i början av kapitlet om Genre, textaktivitet och text och inte 13 sidor in i kapitlet. De fyra stora kapitlen har också olika struktur och upplägg, vilket gör det lite svårt att navigera. Själv kommer jag att vara lite selektiv i min användning. Jag kommer att läsa de inledande teoretiska delarna flera gånger för att de är så intressanta och viktiga och jag kommer säkerligen använda delar av kapitlet om genre, text och textaktivitet i mina skrivdidaktiska kurser.

Sammanfattningsvis kan man säga om Elevtexter – redskap för textanalys, textsamtal och bedömning, att det är en fantastiskt kunnig bok. Många begrepp, många elevtexter och stundtals aningen komplicerad för den, som liksom jag, inte kan SFL och genrepedagogik på sina fem fingrar. Men boken fungerar ju som sagt också som en slags handbok i textanalys och man lär sig via läsningen. Vilket antagligen är ett av syftena. Boken har de bästa av alla intentioner och fyller upp ett stort tomrum. De tre första kapitlen (Utgångspunkt, Textbindning och Genre, textaktivitet och text) är mycket viktiga. Jag skulle nog vilja påstå att dessa tre första kapitel samt de inledande avsnitten i kapitel 4 (Faktabaserad text), skulle kunna utgjort en egen hel bok.

Boken är som jag inledningsvis antydde oumbärlig för den lärare som på allvar vill göra ett bra jobb med att undervisa i skrivande. Men som det är med böcker av det här slaget… man väljer själv som läsare vad som är viktigt och intressant och det finns sannerligen mycket intressant att välja mellan. Elevernas texter  är en bok som bör finnas i alla skrivintresserade lärare och lärarutbildares bokhylla och den kan användas helt efter behag.

Suzanne Parmenius Swärd

Suzanne Parmenius Swärd är universitetslektor i pedagogiskt arbete med inriktning svenska språket vid Linköpings universitet och vice ordförande i Svensklärarföreningen.

Relaterat

Konstnären och författaren Pija Lindenbaums nya bilderbok handlar om ett vackert gult tyg med röda...