Illustration Pia Koskela

Illustration Pia Koskela

En av mina stora poesiupplevelser ägde rum vid firandet av Svensklärarföreningens 100-årsjubileum 2012. Av alla fina framträdanden den dagen var nog det starkaste när Stina Ekblad läste dikter av finlandssvenska författare. Det var som tiden stod stilla. Språket, rösten, orden gled in i kroppen och i medvetandet som vore det en fantastisk smakupplevelse. Det var kraftfullhet och magi på samma gång och jag tänkte att detta borde alla människor få uppleva! Jag kände mig lyxig!

Poesi kan upplevas som något svårt och mystiskt av en del, något man måste förstå med förnuftet, något man kanske ryggar inför. För andra är poesi ett naturligt känslouttryck. Man ser poesin i det mesta. Naturens skönhet, musiken, sin älskade och ordens klang. Men också gestaltningar av det fula och ogästvänliga kan rymmas i dikten, och överföra känslor av ångest och oro till läsaren eller lyssnaren. Poesi är utforskning och upptäcktsresa. Det är lek och experiment. Det är utprövning av känslor och erfarenheter. Att läsa och skriva poesi är en nödvändighet för språkutveckling i alla åldrar. För läraren i svenska handlar poesi i undervisningen mycket om att våga. Inte nödvändigtvis våga göra övningarna, utan mer våga lita på att poesiövningar leder till språk- och tankeutveckling. Övningar alla får ut något av.

Att tala om poesi är att tala om ord, om associationer. Vad tänker du när du hör “min strupes sår, mitt hjärtas skrik i världen”? Varför skriker hjärtat när det brukar vara strupen som låter? Fundera! ”Allena stödd vid tålamodets krycka… «. Hur underbar är inte den metaforen när man går nära och riktigt smakar på orden? Och en haiku som kan rymma ett universum i tre rader. Varför blir det så?

Poesin bygger inte på det tekniskt rationella. Grammatiska regler upphör att gälla. Poesi är ingen genre som ska fixas, utan i stället övning i ordens kraft och påverkan. När det gäller att läsa poesi kan sann kritisk läsning göras. Tolkningar finner sin rimlighet när man går tillbaka in i texten och närläser och samtalar. Abstrakt och konkret i skön förening. Ett makrokosmos i mikroformat.

Det går inte att skriva poesi på beställning eller som test. Det gäller att skapa den rätta miljön. Med några enkla instruktioner kan ett klassrum förvandlas till en kreativ ordverkstad. Vi hjälper varandra, delar med oss av idéer och sätter igång dem som envist hävdar att de saknar fantasi.

En bra fortbildning för en svensklärare behöver inte vara en kurs i BFL eller SUA eller vad de moderna fortbildningskoncepten nu kan heta. Nej, en kurs i kreativt skrivande är nog välinvesterade fortbildningspengar. Själv har jag gått två sommarkurser i kreativt skrivande. Den inspiration och kunskap jag fick där har jag använt för skrivarkurser för gymnasieelever och diktskrivande integrerat i den ordinarie svenskundervisningen. På lärarutbildningen försöker jag ordna så att varje student åtminstone får en workshop där de själva skriver dikter utifrån enkla övningar som de sedan kan använda i klassrummet. Jag har haft fortbildningsdagar för lärare då vi också skrivit dikter enskilt och i grupp. Inte en enda gång har det blivit misslyckat utan alla har känt sig glada, styrkta och upptäckt sidor hos sig själva de inte visste att de hade.

Poesi berikar människan; både att läsa och skriva. Texterna är ofta korta, förtätade och rymmer mänskligt liv och mänskliga tankar. Precis som flera namnkunniga litteraturvetare hävdat under sommarens debatt: Skönlitteratur, i vilken poesin ingår, är faktakunskap om människan.

Suzanne Parmenius Swärd

Suzanne Parmenius Swärd är universitetslektor i pedagogiskt arbete med inriktning svenska språket vid Linköpings universitet. Arbetar med svensklärarutbildning, forskning och fortbildning med inriktning mot skrivdidaktik, vetenskapligt skrivande, text och läsning.

Relaterat

Elevernas språkbruk och digitala verktyg kan användas för att öka elevernas förförståelse, delaktighet och motivation. Fredrik Sandström tipsar om program för att planera, producera, presentera och kommunicera.