Titel: Blod i gruset
Författare: Mats Jonsson
Förlag: Alfabeta 2019

Här vilar en svensk arbetare. Stupad i fredstid. Vapenlös,  värnlös. Arkebuserad av okända kulor. Brottet var hunger. Glöm honom aldrig.”

Ådalen 1931 är och förblir den tragedi som Erik Blombergs sorgsna gravskrift vittnar om. Sågverksägarna och massafabrikörerna hade sänkt lönerna till arbetare som redan var fattiga. Det blev svält. Det blev strejk. Demonstration bröt ut och strejkbrytare dök upp. Liksom soldater till häst som lydde överhetens order. Det var stenkastning, kulsprutor, gevärspipor, missförstånd, raseri, förtvivlan. Det var nöd och blod.

Den 14 maj år 1931 sköt utkommenderad militär skarpt mot ett demonstrationståg med 4 000 upprörda och hungriga arbetare. Fem människor dödades i Lunde den dagen, bland dem en sjuttonårig flicka som bara hade stått bredvid och tittat på demonstrationen.

Det har snart gått ett sekel sedan dess och kanske lever ingen längre av dem som var med den gången. Vi som är vuxna känner till den tragiska historien, även om vi kanske har olika uppfattningar om var skulden låg. Vilka började skjuta? Var det kommunistiska demonstranter? Eller militärer?

Många har sett Bo Widerbergs drabbande film Ådalen 31. Vi kanske också har läst Bengt Ohlssons roman och nog berättade läraren på gymnasiet för oss om denna politiska och mänskliga tragedi… Men först nu – och det är SÅ efterlängtat – kommer en både spännande och psykologisk berättelse för kloka och nyfikna barn och ungdomar. En bok som handlar om detta svarta kapitel i svensk nutidshistoria.

Den omtyckta, prisade och kritikerhyllade serieromanteckaren Mats Jonsson debuterar som kapitelboksförfattare med Blod i gruset. Det är en historia från 1930-tal och 1980-tal som handlar om hur skotten i Ådalen kom att påverka livet för människor i flera generationer. Den blir också en historia om vänskap, mobbning, svek, skam och skuggor. I Blod i gruset bjuder den skicklige tecknaren Mats Jonsson på några få bilder. Det är mest kartor, men det kunde gott ha fått vara fler teckningar i boken.

Liksom Mats Jonsson en gång var, är hans namne, bokens jagberättare Mats, en skolpojke i Stensätter på 1980-talet. Denne energiske Mats går i femman och femteklassarna har fått som skolprojekt i historia och svenska att intervjua äldre i samhället om hur livet var förr. Mats vill imponera på läraren med att göra en suverän intervju, och som medtävlare om att göra klassens bästa och intressantaste projekt får han fiolspelaren Arlene, en flicka som är väldigt annorlunda och ensam. För många år sedan lekte Mats och Arlene med varandra, men numera undviker Mats den udda Arlene på alla sätt. Han vill hellre vara med sina tuffa pojkkompisar eller med sina grannar och bästa vänner som är Lasse och Ing-Mari, det gamla paret i huset nere i backen. Detta par – liksom Arlene – har viktiga roller i den psykologiska berättelsen om pojken Mats.

Den demente åldringen Lasse, som drömmer mardrömmar och hysteriskt skriker “blod i gruset”, plågas av minnen. När Mats anar att dessa förfärliga minnen kommer från händelser år 1931 vet han att hans projektarbete ska handla om det som Lasse, Ing-Mari och andra gamla människorna i Stensätter ännu minns av Ådalentragedin. Det kommer dock att visa sig att de gamlas minnen inte alls är samstämmiga. En gammal kvinna som Mats samtalar med är fortfarande kommunist, en annan är änka efter en make som 1931 bar militäruniform. Långsamt inser elvaårige Mats att människor ibland förtränger sanningen och rentav ljuger. Det blir en kunskap som han har nytta av i sitt projektarbete, men också i sitt liv. Vad är det han själv har förträngt?

I ett efterord till unga läsare skriver Mats Jonsson att ett skäl till att han har skrivit boken Blod i gruset är att ingen ska glömma att fem av de 4 000 som marscherade till Lunde aldrig kom hem igen. Och jag är säker på att de mellanstadiebarn som år 2019 läser eller lyssnar på den här starka och ömsinta berättelsen inte kommer att glömma att de fem som dog i Ådalen 1931 har funnits.

För övrigt önskar jag att någon historiekunnig person (kanske en lärare?) gör en ny reviderad version av Åke Hellstrands utmärkta bibliografi Resan genom historien. Barn- och ungdomsböcker. Det är en bibliografin som presenterar intressanta och spännande skönlitterära historiska barn- och ungdomsböcker från förhistorisk tid fram till nutid. Det finns intressanta kortreferat grupperade efter länder och en omfattande temaförteckning med rubriker som ”antisemitism”, ”frihetskamp”, ”häxor” och så vidare. Det är extra nödvändigt nu när historieämnet diskuteras.

Lena Kjersén Edman

Lena Kjersén Edman är bibliotkearie, lektor i biblioteksvetenskap, läsfrämjare och kritiker.

Relaterat