Romanläsning som nav i svenskämnet

Skönlitteratur kan fungera som ett nav i svenskundervisningen. Med utgångspunkt i en roman kan de flesta av kunskapsmålen täckas in och ges ett naturligt sammanhang.

I Gy 11 och Lgr 11 ställs höga krav på elevernas skriftliga kompetenser. Läroplanerna har dessutom en stor betoning på ämneskunskaper som sådana och ställer därmed stora krav på elevernas läsförmåga. Samtidigt har vi sett svenska elevers läsförmåga falla kraftigt det sista decenniet. Dessa två tendenser går inte riktigt ihop, och i denna paradox ligger en av skolans största utmaningar idag.

Idag är nittiotalets arbetsformer, med dess fokus på individualisering, rapportskrivning och ämnesövergripande projekt med läraren som handledare och “kunskapscoach” snarare än ämneslärare, inte lika vanliga. Det finns en annan medvetenhet om farorna med detta sätt att arbeta. Till exempel att elever klipper ihop texter utan att vare sig förstå hur utredande texter byggs upp och fungerar, eller egentligen bearbeta det rena ämnesinnehållet.

Utgå från skönlitteratur

Det är därför viktigt att undervisningen i skrivande inte sker i fel ordning. Innan unga kan ge sig på mer komplicerade texttyper, som att sammanställa och kritiskt behandla källmaterial utifrån egenproducerade frågeställningar, måste de först lära sig att bygga upp utredande resonemang själva. De måste lära sig lita på att det de säger och de iakttagelser de gör har bärighet, för att sedan kunna koppla ihop dessa tankar till meningsfulla helheter.

Att på ett strukturerat sätt arbeta med skönlitteratur och i stor utsträckning låta ämnet eller kurserna utgå från läsning av och samtal utifrån skönlitteratur, ser vi som en av flera möjliga vägar ut ur detta. Vi kan se romanläsning som en trestegsraket, där var och ett av de tre stegen är viktiga i sig, men där de tillsammans bildar en effektiv ram för svenskämnet i stort. Först läser vi i romanen, sedan diskuterar vi tillsammans vad vi läst, och därefter skriver vi utifrån det vi läst och diskuterat.

Romanläsning ersätter naturligtvis inte läsningen av andra typer av texter, men är tacksamt att placera i ämnets mitt. Vår stora poäng är att det går att koppla på en rad aktiviteter till de romaner vi tillsammans läser.

Läsningens trestegsraket

Vi nämnde läsningen som en trestegsraket, men hur kan en sådan då se ut?

Vi tror på helklassläsning, alltså att eleverna läser samma roman i form av etappläsning. Romanen delas upp i 3-5 delar, där varje del läses under en vecka.

Ägna förslagsvis en lektion åt att introducera romanen innan läsningen drar igång. Låt eleverna diskutera något bärande tema i romanen, alternativt läs några väl valda sidor högt och diskutera det lästa avsnittet tillsammans. Eleverna dras på det här sättet snabbt in i boken och får en förförståelse för hur den kan läsas. I varje roman finns frågor om identitet, relationer, livsmål, levnadsstrategier, kärlek, uppväxt, mening, liv och död som alla elever kan nappa på – utan startsträckor.

Dela sedan förslagsvis upp romanen i mellan tre och fem avsnitt, beroende på dess längd. Det innebär att eleverna och du kommer att läsa cirka 50 till 70 sidor per vecka. Avsätt ett halvt till ett lektionspass till diskussioner om det lästa avsnittet. På det här sättet får eleverna god hjälp att strukturera sitt läsande.

En annan stor fördel med etappläsning är såklart också att eleverna får många möjligheter till samtal om romanen. Varje vecka diskuterar ni – i mindre grupper och/eller i helklass – vad som hänt hittills i boken. Hur är karaktärerna? Vad har de för drivkrafter och hur förändras de? Vad har de för relationer till varandra och hur utvecklas dessa? Vad utmärker romanens miljö, och hur påverkas man av att bo där? Vilket berättarperspektiv har romanen och hur påverkar det vår förståelse av vad som händer? Det är också bra att försöka identifiera romanens teman och centrala motiv, och tillsammans fundera över vad boken faktiskt säger om dessa.

Genom att planera läsningen på det här sättet får du med många av svenskämnets eller svenskkursens mål. Om vi till exempel utgår från Svenska 1 på gymnasiet, läggs det i denna kurs stor vikt vid muntlig framställning. Eleverna ska träna sig i att “muntligt förmedla egna tankar och åsikter” i “förberedda samtal och diskussioner”.

Flera fördelar

Fördelarna med att öva dessa färdigheter i samtal kring romaner är flera. Att prata om romankaraktärer och deras utveckling är mycket mindre privat än att prata om sig själv. Genom att samtalen dessutom sker kontinuerligt i ett meningsfullt socialt sammanhang, upplevs samtalen sällan som en övning, utan som relevanta i sig.

I såväl Gy 11 och Lgr 11 ställs på de högre betygsnivåerna krav på att resonemang ska vara välgrundade, välutvecklade och nyanserade. Att kontinuerligt analysera romaner muntligt (och senare skriftligt) är ett utmärkt sätt att öva sig i just detta. I samtalen kring romanerna kan vi som lärare hela tiden ställa följdfrågor: Hur då? Varför? På vilket sätt? Kan du utveckla det mer?

Sådana följdfrågor tränar inte bara den elev som just nu har ordet, utan skapar för samtliga elever i klassrummet modeller för vad välgrundade och nyanserade resonemang innebär i praktiken. Gemensamma, lärarledda och problematiserande diskussioner i klassrummet där alla elever får öva sig i att hitta och sammanfatta huvudtanken i det de läst, reflektera över innehållet och värdera och tänka kritiskt, skapar modeller som eleverna i andra sammanhang kan tillämpa på egen hand.

När vi arbetar med fiktiva texter ägnar vi oss dessutom åt en form av källkritik. Kärnan i källkritiken är att förstå underliggande intentioner och budskap. Även om vi inte använder ord som tendens och syfte, är detta faktiskt vad vi talar om. Vad säger texten om olika fenomen? Vad är det för budskap som förmedlas – mer eller mindre öppet? Hur förhåller sig du och dina elever till de budskap som boken för fram?

Elevens reflektioner

När eleverna tillsammans har läst en roman, och ägnat mycket tid till att diskutera den i klassrummet, sitter de på en bank av tankar och reflektioner. Dessa finns det all anledning att utnyttja som underlag till skrivuppgifter.

I det centrala innehållet och kunskapskraven för kursen Svenska 1 på gymnasiet lyfts argumenterande text fram specifikt, tillsammans med det obestämda “andra typer av texter”. Vad för slags texter som åsyftas, definieras delvis av nationella provets skrivuppgifter. Där preciseras olika typer av utredande text som eleverna ska kunna behärska.

I det nationella provet är, precis som i kursplanen, argumentation den viktigaste skrivprocessen. De sista åren har två av fyra skrivuppgifter varit av argumenterande karaktär. De övriga utredande skrivprocesserna gömmer sig ofta under formuleringar som “diskutera” och “förklara”. Men dessa begrepp döljer en rad andra färdigheter, som orsaksanalys, diskutera möjliga lösningar, lyfta fram fördelar och nackdelar, analysera förutsättningar samt konsekvensanalys. En allmän problematisering av ämnen förekommer också, alltså att eleven ska lyfta fram olika aspekter på ett fenomen.

Typiskt för dessa uppgifter är att kontexten och texttypen anges, och att uppgifterna har en tvåledad struktur där varje led utgör en separat skrivprocess enligt ovan. Uppgifterna kräver alltid källanknytning, i regel enligt principen en gång på ett ställe.

Genom att formulera uppgifter till romaner som anknyter till det nationella provets konstruktion, kan eleverna på naturliga sätt få göra sig förtrogna med dessa olika skrivprocesser.

Två olika romaner

Två exempel på vad vi menar. I romanen Jellicoe Road av Melina Marchetta är ett centralt tema om det är möjligt att helt omvärdera sin uppväxt, vilket huvudkaraktären Taylor Markham faktiskt gör. En skrivuppgift i anslutning till denna roman skulle kunna ta fasta på detta, genom att eleverna får skriva krönikor om det är möjligt eller inte att helt omvärdera sin uppväxt och sina närmaste relationer, och argumentera för eller mot detta med stöd av karaktärer, händelser och situationer i romanen.

John Greens roman Förr eller senare exploderar jag handlar mycket om vikten av fiktion och meningen med skönlitteratur och film. Fiktion är extremt viktigt för de båda huvudkaraktärerna Hazel och Augustus. Här kan eleverna i skrivuppgifter lyfta fram olika aspekter på vilken betydelse fiktionen har för romanens karaktärer, och sedan jämföra med vilken betydelse fiktion spelar i deras egna liv.

I första exemplet om Jellicoe Road får eleverna alltså utveckla en åsikt som de sedan argumenterar för, i det andra om Förr eller senare exploderar jag får eleverna istället lyfta fram olika aspekter på ett fenomen, för att sedan jämföra.

Gör man på detta sätt kan samma rättningsmallar som till nationella provet användas. Du kan samarbeta med dina kollegor samtidigt som eleverna får en god förtrogenhet med vad det nationella provet innebär.

När du låter romanläsning fungera som nav i din undervisning i svenska vinner du många saker. De flesta av ämnets delar ges ett naturligt sammanhang och du får en ram för progression. Genom att ni talar om det ni läser, och skriver om det ni läst och talat om, växer eleverna som läsare, skribenter och människor. Och det är ju hela syftet med svenskämnet.

Carl-Johan Markstedt och Martin Sandberg

Carl-Johan Markstedt är gymnasielärare, museipedagog och läroboksförfattare.

Martin Sandberg är gymnasielärare och läroboksförfattare.

Relaterat

Elevernas språkbruk och digitala verktyg kan användas för att öka elevernas förförståelse, delaktighet och motivation. Fredrik Sandström tipsar om program för att planera, producera, presentera och kommunicera.