Fatemeh Khavari
Jag stannar till slutet
Norstedts 2018

Många unga flickor på jorden låter idag höra talas om sig och inspirerar andra, trots stort motstånd. Inte minst Malala, som fått Nobels fredspris för sin kamp för flickors rätt till utbildning. Nyligen satte sig den unga svenskan Greta Thunberg ner och sittstrejkade. ”Våra liv ligger i era händer”, menade hon. Allt för planetens överlevnad. I Sverige strider också den ung afghanskan Fatemeh Khavari för nyanlända. Själv ”född på flykt”, kom hon till Sverige 2015, och har redan engagerat sig starkt i samhället. Hennes förebild är Malala.

I sin nyutkomna bok Jag stannar till slutet  berättar hon om sitt liv för Dagens ETC- journalisten Anna Hellquist och om sitt engagemang för unga på flykt, till exempel i rörelsen Ung i Sverige. 2018 belönades hon med Martin Luther King-priset.

Boken riktar sig ”Till dig som tror att det är möjligt att förändra världen”. Fatemeh berättar om sitt liv i Stockholm, och om uppväxten i Teheran. Flykten till Sverige går över Afghanistan, ett hemland hon aldrig hade sett.

Vad gör ett liv på flykt med en person? 

Boken börjar med sittstrejken av unga ensamkommande i Stockholm 2017, vilken hon tar initiativ till. Politiker strömmar då till Medborgarplatsen, för att visa solidaritet. Strejken gör henne känd över landet, men hon undrar varför politikerna gör så lite, för att stoppa alla utvisningar. ”Vad skulle Palme ha gjort?”.

Liksom många afghaner på flykt tillhör hon hazarfolket. Den som läst romanen Flyga drake vet hur illa hazarer behandlas i Afghanistan. Många lämnar landet för Iran, så också Fatemehs familj. Till en början lever familjen relativt tryggt i Teheran. Pappan deporteras dock till Afghanistan och har inte återsetts. 

Den självständiga Fatemeh drömmer om landet Afghanistan, dit familjen slutligen beger sig, på väg mot Sverige. Väl där spricker drömmen om ett hemland. På nära håll får hon uppleva hur bomber sprängs runt henne.

Boken är något ojämn i berättandet, men man vill läsa mer om denna unga kvinnas livskamp. Att i ett nytt land så snabbt bli ett ansikte utåt och en förebild för många, är en bedrift.  I debattprogram och till politiker talar hon sansat och tydligt: ” Att söka asyl är en mänsklig rättighet. /…/svart på vitt är det inte bara vi som behöver er /…/. Ni behöver faktiskt oss också.” Särskilt i början av boken är Anna Hellquist mån om att låta Fatemehs röst höras och berättar på en lite korthuggen, men tydlig svenska. Mer lovvärt än litterärt, men så är det ju en intervjubaserad text. En del korta huvudsatser och satsradningar till trots, bör boken ändå läsas av många, för sitt upplysande innehåll.

Sverige kan vara stolt över att få sina ögon öppnade av en sådan skicklig ung ledare. Ett framtida politikerlöfte, som kan göra skillnad! 

Maria Bergh

Relaterat