Angie Thomas
The Hate U Give
Natur och Kultur 2017

Sara Bergmark Elfgren
Norra Latin
Rabén & Sjögren 2017

Barbro Lindgren och Anna Höglund
Titta Hamlet
Karneval Förlag 2017

Lena Ollmark och Per Gustavsson
Den förskräckliga historien om lilla hon
Lilla Piratförlaget 2017

Djärvt startar jag läsåret 2018 med att slå ett slag för två nya barnböcker och en mycket gammal roman. Alla tre piggar upp i vintermörkret – inte minst kan de peppa tonåringar.

Barnböckerna Titta Hamlet och Den förskräckliga historien om lilla hon är till fröjd i de projekt då äldre elever (förberett och med inlevelse) högläser och samtalar tillsammans med yngre skolbarn.

För en allåldersbok är den verkligen – den genialt galna pekboken Titta Hamlet  av Barbro Lindgren och Anna Höglund. Första meningarna lyder: “Titta Hamlet. Hamlet inte glad.”  Och Anna Höglunds illustration till den texten fyller oss bums med medkänsla med Shakespeares unge prins. För där i den dovgråa skymningen utanför sitt danska slott står stackars Hamlet – som har dum mamma, död pappa, jättedum och skum annan pappa –  och surar. Med svärd i sidan.

Hamlet är klädd i tjusig blå mantel, men kronan på huvudet sitter på sniskan. Vi vet ju hur illa det sedan går. Elände, bara elände. Hamlet möter vålnad. Hamlet svärdar älsklingen Ofelias bror och skumma pappan. Blodigt värre (Shakespeares fel). De sista orden är lakoniska: “Nu alla döda. Gonatt, gonatt”.

Gruvlig skräck. Existentiell absurdism. Dråplig humor. Och vemod. Allt detta bjuds i Den förskräckliga historien om lilla hon. När jag högläser associerar jag till författare av klassiska spökhistorier och till berättelser om ensamma, rädda och mobbade barn. Ändå är boken helt unik med sina många läckra och ruggiga illustrationer av Per Gustavsson – hiskliga köttyxor, spöken som lyses upp av ljusslingor, blod som skvalpar. Och Lena Ollmarks mästerligt fina text är perfekt för högläsning med darr på stämman.

Den storögda flickan i röd jacka som kallas Lilla Hon vill vara där det finns skratt och glada färger. Däremot blir Lilla Hon ängslig då hon är ensam. Det är hon alldeles för ofta.
För Lilla Hons föräldrar bär alltid omkring på datorer och är så stressade att de inte ens märker när Lilla Hon helt har försvunnit. Och de andra skolbarnen skrämmer henne så att hon bleknar av skräck. Hemska morbida historier tvingar de henne att lyssna på.

Denna sorgliga, knasiga, rara saga slutar – förstås –  lyckligt. Med en härlig revansch för Lilla Hon. Jag vet att en bok som denna kan ge upphov till viktiga samtal mellan en högläsande högstadieelev och en lyssnande sjuåring.

Två av de allra bästa ungdomsböckerna från 2017 är The Hate U Give av rapparen Angie Thomas – i briljant översättning från engelska och afroamerikanska av Amanda Svensson – och Norra Latin, en kombination av fantasy och reality av Sara Bergmark Elfgren.

Angie Thomas roman är en osentimental och smärtsamt brännande nutidsberättelse. Titeln är lånad från rapparen Tupacs motto “Thug Life” som står för “The Hate U Give Infants Fuck Everybody”.

Berättaren är den smarta svarta sextonåriga Starr. Hon lever i två världar. Hennes ena värld är den fattiga problemtyngda och majoritetssvarta Mississippiförorten Garden Heights, där hon bor med vänner och sin kärleksfulla familj. Starrs pappa har i dottern präntat in Svarta Pantrarnas tiostegsprogram som om den vore en helig lag. Den andra världen en fin privatskola inne i stan där klasskompisarna är helvita och där Starr uppfattas som en cool baskettjej, men där hon också är utless på alla de mikroaggressioner hon tvingas tåla.

När Starr en dag får skjuts hem från skolan av barndomskompisen Khalil blir de stoppade av polisen som skjuter och dödar Khalil framför hennes ögon.
Mordet utlöser en mängd förfärliga händelser. Den mördade Khalil beskrivs av poliser och andra som en “thug”, en langare. Den förkrossade och sörjande Starr vittnar om vänskapen med Khalil, och om mordet. Hon är svårt pressad från olika håll.

The Hate U Give är en rasande uppgörelse med rasism. Angie Thomas avslutar med orden: “Och till alla kids i Georgetown och i alla världens Gardens: era röster spelar roll. Era drömmar spelar roll, era liv spelar roll. Var rosor som växer i betongen.”

Ingen som vandrar på Stockholms gågata Drottninggatan kan missa det anrika gamla läroverket Norra Latin. Pampig gård och invändigt tunga stentrappor, höga fönster, kända monumentalmålningar av prins Eugen på väggarna. När man talar ekar det av det förflutnas röster i den imposanta ljusgården.

Norra Latin är första delen i en blivande kvartett. Den är Sara Bergmark Elfgrens första egna roman efter tidigare samarbetssuccéer med Cirkeln-sviten, serieromanen Vei och poddserien De dödas röster.

I Norra Latin växlar ansvaret för berättelsen mellan tonåringarna Tamar och Clea. De har nyligen börjat den första terminen på den populära skolans teaterprogram och båda drömmer febrigt om en framtid som skådespelare.

Tamar Lominadze har flyttat till Stockholm från Östersund för att kunna förverkliga sin dröm. I den trygga hemstaden var hon litet av skolteaterns stjärna och “en nöjd tönt”, här i Stockholm har hon inga kontakter, här är hon ensam, hon är ingen. Hennes beundran för Clea Borglund – som kommer från en skådespelar/konstnärsfamilj och tidigt blev barnstjärna – är oerhörd. Tamar blir blixtförälskad redan på uppropsdagen.

Den omsvärmade Clea står, liksom pojkvännen Tim, överst i teaterelevernas sociala hierarki. Tim Helander är vacker, populär och framgångsrik – men också bekräftelsehungrig och livstilltufsad.

Tamar, Clea och Tim tvingas möta det mystiska i skolans mörka förflutna. Är det en vandringssägen det som berättas eller har det förfärliga faktiskt hänt? Och händer det än?

Sara Bergmark Elfgren har en förunderligt fin inlevelse i detta kaotiska som det är att vara sexton år och längta efter frihet, och längta efter kärlek. För att lugna läsarens nerver när berättelsen blir alltför kuslig finns det på författarens officiella hemsida en låtlista: “Norra Latin-Playlist”.

Lena Kjersén Edman

Relaterat