Mats Strandberg
Slutet
Raben & Sjögren 2018

Det här med skräck… Vad ska det vara bra för? Är inte verkligheten full med elände så att det räcker, måste man hålla på ändå mer! Och vem i all världen vill vara rädd? Som skräck- och fantasy-författare är det här de absolut vanligaste frågorna jag får. Jag har tidigare skrivit om en cirkel med tonårshäxor i Bergslagen (Cirkeln), om blodspillan på en finlandsfärja (Färjan), om demoner och demensblöjor på ett ålderdomshem (Hemmet). I min nya bok Slutet utplånas hela mänskligheten när en komet träffar jorden.”

Ungefär så här inledde författaren Mats Strandberg sitt sommarprogram i Sveriges radio i juli 2019. Programmet handlade om hans pre-apokalyptiska ungdomsroman Slutet. Jag lyssnade fascinerad. Sedan läste jag boken – nästan utan att andas.

För så här är det: Med absolut gehör har författaren Mats Strandberg skrivit sin starkaste och tätaste bok. Slutet är en blivande klassiker. Sommaren 2019 delades den även ut gratis i Kristianstad i kommunens satsning “16-årsboken”.

Till alla svensklärares fröjd, antar jag, känner numera elever på högstadier och gymnasier väl till vad ordet “dystopi” innebär. Många tonåringar följer troget dystopiska tv-serier och från biblioteket lånar de hem dystopier och skräckskildringar i långa serier. För att ta ett exempel: Hungerspelen, första boken/filmen i en vida spridd dystopisk svit, har nog de flesta högstadieelever och gymnasister läst eller sett.

Eftersom antalet lektioner i svenska är begränsat kan det bli problem för svenskläraren att hinna med att högläsa de drygt 500 sidorna i boken Slutet. Särskilt om läraren dessutom vill ge ungdomarna i klassen en förförståelse inför deras möte med berättelsen samt ge dem möjlighet att få uttrycka åsikter och tankar om det dramatiska skeendet.
Mitt förslag är därför att läraren 1) först själv noggrant läser Slutet, 2) funderar över texten – och de frågor som den inbjuder till, 3) skriftligt och muntligt för eleverna presenterar (på samma sätt som i ett teaterprogram) de tre sjuttonåriga huvudpersonerna Simon, Tilda, Lucinda med familjemedlemmar, 4) högläser några väl valda avsnitt från bokens första sidor för att senare, 5) efter en första diskussion med klassen, läsberätta några andra väl valda avsnitt.

Det finns säkert bland eleverna en stor kunskap om skräckskildringar – så förförståelsen inför lyssnandet/läsningen kan mycket väl bli ett kunskapsutbyte mellan svenskläraren och tonåringarna i klassrummet. Kanske utgår samtalet från den fråga som Mats Strandberg ofta får: Vad är skräcklitteraturen bra för?

Ja – är skräcken som vi läser i böcker och ser på film kanske en spegel för våra rädslor? Rädsla för vetenskapens snabba framsteg (Frankenstein), för ett totalitärt samhälle (Karin Boyes Kallocain) eller för kärnvapen (Harry Martinsons Aniara)?
Med sitt ämnesval i Slutet valde Mats Strandberg (om detta har han berättat) att istället för att berätta om vår samtids klimatångest och skräck för en smygande klimatkatastrof skriva om kometångest och om en ögonblicklig kometkatastrof då ingen blir lämnad kvar

Vad skulle hända och hur skulle vi leva om vi visste exakt vilken dag, till och med vilken sekund, vi skulle dö? Så fruktansvärd är i Slutet situationen för Simon, Tilda och Lucinda. De och alla andra (utom kometförnekarna) vet att hela jorden kommer att utplånas om fyra veckor och fem dagar. Om det finns ett uns av tröst så kanske den trösten är att kometkatastrofen inte är någon människas fel (vad än en del domedagspredikanter säger).

I Slutet är det högsommar i en mellanstor stad. Den olycklige Simon bor med sina två mammor, varav den ena är präst, sin gravida syster och sin hund. När romanen inleds får vi veta att hans ex-flickvän Tilda har varit en skicklig och skötsam simmare men att hon den senaste tiden tagit droger för att “leva livet till max”. Tidigare var Tilda bästis med Lucinda, men Lucinda har isolerat sig från henne och alla eftersom hon är döende i cancer. För Lucinda är på sätt och vis en komet som förintar jorden en lättnad.
En mordgåta, som har med Tilda att göra och växer till besatthet, binder samman Simon och Lucinda.

I denna smarta, filosofiska, hemska och livsbejakande (ja!) roman får läsarna dels Simons berättelse, dels Lucindas – hon befordrar den till oss via appen TellUs som skickar upp all information till en satellit i omloppsbana runt Tellus = Jorden.

Praktiska och existentiella frågor för bokens figuranter och för läsaren: När slutar man att slänga batterier i rätt sopsortering, när slutar man att använda pengar, när slutar barn och ungdomar att gå i skolan och vuxna att gå till sina jobb? Hur ska man leva den sista tiden i livet? Kanske är det bäst att fortsätta att leva som vanligt? Men mer “innerligt”? Alternativt: glömma verkligheten och spela fantasispel som “Skyrin”, festa, hångla, supa? Kan religionen månne ge tröst? Vem vill man vara med när allt tar slut?

Slutet går i intertextuell dialog med Tove Janssons Kometen kommer. Här är ett citat ur den: ”Inte har vi tid att dansa nu när jorden ska gå under, sa Snorken. Men om vi alls ska dansa måste vi göra det nu, utbrast Snorkfröken.”

Lena Kjersén Edman

Lena Kjersén Edman är bibliotekarie, lektor i biblioteksvetenskap, läsfrämjare och kritiker.

Relaterat