Genom att möta eleverna i deras värld och bygga undervisningen därifrån, kan lärare nå längre och djupare med kunskap. Det skriver forskare och svensklärare i Skellefteå tillsammans, efter ett gemensamt forskningsprojekt.

Efterdyningarna till PISA-undersökningen 2018 har återigen alarmerande rubriker präglat samhällsdebatten. Denna gång handlar det inte i första hand om bristande kunskaper, utan det är ”läslustraset” som har fått den största uppmärksamheten. Den sjunkande läslusten har givetvis också fått svensklärare att engagera sig på olika sätt, eftersom ett av ämnets syften i grundskolan är att ”stimulera elevernas intresse för att läsa och skriva” och i gymnasieskolan att ”stimulera elevernas lust att tala, skriva, läsa och lyssna”. Med utgångspunkt i denna unika lustambition för svenskämnet har vi under ett och ett halvt år arbetat med projektet Nytexter i svenskämnet, NYiS. Syftet har varit att utifrån elevers egna läserfarenheter iscensätta en undervisning på gymnasiet som stimulerar och motiverar. 

Genom att bygga undervisningen på den rika kunskapsbas som eleverna bär med sig från fritiden når undervisningen längre än om den börjar i det som är helt främmande för dem. Därmed ökar också möjligheterna att lära på djupet. I projektet har tre svensklärare, en skolbibliotekarie och två forskare arbetat tillsammans och i denna artikel delar vi med oss av våra erfarenheter, samtidigt som vi diskuterar några implikationer som vi ser för svenskämnet utifrån resultaten.

Kartläggning av medievanor
Såväl forskning (se Lundström och Svensson 2017 samt Nordberg 2017) som våra egna klassrumserfarenheter tyder på att intresset för berättelser är mycket stort bland ungdomar, men det är en utmaning att veta hur vi ska ta tillvara dessa erfarenheter i undervisningen. Det är också värt att notera att läslustraset de senaste 20 åren sammanfaller med den ökande möjligheten att använda andra medier än den tryckta boken och att teknikutvecklingen har gjort att medieanvändningen är mer heterogen än någonsin. Samtidigt behövs gemensamma referensramar för att undervisning i skolan ska bli mer än ett individuellt projekt.

För att hitta det gemensamma och för att få en bild över elevernas erfarenheter ägnade vi inledningsvis tid till att kartlägga deras medievanor. Ett bra sätt är genom den livsläslogg som Ingrid Mossberg Shüllerqvist och Christina Olin-Scheller presenterar i boken Fiktionsförståelse i skolan (2011). Eleverna får i denna modell ange erfarenheter av läsning från olika perioder i sitt liv på var sin tidslinje.  

Genom att vidga textbegreppet och låta film, spel, ljudböcker, sociala medier med mera inkluderas i livsläsloggen utökas den till ett myller av texter i olika genrer och medier. De gemensamma erfarenheterna har vi sedan tillsammans med eleverna samlat i deras eget Pantheon, en bild som rymmer ett tjugotal karaktärer, såväl fiktiva som verkliga, ur deras livslånga medieanvändning.

Språklig medvetenhet
Förutom att på detta sätt synliggöra elevers erfarenheter från fritiden och ge dem ett värde i skolan har vi använt loggen för samtal kring vad text i olika medier kan vara och vad det innebär att vara en läsare i vidgad bemärkelse. Att det uppfattas som ett samhällsproblem både att barn och ungdomar läser för lite (tryckt text) och använder (digitala) medier för mycket, visar de värdehierarkier som existerar gällande text och som vi önskar utmana. Genom samtal i klassrummet om erfarenheter av texter i olika medier skapas en språklig medvetenhet som vi menar är nödvändig för att utveckla elevers möjligheter att bli aktiva deltagare i dagens språkliga praktiker, där många medier och uttryckssätt ryms.

Livsläsloggen och elevernas Pantheon (se illustration ovan) använde vi som ingång till den undervisning som genomfördes under projektets första ett och ett halvt år. Den övergripande målsättningen var att gå från det som är bekant för eleverna till att utmana dem med sådant som är obekant, både gällande innehåll och form. Det har inneburit att eleverna har rört sig mellan texter och genrer i såväl gamla som nya medier, men också att de har arbetat med det som är obekant i redan bekanta texter genom att undervisningen har bidragit med nya sätt att ta sig an och arbeta med texter.

Ett konkret exempel på den undervisning som NYiS-metoden har inneburit är det arbete som vi har bedrivit med utgångspunkt i Batman-berättelser under en termin i gymnasiekursen Svenska 2. 

Batman kan beskrivas som ett textuniversum, där mängder av gestaltningar i olika medier och från olika tider skapar en sammanhållen förståelse. Att använda Batman, liksom många andra textfenomen idag, handlar alltså inte bara om att förstå isolerade texter, utan förståelsen innebär att bygga en mosaik av en närmast ändlös mängd texter som samspelar med varandra. I våra tre undervisningsgrupper hade de flesta redan erfarenheter av Batman-filmer, många av Batman-spel, några av Batman-serier och så vidare, men alla hade någon förståelse för, och uppfattning om, Batman som fenomen. 

De flesta gillade Batman i någon form och några var inbitna fans, men några var också tydligt tveksamma inför karaktären. Att förståelsen fanns, men var olika, visade sig vara en god förutsättning för att skapa en dynamisk lärsituation där eleverna når en fördjupad kunskap genom att utmana varandras förståelse i mötet med både kända och okända Batmantexter.

Analyser av Batman-berättelser
Under terminen har eleverna arbetat med litterära analyser av Batman-berättelser i olika medier, med utgångspunkt i traditionella litterära begrepp som tema, motiv och karaktär. Att se intertextuella samband mellan karaktärer i olika bekanta texter, i vårt fall exempelvis mellan Batman och Bamse, har hjälpt eleverna att också se samband med obekanta texters karaktärer.

När eleverna kan relatera det obekanta till det som är bekant blir vägen till det främmande kortare.

Med sina dryga åttio år och sina många olika berättelser har Batman också tillåtit oss att studera hur olika tider och samhällen avspeglas i berättelserna, liksom vad som händer med berättelsernas teman och motiv när vi i boksamtal tar på oss olika ”glasögon”, såsom juristens, psykologens eller normkritikerns. 

En lärdom för oss själva är hur komplext Batmans textuniversum är och hur väl det fungerar att använda för många typer av analyser. Elevernas reflektioner tyder på samma sak och på en önskan om att lära på djupet. Ett typiskt exempel är en elev som menar att Batman har fått hen att vilja ”förbättra min förmåga att gå djupare in i analysen”.

Batman har också fått utgöra underlag för att utveckla andra nödvändiga kompetenser för eleverna. Exempelvis har vi tränat studieteknik, källhantering och utredande uppsats utifrån textuniversumets innehåll. Med bekanta källor blir det lättare för eleverna att beskriva och resonera om de källor de bygger sin utredning på. När de har uppnått en trygghet i att hantera det bekanta, exempelvis Batman som film, har de utmanats med obekant innehåll och medier som de inte känner sig lika trygga med, exempelvis en tryckt, verbalspråkliga essä om Batman. Detta har ökat intresset för det egna lärandet, eller som en elev konstaterar: ”Jag skulle vilja utveckla mitt språk så att det blir mer intressant att läsa det jag har skrivit”. Ett sådant metaperspektiv på den egna språkutvecklingen är centralt för att lära på djupet.

Som lärare kan arbetssättet på ett sätt sägas vara det vanliga. Undervisningen handlar fortfarande om litterär analys, argumentation, utredande text och så vidare, men jämfört med att arbeta med innehåll som är okänt för eleverna är vinsten påtaglig när vi arbetar med material som eleverna har en relation till. När erfarenheter av innehållet redan finns nås på kortare tid ett djup i kunskaperna, också om det som är nytt för eleverna. 

Helhet för svenskämnet  
En annan fördel som är värd att lyfta fram är att arbetssättet skapar en helhet för svenskämnet. När eleverna ser hur ämnets olika delar relaterar till varandra genom att ett visst innehåll återkommer på olika sätt motverkas den fragmentarisering som ibland kännetecknar svenskämnet. När de utvecklar förmågor och kunskaper som är nya för dem finns en förankring i det redan kända, vilket enligt vår erfarenhet underlättar meningsskapandet.

Arbetssättet är också någonting annat än det vanliga. När vi har låtit elevers textanvändning möta skolans krav har också våra egna föreställningar om text och läsning, inte minst gällande Batman, utmanats och vi har tvingats (om)värdera vår professionsidentitet. 

I svenskämnets uppdrag ingår att förmedla vissa normer kring exempelvis skrivande, men med en kartläggning av elevers erfarenheter blir det uppenbart att det som lärare inte går att ”hänga med” i medieutvecklingen på detaljnivå. Det finns kommunikativa normer som är framträdande i samhället, men där våra kunskaper är begränsade, helt enkelt därför att möjligheterna är så många. Vår erfarenhet är att det med anledning av detta har varit mycket värdefullt att i projektet kunna samarbeta nära med skolbibliotekarien, som, åtminstone i vårt fall, har en god kunskap både om ungdomskulturens innehåll och om ungdomars textanvändning. Bibliotekarien har därför både varit en del av den konkreta klassrumsundervisningen kring exempelvis Batman och kunnat ansvara för att ta fram lämpligt material till undervisningen.

Läslust – ett rimligt uppdrag?
Som svensklärare vet vi att det är viktigt att läsa. Vi vet också att förutsättningarna för att skapa läsande elever inte alltid är de bästa. Vid vår kartläggning av elevernas läserfarenheter uttryckte en elev att ”en läsupptäckt jag gjorde i skolan var att det är riktigt tråkigt att läsa”. Svaret är symtomatiskt för många av eleverna. Det verkar som om skolan snarare har motverkat läslust än bidragit till den för många elever. 

Lyckades vi då i NYiS-projektet förändra elevernas attityder till läsning genom att under lång tid arbeta utifrån elevernas erfarenheter? Knappast! Parallellt med undervisningen har vi under projekttiden gjort attitydmätningar för att se om elevernas syn på svenskämnet och på sig själva som läsare förändrades. Visserligen säger några av eleverna att svenskämnet har blivit roligare sedan de började på gymnasiet, men någon förändring i hur eleverna uppfattar sin identitet som läsare har vi inte kunnat se i våra mätningar. 

Däremot har en förändring skett angående uppfattningen om de egna kunskaperna. Efter ett och ett halvt år är det fler elever som ser sig som bra i svenska än vid starten av projektet. Möjligen är det ett resultat av att de har arbetat med någonting de uppfattar som relevant för dem.

Som lärare tycker vi oss dock även se en annan bild. Vår uppfattning är att eleverna i projektet har visat väsentligt större engagemang och arbetsglädje än vad vi tidigare har sett. Tid och energi har gått till saker som vi ser som värdefulla för elevernas lärande och vi har sett exempel på hur skolarbetet även har haft återverkningar utanför lektionstid i form av att elever på egen hand har vidareutvecklat sina kunskaper om Batmans textuniversum, men med nya perspektiv erhållna från undervisningen. Det är ett tecken på att skolan kan ha betydelse för att fördjupa lärandet även på fritiden. 

Det genomsnittliga slutbetyget i Svenska 1 för dessa elever är också högre än vad det brukar vara. Det går förstås inte att säga att det uteslutande är ett resultat av projektet, men det är rimligt att det finns ett samband mellan engagemang och resultat. 

Precis som i vårt projekt lär många skolor behöva lägga pengar på nya resurser till undervisningen om man önskar utgå från elevers erfarenheter, exempelvis filmlicenser, serieromaner, spel och så vidare.

Det är dyrt, men vi menar att det är kostnadseffektivt om det höjer resultaten för eleverna och fler uppnår godkända resultat.

Arbetsglädje och engagemang
Vad svenskämnets uppdrag ska vara är en fråga som är svårare än någonsin att besvara i och med medielandskapets förändringar, men det förefaller vara olyckligt att svaret ska handla om antingen tryckta texter eller andra medier, antingen litteratur eller spel osv. Snarare än att mer eller mindre godtyckligt exkludera vissa saker ur undervisningen innebär NYiS-metoden att vidga repertoarer utan att hierarkisera värdet av dem. Det finns helt enkelt inte tillräckliga argument för att värdera läsning av skönlitteratur högre än att spela ett datorspel, eller att värdera en tidningsinsändare högre än ett opinionsbildade inlägg på Tiktok. Däremot finns likheter och skillnader mellan dem som kan vara värda att uppmärksamma i svenskundervisningen.

En slutlig reflektion utifrån vårt arbete med NYiS är att vi önskar utmana svenskämnets uppdrag att skapa läslust. Även om också andra lärare har kunnat visa goda resultat med olika metoder för att arbeta med litteratur uppfattar vi det som en i grunden orimlig ambition att förändra elevers identitet som läsare i någon högre grad. Om det hade varit möjligt hade vi aldrig sett något läslustras. Mer väsentligt är att tala om arbetsglädje i klassrummen. Med NYiS-metoden ser vi hur elever i högre grad engagerar sig i skolarbetet och därmed når kunskapskraven, trots att en majoritet aldrig kommer att kalla sig för läsare. Det kan vara ett resultat gott nog!

Maria Berglund, svensklärare
Katarina Hurtig, svensklärare
Johan Hägglund, svensklärare
Stefan Lundström, forskare
Anton Söderlund, bibliotekarie

OM PROJEKTET

• Nytexter i svenskämnet är en del av den nationella försöksverksamheten ULF, det vill säga ett projekt som drivs av lärare och forskare tillsammans för Utveckling, Lärande och Forskning inom skolverksamhet. 
• Projektet startade höstterminen 2020 och följer tre klasser på teknikprogrammet på Baldergymnasiet i Skellefteå genom hela deras gymnasietid.
• I projektgruppen ingår Maria Berglund, Katarina Hurtig och Johan Hägglund, alla svensklärare, Anton Söderlund, bibliotekarie, Ulf Marklund, rektor, Andreas Westerberg, vetenskapligt stöd i kommunen samt Stefan Lundström, forskare i svenska med didaktisk inriktning vid Luleå tekniska universitet.

TIPS TILL LÄRARE

• Alla elever är läsare i någon bemärkelse. Lägg tid på att lära känna vilka läsare   de är!
• Visa eleverna att deras texterfarenheter är värdefulla!
• Utmana dina egna föreställningar om vad text kan vara och vad som är värdefullt!
• Använd dina expertkunskaper om text och berättelser i elevernas sammanhang för att utmana dem!
• Samverka med bibliotekarier och forskare!

REFERENSER 

• Nordberg, O. (2017). Avkoppling och analys. Empiriska perspektiv på läsarattityder och litterär kompetens hos svenska 18-åringar. Acta Universitatis Upsaliensis.
• Mossberg Schüllerqvist, I. och Olin-Scheller, C. (2011). Fiktionsförståelse i skolan. Svensklärare omvandlar teori till praktik. Studentlitteratur.
• Lundström, S. och Svensson, A. (2017).”Ungdomars medievanor”. Forskning om undervisning och lärande, Vol 5, nr 2.