Gunilla Molloy
Svenskämnets roll – Om didaktik, demokrati och critical literacy
Studentlitteratur 2017

Hur man ska förena skolans dubbla uppdrag, demokratiuppdraget och kunskapsuppdraget, är nog något som alla lärare då och då funderar över. En som har funderat men också hittat en tänkbar lösning är Gunilla Molloy, docent i svenska med didaktisk inriktning. I senaste boken Svenskämnets roll. Om didaktik, demokrati och critical literacy (2017) skriver hon om svenskämnets läs och skrivundervisning. Hon visar hur denna med hjälp av Hilary Janks begrepp makt, mångfald, tillgång, forma/omforma och ömsesidigt beroende, samt kategorierna kön, klass och etnicitet och intersektionalitetsperspektivet, får elever och lärare att fundera över sambandet mellan språk och makt och hur detta samband synliggörs i texter, skapade både av andra och av dem själva. Målet är att ge eleverna nya insikter så att de på sikt både kan påverka och förändra rådande maktförhållande. I detta ligger ett ställningstagande – språk är kopplat till makt. Som lärare måste vi ge våra elever ett språk men också förmågan och möjligheten att kritiskt tolka, analysera och utveckla det.

Bokens drygt 120 sidor är indelade i 10 kapitel, där de inledande tre preciserar skolans dubbla uppdrag, presenterar de didaktiska frågorna samt definierar begreppen läsförmåga, läsförståelse och literacy. Kapitel fyra, fem och sex handlar om critical literacy och kritiskt textarbete. I de tre följande kapitlen får läsaren följa med in i undervisningen och se hur kön, klass och etnicitet diskuteras i konkreta klassrumssituationer. I bokens avslutande kapitlet samlar Molloy ihop trådarna och lyfter på nytt fram vikten av att i undervisningen arbeta med skolans dubbla uppdrag. Med tanke på alla begrepp som redan nämnts här ovan skulle man kunna tro att boken är teoretisk och tung men så är inte fallet. Molloy kan konsten att varva det teoretiska och abstrakta med det konkreta och klassrumsnära.

För mig är Svenskämnets roll tilltalande läsning. Jag gillar Molloys positionering, där demokratiuppdraget, det normkritiska och det kritiska textarbetet får ta plats. Jag uppskattar hennes sätt att arbeta med och problematisera kring kategorierna kön, klass och etnicitet. Samtidigt är det kanske kring detta en del kan reagera, något Molloy själv är medveten om. Hon skriver ”lärare kan ofta vara obenägna att undervisa utifrån ett kritiskt literacy-perspektiv, eftersom de uppfattar ett sådant perspektiv som politiskt” (s. 125). Så må det kanske vara men för mig är det lockande läsning. Jag stryker under, skriver upp citat och funderar över min egen undervisning. Hur kan jag förändra den så att demokratiuppdraget och kunskapsuppdraget går hand i hand? Jag läser Molloys klassrumsexempel och samlar frågor som jag kan ha nytta av när jag möter mina elever i undervisningen.

Detta är en bok som jag gärna skulle ha läst under min lärarutbildning. Den sätter ord på många av mina egna tankar och den gör det utan att skriva mig på näsan. Om jag skulle få önska något hade det varit att boken innehöll fler exempel och då i form av nedslag i gymnasieskolans svenskundervisning. Jag hade också gärna sett fördjupade beskrivningar från de klassrumsexempel som redan finns. Hur gick det exempelvis för Björn, killen som älskade jakt och som lyckades skriva en så underbar text utifrån uppgiften ”Mitt liv om tio år” (s. 102)?

Boken riktar sig till svensklärare i grundskolans senare år och gymnasieskolan men jag tänker att boken kan läsas av alla som är intresserade av att förena demokrati- och kunskapsuppdraget i sin undervisning.

Jenny Edvardsson

Jenny Edvardsson är lärare i svenska och historia på Wendesgymnasiet i Kristianstad och styrelseledamot i Svensklärarföreningen.

Relaterat