40693754.1.1_omslag.inddChristina Olin-Scheller och Michael Tengberg.
Läsa mellan raderna
Gleerups (2016)

Hur kan lärare stötta elever i deras läsutveckling? Kan dialogisk strategiundervisning, DSU, vara en modell som leder till en utvecklad läsförmåga? Det är något som Christina Olin-Scheller och Michael Tengberg med flera diskuterar i Läsa mellan raderna.

Boken bygger på ett fyraårigt forskningsprojekt som Olin-Scheller och Tengberg ansvarat för. Projektet har utgått från ett arbete där DSU, dialogisk strategiundervisning, har använts i flera klasser på högstadiet i arbetet med skönlitterära och argumenterande texter. DSU, som författarna lyfter fram som ett förslag på en undervisningsmodell, består av tre delar, textsamtal, responsskrivande och lässtrategier och den bygger på explicit undervisning och dialogteori. Läraren modellerar och tänker högt för att sedan låta eleverna i grupper och individuellt få arbeta med olika uppgifter. I alla steg är eleverna aktiva och bidrar på olika sätt till att skapa dialog och interaktion i klassrummet.

I bokens första fem kapitel behandlas bakgrunden och syftet till projektet Läsa mellan raderna men också den teoretiska utgångspunkten, genomförandet och resultaten. Kapitel 6-9 består av fördjupande undersökningar där bland annat samspelet och interaktionen i klassrummet är i fokus. Kapitel 10 lyfter frågan om skolutveckling och hur samarbetet mellan forskare, skolledare och lärare sett ut under detta projekt men också vad som kan göras för att stimulera en positiv utveckling i framtida projekt. Det elfte kapitlet sammanfattar projektet men ger också förslag på framtida forskningsinsatser.

Då jag personligen är mycket intresserad av läsning i allmänhet och lässtrategier i synnerhet var det med spänning jag gav mig in i Läsa mellan raderna. Kapitlet om den teoretiska bakgrunden (kapitel 2) var oerhört välskrivet och jag tänker att alla lärare borde läsa det. Här ges en bra bakgrund till olika teorier och metoder och det går utan problem att koppla dem till den egna undervisningen och den egna elevgruppen. Lev Vygotskij och det sociokulturella perspektivet diskuteras, precis som Reciprocal Teaching (RT), det klassiska I-R-E-mönstret (Initiera, Respondera, Evaluera) och Olga Dysthes flerstämmiga klassrum, för att nämna några.

Det var också oerhört intressant att läsa om det konkreta arbetet med novelläsning och argumenterande texter (Kapitel 4 och 5) som genomfördes i årskurs 7 och 9. Här fick jag som läsare en bild av hur arbetet med DSU kunde gå till. Mycket spännande var det också att ta del av diskussionerna kring dialogisk strategiundervisning och utvecklad läsförmåga.

Gav DSU det positiva resultat som forskargruppen hade hoppats? Delvis, skulle jag säga. Tydligt är att arbetssättet gynnade de svagaste läsarna. Hos den tredjedel som hade lägst resultat på förtestet kunde man se en klar förbättring i samband med sluttestet och det både kopplat till läsförmåga inom skönlitterär och argumenterande läsning. Det är också tydligt att de allra starkaste läsarna inte hade någon positiv utvecklingskurva. Och kring just detta saknar jag en fördjupad diskussion. Varför gynnas inte de starka läsarna av DSU? Hur ska man möta dem för att få en positiv utveckling? Vad krävs det för typ av läsundervisning för att få dem att komma vidare i sin läsning? I bokens avslutande kapitel kommer Christina Ohlin-Scheller och Michael Tengberg själva tillbaka till denna fråga. De har inte några svar utan är tydliga med att det behövs vidare studier. Dem ser jag fram emot att få ta del av.

Jenny Edvardsson

Jenny Edvardsson är lärare i svenska och historia
på Wendesgymnasiet i Kristianstad.

Relaterat