Titel: Video Poetry: Negotiating Literary Interpretations. Students’ Multimodal Designing in Response to Literature
Av: Heidi Höglund.
Disputation: 2017-09-15.
Högskola: Åbo akademi, Vasa.

Heidi Höglunds doktorsavhandling Video Poetry: Negotiating Literary Interpretations. Students’ Multimodal Designing in Response to Literature är ett mycket välkommet bidrag till den litteraturdidaktiska forskningen om modersmålet (L1), också internationellt sett. Ämnesvalet är angeläget och högaktuellt. I den finska läroplanen är multiliteracy en de sju huvudkompetenserna sedan 2014 och den visuella vändningen är sedan länge ett faktum, dessutom är den inte bara visuell utan snarare multimodal. Hur kan då skolans modersmålsundervisning hantera denna nya situation?  

Höglund undersöker grundskoleelevers användning av olika semiotiska resurser vid en transmediering av en poetisk text genom att analysera både elevernas kollektiva arbetsprocess då de läser och diskuterar dikten ”Jag vill möta” av Karin Boye och hur de sedan tillsammans transmedierar den till en digital kort videofilm. Såväl processen som produkten ingår i studien, vilket är ovanligt i såväl den finlandssvenska modersmålsdidaktiska forskningen som i den svenska.

Underbeforskat område

Valet av poesigenren är mycket bra, eftersom poesiundervisning är ett underbeforskat område inom den litteraturdidaktiska forskningen, vilket Anna Sigvardsson visat i sin internationella forskningsöversikt från 2016. De flesta studier som undersöker litteratur i skolsammanhang för elever på högstadiet handlar om prosa. Att avhandlingen alltså sätter poesin i fokus samt kombinerar en design som innehåller en undersökning av både processen och produkten är innovativt. Därtill skall sägas att Höglund var tidigt ute med idéerna, då den första empiriinsamlingen till pilotstudien samlades in redan 2009.

Avhandlingen är föredömligt tydligt och klart disponerad. Höglund argumenterar väl för sina val och syftet, och hon är påtagligt inläst i den anglosaxiska, tyska och nordiska forskningen. Det analytiska och teoretiska ramverket är relevant och  Höglund redogör stringent för multimodal socialsemiotisk teori, performativitet, transmediering och på sin syn på text och läsare. Ett centralt begrepp som förekommer många gånger i avhandlingen är negotiating (förhandling). Detta begrepp tenderar att bli något vagt och skulle ha vunnit på att definieras tydligare, eventuellt  skulle det i analysen också ha kunnat relateras till makt. Det hade kunnat klargöra varför elevernas förhandlingar slutar på ett visst sätt när de tolkar dikten eller att gruppen går på en linje när de till slut bestämmer sig för hur de skall transmediera dikten till en kort videofilm. 

En grupp analyserades

Det empiriska materialet är insamlat år 2010 från tre grupper om fyra elever i årskurs 8 under fem lektioner under en femveckorsperiod i en svenskspråkig skola i Finland. Det analyserade materialet i avhandlingen är däremot mindre. Det rör sig om en grupps material (sju timmars videoinspelat material och en digital video på två minuter och 14 sekunder). Avhandlingens empiriska material är alltså ganska litet, men det fungerar bra och studiens kvalitativa ansats förpliktar inte till att ha med allt som spelats in. I analysen har en speciell grupp valts ut med argumentet att de fullföljde uppgiften väl och producerade material. Här hade det också varit intressant med en utförligare diskussion kring varför arbetet i de två andra grupperna inte fungerade lika väl eftersom den grupp som nu studeras är den lyckade och resultat dras just utifrån denna grupp. Höglund summerar: ”The results generated in this study illustrate that the Video Poetry project supported students to reflect on their understanding of the poem as well as on multimodal designing to explore new ways of representing and negotiation through their own modal arrangements, prompting reflection about the pedagogies for multimodal designing development.” (s.186) Men vad hade alltså hänt om de två andra grupperna var med i analysen? Hade det blivit samma resultat? Vidare är det viktigt att det rör sig om en skoluppgift och vilka kunskaper eleverna har med sig sedan tidigare om poesi, analys och videofilm torde också ha betydelse. Här hade man kunnat fundera på, med Bernsteins resonemang, vilka elever som gynnas av en svag inramning?

Elevförhandlingar

Riktigt spännande blir det när Höglund redogör för de diskussioner som fördes mellan eleverna om Boyes dikt och när de skulle förhandla om vad de skulle ta med i filmen.  En diskussionsfråga rörde diktjagets kön och hur den poetiska rösten skulle kunna förmedlas i videofilmen. Catrin argumenterar exempelvis för att könet inte spelar någon roll, medan Casper inte alls instämmer. Efter att de konstaterat att diktens författare är en kvinna – Karin Boye – bestämmer sig gruppen för att rösten på filmen som läser dikten också skall vara av en kvinna. Denna sekvens är mycket intressant, men varför sker denna vändning? Och varför blev det biografiska perspektivet så styrande? Detta kan också kopplas till frågan tidigare om vad eleverna har med sig in i läsningen och kontexten, om vilket vi vet ganska lite. 

Avhandlingen visar emellertid mycket övertygande hur olika semiotiska resurser sätts i spel, liksom hur betydelsefullt exempelvis ljudet blev i den digitala videon, vilket är en resurs som sällan uppmärksammas i den litteraturdidaktiska forskningen. Analysen av filmen, där eleverna själva är med som aktörer, visar också vikten och möjligheten att kombinera olika estetiska uttrycksformer i litteraturundervisningen. 

I avhandlingens slutkapitel argumenterar Höglund för att den finska skolan kan ha nytta av denna studie, eftersom den visar vikten av att undervisa elever i att både producera och analysera visuella och multimodala texter. Den visar alltså hur man kan arbeta med en skönlitterär klassisk text på ett nytt sätt i litteraturundervisningen och den litterära texten står i fokus. Avhandlingen konstaterar slutligen att det behövs en utveckling av metaspråk för lärare och elever, vilket är i linje med tidigare forskning (t.ex. Godhe 2014, Magnusson 2015). 

Styrkan med Höglunds avhandling är att poesi tas på allvar. Studien visar hur elever (och lärare) kan arbeta med dikt på ett nytt sätt i litteraturundervisningen genom att tänka multimodalt, låta texten stå i fokus för elevernas förhandlingar och att dikttolkningar är något som görs tillsammans. Höglund visar också mycket övertygande att videopoesi är en givande multimodal text att arbeta med i skolan och att elevers meningsskapande genom olika semiotiska resurser kan vara betydelsefulla inslag i litteraturundervisningen idag. Den tar också upp svårigheter med designen, som att den tar mycket tid i anspråk med både teknikstrul och långa förhandlingar. 

Sammanfattningsvis är Video Poetry en uppslagsrik avhandling som ställer intressanta frågor och väcker nya. Avhandlingen är ett viktigt bidrag till modermålsforskningen och i synnerhet till litteraturdidaktiken. 

Anna Nordenstam

Anna Nordenstam är professor i svenska med didaktisk inriktning vid Luleå tekniska universitet och docent i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.

Nästa artikel

Misär och humor

Relaterat