Vuxna sviker om sex och övergrepp

Vuxna sviker. Orden från mina gymnasieelever har aldrig varit så starka som denna vår. Deras frustration, besvikelse, oro och ilska tvingar fram en rannsakan. Om mod och kunskap inför grov jargong, sex, övergrepp och porr.
Mina ettor har läst boken Sexstrejken som handlar om tre gymnasieelever som fått nog av hårt klimat, trakasserier och mobbing och bestämt sig för att strejka. Inget dejtande, inget flirtande, inget hångel, inget sex förrän klimatet på skolan och på sociala medier förändrats. Vi läser, vi diskuterar och jag som lärare våndas ibland och tänker att språket kanske är lite grovt. Jag känner mig inte alltid helt bekväm. Tills en dag då en elev säger: känns det jobbigt? Nej då eller jo, kanske lite och då säger hon: det är vår vardag men var är ni vuxna?

Ulla Myllymäki.

I ett annat klassrum har treorna läst sin sista klassiker: Fettpärlan. Som språngbräda in i boken diskuterar vi först dagens syn av prostituerad. Heta diskussioner uppstår om vem som säljer och vem som köper.

Jag ställer frågan om hur många som känner till någon som erbjudits pengar för sex och 14 av 23 händer sträcks upp.

Vi tittar ut i verkligheten i efterskalvet av Paolo Roberto och möts av rubriker som att det är lika lätt att köpa en tjej som att beställa pizza eller köpa begagnad bil på nätet. Så kommer orden: var finns ni vuxna?

Tillbaka till ettorna som jämför egna och andras erfarenheter. Att få bilder och kommentarer via nätet. De berättar, jag lyssnar och samtidigt växer min frustration, besvikelse, oro och ilska. En elev blockar 20 per dag. De upplever att skolan ofta vid incidenter fokuserar på förövaren och måendet, men inte markerar tydligt mot beteendet. Vuxna som hör men inte agerar, som ser men inte reagerar. Vi lämnar boken och tittar slumpvis ut i världen. I Kairo antastas en liten flicka, i London grips en polis för våldtäkt och mord på en kvinna, i Sverige rubriker om sextrakasserier inom polisen. Så sjukt, överallt pågår vidrigheter säger en elev.

Fettpärlan är färdigdiskuterad. Men i kölvattnet av mäns sexbehov så pratar vi om porr som alltmer normaliseras; ett ämne som skolan inte vågar ta i enligt eleverna.

Jag lämnar min trygghetszon för att diskutera och se inslag om strypsex och analsex, om osunda förväntningar som vilar på killar och tjejer som ofta famlar i mörkret för att navigera rätt.

En elev säger att skolan alltid är så hopplöst efter och det som lyfts fram redan är känt och så kommer orden: Ni vuxna har ju abdikerat från ansvaret!

Desperat letar jag på nätet efter goda förebilder. DÄR hittar jag en bok som ett par gymnasietjejer skrivit om ungdomars våldsporrinspirerade sexvanor. DÄR hittar jag om Mona, 14 som har startat en podcast om sexrelaterande ämnen. DÄR om skolelever som kämpar mot sexism med hjälp av t-shirts med trycket Not asking for it. Men var finns vi vuxna?

Jag rannsakar mig själv. Livrädd för att skada någon som sitter i klassen som utsatt, livrädd för att blotta min okunskap, livrädd för att trigga något som jag inte kan ro i land. Ekon av röster: Vuxna sviker oss. NOG NU. Vi måste sluta bara vara goda men tysta och rädda, markera mot den unkna kvinnosynen, våga diskutera grova jargonger, porrens snedvridna syn, orealistiska sexförväntningar och skamliga övergrepp.

Låt våra unga sjunga om den ljusa framtiden och låt de få känna att vi vuxna aldrig mer sviker!   

Ulla Myllymäki
Gymnasielärare i svenska och svenska som andraspråk, Luleå
Driver även bloggen litteraturmodellen.se

Relaterat