Här kommer en solskenshistoria, som är helt sann. Den handlar om läsning. En högstadielärare i svenska i Malmö och hennes F–3-lärarkollega har sedan ett år ett gemensamt läsprojekt som verkligen lyfter både tonåringar och småttingar. Niondeklassarna läser, väl förberedda, en dag i veckan barnböcker för skolans ettor. Glatt berättar de bägge lärarna om vad det är som alla vinner med denna fadderläsning. Jo!

De små barnen får i sina långbenta högläsarskolkompisar beundrade läsande förebilder – tänk att som ganska ny i skolan få umgås med en bussig 9:a! Nybörjarläsarna, som bjuds på härliga bilder, fina texter och förtroliga samtal, undrar storögt:

– När kommer vi att kunna läsa så där bra?
Och de högläsande tonåringarna får högläsningsvana och större säkerhet för att samtala om bilder och texter. På köpet får 15-åringarna, precis som deras lyssnare/medtittare, möta gamla och nya pärlor inom litteratur och bildkonst.

Barnen i Malmö vill helst lyssna på böcker med många bilder. En populär bok – både hos de skånska småbarnen och tonåringarna – har varit Pija Lindenbaums hjärteknipande och färgrika hundberättelse Pudlar och pommes. Bra att veta för Lindenbaumsälskare är att i  antologin Pijas bästa möter vi författarens och konstnärens greatest hits – som de älskade bildberättelserna  om Gittan Siv, Lill-Zlatan och andra tillbakadragna och viljestarka barn.

Det är faktiskt aldrig för sent att ha en härlig (bilderboks-)barndom! För bilderboken, inte minst den svenska med författare och konstnärer som Anna Bengtsson, Gunilla Bergström, Anna Höglund, Pija Lindenbaum, Barbro Lindgren, Jan Lööf och många fler, befinner sig sedan några år i ett ovanligt kreativt skede. Med böcker som utmanar genom olika format och djärva tekniker: kollage, måleri, digitala bilder. Med vemodiga berättelser och roliga historier. Med djärva teman. Och allt oftare med konstnärernas och författarnas dråpliga lekar med de stora litterära klassikerna.

Som till exempel Titta Rödluvan! Ja, nu finns en av världens mest kända läbbiga sagor, den om Rödluvan, som en genial allåldersbok. Samma läckra stuk alltså som i Titta Hamlet! (som jag har skrivit om tidigare i Svenskläraren): Barbro Lindgrens och Anna Höglunds galna kortversion av Shakespeares mest kända drama. Jag har räknat orden i den boken – det blev bara 94, och allt i pjäsens intrig finns ändå med.

Berättelsen om prins Hamlet alltså, den sure stackaren som har en jättedum mamma, en jättedöd pappa och en jättedum och skum annan pappa. Vi vuxna, som har varit på teater, vet ju hur illa det sedan går. Elände, bara elände. Hamlet möter vålnad. Hamlet älskar Ofelia. Hamlet svärdar Ofelias bror och skumma annan pappa. Blodigt värre

Också Titta Rödluvan! är en poetiskt tonsäker bok, med glimt i ögat, för alla åldrar. Författare också denna gång är den geniala Barbro Lindgren (hon som har vunnit ALMA-priset = världens finaste barnbokspris) och han som gjort de läskigt underbart murriga färgbilderna i Titta Rödluvan! är musikern och sjuksköterskan Aron Landahl. Det är läskigt, det är groteskt, det är faktiskt också strålande vackert. Såväl högläsare som lyssnare/tittare kommer att digga Rödluvans tuffa cancan-dansande mormor!

Tillbaka till konstnären och författaren Pija Lindenbaum – när hon sprudlande leker med en klassisk saga. Hon berättar i den skruvade bilderboken Bidde det då? om en lat skräddare och om en mycket liten man med en mycket stor dröm.

Vi känner här igen Pija Lindenbaums typiskt skeva perspektiv och hennes vurm för roliga detaljer. Och färgglädjen! Här målar hon dels i varmt lockande guldgula och orangeröda färger, dels i stämningsskapande skogsgröna, regngråa, vintervita och havsblåa färger. 

Bidde det då? är verkligen den eviga sagan om vår dröm om det omöjliga när vi får nöja oss med det möjliga. Vi vuxna hörde nog denna osentimentala upprepningssaga när vi var småbarn – för det är ju den gamla folksagan Mäster skräddare som Pija Lindenbaum nu återberättar: ”Det var en gång en liten man som hade ett litet tyg. En dag gick han till skräddaren. 

– Goddag, goddag, mäster skräddare, sa han och bockade sig.”

Sakta ska texten läsas. Länge ska vi se på bilderna. Några barn hittar vi nästan inte alls i berättelsen. Däremot här och där den lille mannens egna kanin, discodanstande vuxna samt kyssande pensionärer på en parkbänk. Det är både dåtid och nutid, och vartannat uppslag är helt ordlöst. Den sparsamma texten är just så som vi minns den från den gamla sagan, inte moderniserad. 

Den handlar om att den rock som skräddaren skulle sy färdigt till på lördag inte ”bidde” en rock. Och på lördagarna som följde bidde det inga byxor, ingen väst, ingen vante, ingen tumme. Ingenting. Vad bidde det då?

Vad gör denne lille man medan han tålmodigt och utan att klaga väntar förgäves vecka efter vecka? Vi som högläser och lyssnar anar oroligt att han, förutom sin kaninvän, är en ensam människa med ett undanskymt liv. Men vad skräddaren verkligen har är: Drömmar och fantasi. 

Jag hoppas att högläsare och små lyssnare kollar särskilt LÄNGE på sagans textlösa slutbild – den är grandios. En bok att samtala om – och ta gärna in 9:ornas bildlärare i det samtalet!

Att få dela upplevelsen av en rolig bok, det är lycka både för högläsaren och lyssnaren/medtittaren! En klassisk troll-, djur- och folksaga som nästan alla barn i vår del av världen har mött är berättelsen om de tre bockarna Bruse. De norska bilderboksskaparna Björn F Rörvik och Gry Moursund skojar till den folksagan i flera ultramoderna varianter. I den senaste, Bockarna Bruse på solsemester handlar det om ett annorlunda semesteräventyr för de tre hornförsedda bröderna. Livat blir det. För dem och för läsaren/lyssnaren – för tittarna. Fnitterkul!

Om jag själv får välja en högläsningsbok ur 2021 års utgivning, då blir det en vidunderligt vacker bok som handlar om hopp. Den filosofiska Det var en gång och blir så mycket mer (Lilla Piratförlaget) av den debuterande schweiziska bilderbokskonstnären Johanna Schaible, i översättning av Gunilla Halkjaer Olofsson.

Denna säregna bok med bara en mening på varje sida består av 56 sidor i olika storlekar och i fantastiska färger. Den är en berättelse om en resa genom tiden och den ställer sådana här frågor om framtiden: 

– Vad vill du minnas då du blir gammal? 

– Vilken framtid vill vi bygga tillsammans?

Jag längtar efter att få vistas i den här bilderbokens värld med min närmaste sjuåring. Men jag funderar också på att ge den till en femtonåring som älskar sprakande färger och tankar och som ofta funderar på det som är nu och på framtiden.

Lena Kjersén Edman