Konstnären och författaren Pija Lindenbaums nya bilderbok handlar om ett vackert gult tyg med röda blommor, en lat skräddare och en liten man med en stor dröm. Vi känner igen Pija Lindenbaums typiskt skeva perspektiv och vurm för roliga detaljer. Berättelsen är målad i varmt lockande guldgula och orangeröda färger. Och i andra stämningsskapande färger – skogsgröna, regngråa, vintervita, havsblåa.
Ja, den härligt skruvade bilderboken Bidde det då? är verkligen den eviga sagan om vår dröm om det omöjliga när vi får nöja oss med det möjliga. Vi vuxna hade nog som småbarn fått höra denna osentimentala upprepningssaga – för visst är det den gamla folksagan ”Mäster skräddare” som Pija Lindenbaum nu återberättar: ”Det var en gång en liten man som hade ett litet tyg. En dag gick han till skräddaren. – Goddag, goddag, mäster skräddare, sa han och bockade sig.”
Det är både dåtid (skräddaren sitter som en Elsa Beskowskräddare mer korslagda ben på sitt arbetsbord) och nutid (skräddaren har på sig sådana där chica skor som man kan inhandla hos firma Gudrun Sjödén.)
Vartannat uppslag är helt ordlöst. Och den sparsamma texten är just så som vi minns den från den gamla sagan, inte moderniserad alls. Den handlar om att den rock som skräddaren skulle sy färdigt till på lördag inte ”bidde” en rock. Och på lördagarna som följde bidde det inga byxor, ingen väst, ingen vante, ingen tumme. Ingenting. Vad bidde det då?
Vad gör denne lille man medan han tålmodigt och utan att klaga väntar förgäves vecka efter vecka? Han är nog en människa med ett undanskymt liv. Men vad han (liksom konstnären Pija Lindenbaum) verkligen har: det är kreativitet, drömmar, fantasi.
Om vi enbart läser kan vi få för oss att historien är väldigt tragisk – så titta ordentligt på bilderna! Där händer det saker. Ibland i dialog med eller tvärs mot det som berättas i texten.
Slutbilden är grandios. En segelbåt gungar ute på havet. I aktern småler vår nöjde lille man med vind i sitt hår. Och se: på de tjusande gula tygvimplarna i båtens fladdrande flaggspel dansar röda blommor.
Vad spännande det skulle bli om högstadiets bildlärare och svensklärare samarbetade pedagogiskt med Bidde det då?
Tre härliga böcker för mellanstadiet kommer här, samtidigt som jag faktiskt efterlyser fler böcker där en pojke är huvudperson.
”Jag blev drottning vid tretton års ålder. Jag valde inte själv att bli det. Här är berättelsen om hur det gick till. Och om vad som hände sedan. Få se, var ska jag börja? Jo, så klart. Jag börjar när jag halkade på en serietidning”. Trettonåriga Cina från Lund i Skåne har tröttnat på konståkning. Hon är berättaren i Mårten Melins superhjälteberättelse Isdrottningen och det är sin lillasysters serietidning ”Spiderwomen” som hon har råkat halka på och sedan också råkat läsa.
Cina, som en kille på skolan kallar för isdrottningen eftersom hon inte ler i onödan, gillar inte alls sin lillasyrras vurm för snygga superhjältar i tajta kläder. Men så skolkar Cina från isträningen en kall vinterdag och träffar då i skogen på – ett rymdskepp. Efteråt upptäcker hon att hon inte alls fryser. Och att hon har fått superkrafter! Hon som alltid varit så fredlig och lugn, varför vill hon nu ibland slåss? Vad har hänt?
I psykologen/författaren Jenny Jägerfelds augustprisnominerade Comedy Queen vill tolvåriga Sasha få alla att skratta. Hon vill bli stand-up-komiker, en Comedy Queen.
Sasha har skrivit en lista med sju viktiga saker som hon måste göra för att överleva. Allt för att inte bli som sin mamma som grät mycket och fick folk att gråta. Mamman får fortfarande folk att gråta fast hon inte längre lever.
Med underbar humor berättar Jenny Jägerfeld i den här hjärtskärande Augustnominerade boken om det allra svåraste.
Vilken fröjd det är att läsa Kerstin Lundberg Hahns originella Frankensteinsberättelse Min hemliga tvilling, en bok som är inspirerad av Mary Shelleys 200-åriga klassiker.
Tolvåriga Leilas robotnördar till föräldrar forskar om AI (Artificiell intelligens) och provkör testrobotar på äldreboenden. I det samhälle där de och Leila bor är bussarna självkörande och tekniken har på flera sätt utvecklats. När Leilas föräldrar åker iväg på en AI-konferens upptäcker Leila, av misstag, något helt oväntat.På pingisbordet i ett låst rum i familjens källare ligger en konstgjord flicka i hennes egen ålder, en flicka som i allt liknar henne själv. En tvilling!
Eko från gamla sägner och sagor möter oss i fantasyberättelsen Lyras färd, del ett i serien ”Boken om stoft.” Ordet ”stoft” ska här förstås ungefär som förnuft, erfarenhet, verklighet, kunskapstörst.
Den engelska författaren Philip Pullman anser att hans unga läsare är grymt nyfikna. Ämnen som han i lättsam ton diskuterar i Lyras färd är den fria viljan, religion, partikelfysik, tankefrihet och, inte minst, miljöhotet.
Floden Themsen svämmar över sina breddar och det enda hoppet om räddning är tre barn i en kanot. En baby samt den tolvåriga värdshuspojken Malcolm och det femtonåriga köksbiträdet Alice.
Alice är en av alla tuffa flickor i Philip Pullmans litterära persongalleri. Vi har tidigare mött äventyrerskan Sally i Rubinen i dimman, konstnärliga Ginny i Ginnys rike samt den krångelbenägna vilda Lyra Belaqua i trilogin Den mörka materian – där den första boken heter Guldkompassen.
I samma värld som Guldkompassen utspelas Lyras färd som är en prequel, en förhistoria till Den mörka materian.
Lyra är i Lyras färd en baby på sex månader som har gömts hos nunnor på ett kloster i närheten av Malcoms hem. Malcolm älskar lilla Lyra och vill rädda henne från mörka krafter. Hör hennes släkting Lord Asriel (som läsaren mött i Den mörka materian) till dem som vill Lyra väl – eller inte? Och hur är det med den stiliga Mrs Coulter? Ond? God?
Liksom i Guldkompassen har varje människa i Lyras färd en ”daimon”, ett djur som nästan är som den människans själ. Och även här har alethiometern en viktig roll. Som sanningssägande guldkompass.
Årets starkaste roman för tonåringar och ”Young Adults” är nog Slutet. Idén till denna preapokalyptiska berättelsen kom till skräckförfattaren Mats Strandberg (en av författarna till superpopulära Engelforstrilogin) med tanken på vad som skulle hända om vi visste exakt på sekunden när vi ska dö. Hur ska vi använda den sista tiden? Hur ska ungdomar – som ju ”borde” ha livet framför sig – hinna leva ett helt liv på bara några månader?
Bokens tre sjuttonåringar vet att allt liv sedan fyra miljoner år ska utplånas den dag i september vid ett bestämt klockslag när himlen blir vit, haven förångas och jorden träffas av den ofantlig planeten Foxworth. Vad gör de medan de väntar? Ser på fotboll? Festar och drogar? Borstar tänderna som vanligt varje morgon? Spelar ”Skyrim”? Älskar som aldrig förr?
Att skriva romanen Slutet var för Mats Strandberg hans skrivarlivs svåraste utmaning. Han lyckades – romanen är fruktansvärt stark. Och underligt nog: den ger livsmod.
Lena Kjersén Edman
Lena Kjersén Edman är bibliotekarie, lektor i biblioteksvetenskap, läsfrämjare och kritiker.
Föregående artikel
Analys av elevberättelserNästa artikel
Årsbok om svenska som estetiskt ämne
