Titel: Where is the Critical in Literacy? Tracing performance in literature reading. Readers and non-readers in educational practice.
Av: Elin Sundström Sjödin.
Disputation: 2019-01-18.
Högskola: Örebro universitet.
En viktig komponent i retoriken om litteraturundervisning rör dess betydelse för och effekt på elevernas utveckling både vad gäller intellektuella förmågor och mänskliga egenskaper. Dessa aspekter är viktiga vid legitimeringen av litteraturens plats i undervisningen. Om vi inte ansåg att litteraturen hade goda egenskaper, hade den haft svårt att få plats i undervisningen. Med Pierre Bourdieus terminologi kan detta sägas vara den ”doxa”, den tro som håller samman litteraturundervisningen. Som lärare i svenska kan man ha skiljaktiga ståndpunkter vad gäller mycket, men inte detta. Vad som tas upp i och får plats i skolan är dock inte naturligt givet utan resultatet av ett antal samhälleliga processer och skeenden som i sig rymmer och är utslag för ekonomi, ideologi, kulturell status och inflytande, det vill säga olika intressen.
I många sammanhang är denna grundläggande utgångspunkt för verksamheten osynlig, som vattnet för akvariefisken. Hur gör man för att synliggöra våra osynliga förgivettaganden? I flera avseenden är Elin Sundström Sjödins doktorsavhandling Where is the Critical in Literacy? Tracing performance in literature reading. Readers and non-readers in educational practice (2019) ett försök i denna riktning. Avhandlingen är inte en monografi utan en så kallad sammanläggningsavhandling och dess resultat presenteras i fem studier i lika många artiklar skrivna för publicering i engelskspråkiga vetenskapliga tidskrifter. I avhandlingen sammanfattas de enskilda studierna i en engelskspråkig ”kappa”, som i sin tur sammanfattas på svenska.
Det huvudsakliga grepp som Sundström Sjödin tar för att göra det osynliga synligt är inte att undersöka huvudfåran i litteraturundervisningen, det vill säga den som förekommer i grundskolan och gymnasiet. I stället söker hon sig till vad som skulle kunna beskrivas som olika praktiker av undervisning som befinner sig i eller på marginalen. Den första studien har egentligen inte specifikt med litteraturundervisning att göra utan behandlar betygssättning i allmänhet. Dess syfte är främst att undersöka vad man kan avtäcka med hjälp av olika teoretiska ramverk, bland annat aktör-nätverksteori (ANT), i beskrivningen och analysen av olika undervisningspraktiker. Uppfattningen att betygssättning är att ”objektivt” värdera en elevs förmågor och prestation utifrån mål och kriterier kan i lika hög grad beskrivas som ett pragmatiskt kompromissande i ett nätverk av aktörer och teknologier, till exempel e-mejl som öppnar upp för föräldrapåverkan.
De fyra övriga studierna har dock mer med litteraturundervisning att göra, även om det som sagt är litteraturundervisning på marginalen. Tre av studierna behandlar läsning och läsaktiviteter som bedrivs på särskilda ungdomshem. Den första utgörs av en analys av en handlingsplan för ett läsprojekt som bedrevs av Statens institutionsstyrelse på dessa särskilda ungdomshem. Syftet med studien är att ”undersöka hur läsning, läsare och icke-läsare konstruerats i relation till omhändertagna ungdomar”. Den andra studien följer ett konkret läsprojekt för ungdomar boende på ett av hemmen. Sundström Sjödin observerar under två veckor 30 elevers och 13 lärares läsning och behandling av Stjärnlösa nätter av Arkan Assad. Den tredje av dessa studier fokuserar på en läsfåtölj, placerad i ett av klassrummen på ett ungdomshem. Utifrån en berättelse om hur eleverna, som har problem med och motstånd inför läsning, initialt undviker att sitta i läsfåtöljen även när de läser, analyserar Sundström Sjödin hur läsfåtöljen som materialitet blir en del av elevernas exkludering från och erövrande av läsning. I den sista studien, det vill säga den femte allt som allt, lämnar Sundström Sjödin Statens institutionsstyrelses ungdomshem och gör en textanalys av två broschyrer om läskunnighetens hälsobefrämjande effekter. Broschyrerna delas ut på barnavårdscentraler respektive i skolan och uppmuntrar föräldrar att läsa högt för sina barn, vilket enligt broschyrerna kommer att ge dem bättre förutsättningar att lyckas i skolan och livet.
Som jag nämnt studerar Sundström Sjödin inte litteraturundervisningens mittfåra. Istället kan man säga är hennes syfte är att problematisera och kritiskt granska våra konstruktioner av läsning, läskunnighet och litteraturens positiva egenskaper. Med Berthold Brecht kan man säga att hon främmandegör våra vardagsföreställningar vad gäller dessa fenomen. Vad blir konsekvensen av att vi alltid håller för naturligt att litteraturen är god för sina läsare och att läskunnighet är en framgångsfaktor i livet? Vad blir konsekvensen av våra ljusa och positiva konstruktioner av läskunnighet och litteraturläsning? Jo, att vi indirekt, menar Sundström Sjödin, konstruerar en mörk sida av läsning och litteratur som förknippas med misslyckande och ett mindre framgångsrikt liv. Läsning och litteratur kan bli något som exkluderar i stället för något som inkluderar. Vad känner de föräldrar vars barn har läs- och skrivsvårigheter? Har de ägnat sig åt för lite högläsning under deras uppväxt och därmed stigmatiserat dem för all framtid?
Sundström Sjödin håller sig med en tämligen tung och avancerad begreppsapparat, som dessutom tenderar till att bli huvudnumret. I några av studierna är det empiriska materialet väl tunt. Studien av betygssättning bygger på en tidningsintervju och analysen av läsfåtöljens materialitet i lässammanhang utgår från en berättelse som Sundström Sjödin själv skrivit. För min smak blir det lite för lätt att lägga ut den teoretiska patiensen med dessa material, och svaren har en tendens att bli de svar som man ropat efter. Med detta sagt vill jag ändå framhålla att denna forskning utmanar och visar på fenomen som också hör till läs- och litteraturdidaktiken och som blir synliga först när vi kommer utanför skolan som normerande institution. Elin Sundström Sjödins forskning visar vägen för studier av läsning och litteratur som praktiker i en vidare samhällelig kontext.
Bengt-Göran Martinsson
Bengt-Göran Martinsson är professor i pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet.
Föregående artikel
Språkliga normerNästa artikel
Informativt om det digitala svenskämnet
