DEN 15 DECEMBER kommer Skolverkets svar på uppdraget från regeringen om att göra en bred översyn av ämnena svenska och svenska som andraspråk. Jag har själv varit med på ett möte med Skolverket om detta i min egenskap av Svensklärarföreningens ordförande. Vad resultatet kommer att bli av Skolverkets översyn är inte officiellt ännu, och jag vill inte spekulera om det, men att regeringen önskar sig en förändring av något slag är uppenbart. Detta framgår av uppdragsformuleringen på regeringens hemsida. Där står det bland annat: ”Syftet är att alla elever ska få bättre förutsättningar att utveckla sina kunskaper i och om svenska språket samt få bättre förutsättningar att nå utbildningens mål.” 

FRÅGORNA OM DE TVÅ svenskämnenas förhållande till varandra och om ämnet svenska som andraspråks status och funktion är omdiskuterade. Debatten om ämnet svenska som andraspråk är lika gammal som ämnet själv, och därför vore det bra om något klargörande kommer ut ur Skolverkets redovisning. Farhågorna är dock många att de brister som har funnits framför allt när det gäller implementeringen av ämnet svenska som andraspråk i olika skolor, kommer att leda till att politiken önskar sig en förändring som med hjälp av ett enda Alexanderhugg som löser alla problem. En sådan lösning finns förstås inte, och risken är stor att svensklärarna plötsligt skulle sitta med ett utökat uppdrag utan extra resurser. Detta gagnar naturligtvis ingen. 

SJÄLV VILL JAG ATT BÅDA svenskämnena får finnas kvar som jämställda ämnen även fortsättningsvis och att alla svensklärare får möjlighet att på betald arbetstid läsa de kurser som behövs för att bli behöriga i svenska som andraspråk. Många i den unga befolkningen i Sverige idag är flerspråkiga och i stort sett alla lärare kommer i kontakt med flerspråkiga elever. I framtiden hoppas jag därför att alla som undervisar i något av svenskämnena är behöriga i båda ämnena. Då kan vi i professionen själva diskutera vilka som ska läsa svenska och vilka som ska läsa svenska som andraspråk. Det mesta är som vanligt en fråga om kunskap och resurser och ett publikfriande Alexanderhugg är sällan eller aldrig lösningen.

Nils Larsson
Ordförande i Svensklärarföreningen