Nu är alla svensklärare

”Min lärare hjälper oss. Och skrattar med oss elever. Här i Sverige kan vi prata med lärarna när vi inte förstår, de kommer att förklara.” Emmanuel Diafe Atuobi, 19 år, från Ghana. Foto: Erik Abel

Skolsverige har förändrats på många sätt under en relativt kort tid. En ny läroplan har implementerats, den kommunala skolan har fått konkurrens av det fria skolvalet, lärarlegitimationen har gjort sitt intåg och vi har också numera förstelärare inom kollegiet.

Men skolan har också förändrats drastiskt utifrån en annan aspekt. Omvärldsläget har gjort att vi har haft en stor invandring till Sverige under ett kortare tidsperspektiv. Detta sätter spår i samhället i stort men också i synnerhet i skolan. Skolan är en mångkulturell miljö sällan skådad på andra arbetsplatser – en pulserande, vibrerande och resursstark miljö. Många är de barn och ungdomar som kommer till Sverige med hopp om en ljusare framtid och en möjlighet att äntligen få gå i skolan igen.

Detta medför större krav på huvudmän och skolor vad gäller beredskapen i organisation, till exempel lokaler och behöriga lärare. Att få nya elever till sin klass kan vara en nog så stor utmaning men att dessutom få elever med ingen eller väldigt kort skolbakgrund och dessutom utan några kunskaper i det svenska språket blir ett snäpp svårare. I det här läget är det av största vikt att hela skolan och undervisande lärande besitter kunskaper om andraspråksinlärning i allmänhet och har andraspråksperspektivet i varje ämne i synnerhet. Utan den kunskapen går värdefull tid förlorad.

Faktum är dock att stora delar av den svenska skolan inte har dessa kunskaper och elever slängs in i klassrum utan större förberedelse och klassläraren sliter sitt hår för att även hinna med denna nya elev. Hur vi klarade denna situation får vi kvitto på om några år – för även om skolan har varit en plats för elever från alla världens hörn tidigare så står Sveriges lärare inför en stor utmaning. Denna utmaning handlar inte bara om att hantera det nya i klassrummet men också om att omvärdera kunskapssyn och kunskapsinhämtning. Läraren måste ställa nya frågor till sig själv för att möta andraspråkselever med olika förutsättningar på ett bra sätt: Vilka kunskaper har eleven med sig från tidigare skolerfarenheter? Vad innebär det för mig som pedagog i Sverige att eleven kan lära på ett annat språk än svenska? När kan den nyanlända eleven tillräckligt med svenska – i mitt tycke, i kollegornas tycke, i elevens tycke? Hur undervisar jag på ett språk- och kunskapsutvecklande sätt? Frågorna är många och svaren komplexa. Därför är det viktigt att lärare får tid för reflektion och kompetensutveckling.

Att lära sig ett skolspråk tar mellan sex till åtta år och den nyanlända eleven måste lära sig språk och ämnen parallellt då tiden inte finns att enbart fokusera på språket. Eleven hamnar plötsligt i en kontext som hen inte är förberedd på. Det förändrar undervisningssituationen i grunden. Plötsligt måste alla lärare tänka på språkutveckling, även i ämnen där språket oftast inte är i fokus. Svårt för många, ja säkert, men oerhört viktigt för eleven som i många fall besitter ämneskunskaper från tidigare skolgång men ännu saknar begrepp och förmåga att uttrycka sig på svenska.

Det är viktigt att se de flerspråkiga eleverna som en resurs i klassrummet, i skolan och i samhället i stort. Kan dessutom de lärare som eleven möter dagligen genom hela utbildningen också se sitt ansvar i elevens språkutveckling, ja då har vi en win-win-situation som gynnar både lärare och elever!

Jilda Sürüp

Camilla Persson

Camilla Berner

Jilda Sürüp, ordförande i Riksförbundet lärare i svenska som andraspråk

Camilla Persson, styrelseledamot i Riksförbundet lärare i svenska som andraspråk

Camilla Berner, kassör i Riksförbundet lärare i svenska som andraspråk

För mer information om förbundet, se lisa-riks.se