David From (red)
Libers litteratur
Liber 2019
Vad skulle du ta med för texter om du fick göra en egen litteraturantologi för gymnasiet? Om du skulle välja ut de texter som berört dig mest, och som du skulle vilja dela med dig av till dina elever? Så trodde jag först att Libers förlag med redaktör David From hade tänkt när de nu ger ut en ny antologi. Bara titeln, Libers litteratur, antyder något personligt eller eget. Och Kerstin Ekmans förord förstärker intrycket av att den här boken vill beröra: ”Noveller, romaner, dikter och låttexter har valts ut med ambition att skapa starka läsupplevelser.”
Fast vid en närmare anblick ser jag att urvalet naturligtvis även haft andra grunder än läsupplevelse. Hälften av de 57 bidragen är skrivna av kvinnor, och hälften skrivna på svenska. Och de översatta texterna kommer verkligen från hela världen. En fransk författare, och hon heter inte Albert Camus, utan Nina Bouraoui; en engelsk författare och hon heter inte Graham Green, utan Zadie Smith. Förlaget har uppenbarligen haft ambitionen att spegla svensk och hela världens litteratur.
Några texter tillhör en litterär kanon, som Frödings ”En kärleksvisa”, andra en skolkanon, som Ninni Holmqvists Kostym. Åter andra är mindre bekanta, åtminstone för mig, särskilt några från andra kontinenter än Europa, och sentida låtförfattare.
Det här är en antologi som litar på läraren. Texterna är ordnade strikt kronologiskt, inte tematiskt, genremässigt eller geografiskt. Inga introduktioner till texterna, och inga förslag på frågor. Författarna presenteras endast genom tecknade porträtt och minimala tidslinjer med några bibliografiska nedslag. Är Su Tong man eller kvinna? Om du inte vet och tycker frågan är viktig får du dra slutsatser från bilden, eller googla. Ibland ges inkastade små notiser i marginalen, mest av kuriös karaktär.
Avsaknaden av introduktioner och frågor är befriande. Men utdragen ur romanerna? Det kan ju vara trögt att dyka in mitt i en roman, utan någon orientering. Jag prövar med två utdrag ur romaner jag inte läst, av Orhan Pamuk och Jamaica Kincaid, och tycker att de står förvånansvärt bra på egna ben. Läsupplevelse!
Boken är generöst illustrerad, och i kombination med de mjuka pärmarna och det stora formatet inbjuder den till att bläddra och titta i. Jag tänker att det är ett sätt att använda boken. Låta eleverna bläddra och välja något de vill läsa. För det är en bok som inbjuder till läsning.
Bilderna har anknytning till texterna. Ibland blir det en lyckad korsbefruktning, som när bidraget av Kincaid bryts av med en helsida av en målning av Gauguin. Den västindiska författarens bild av den vite mannen ställs mot den franske målarens bild av den polynesiska kvinnan. Kolonialt mot postkolonialt. Ibland blir det mer tveksamt, som när Alejandro Leiva Wengers Elixir illustreras av suddiga svartvita foton som tycks visa upplopp och polisbrutalitet, kanske från Sydamerika. Är det författarens chilenska bakgrund som avses, eller ska läsaren tänka att Marco och José i nästa avsnitt ska ut och anstifta bilbränder i förorten? Här hade jag föredragit att vara utan bilder. Leiva Wengers magiska svenska talar bäst för sig själv.
Till sist. På baksidan skriver förlaget att antologin ger en solid grund att stå på när man läser svenska på gymnasiet. Men frågan är ifall det här verkligen är en grundantologi, eller ett komplement. Texterna är alla från 1880-talet och framåt. Vi har väl inte kapat antiken, ännu i alla fall? Och kanske en tyskspråkig författare – vad heter han nu igen, Kafka…
Olle Fritzell
Olle Fritzell är universitetsadjunkt på Institutionen för språkdidaktik vid Stockholms universitet.
Föregående artikel
Så har skrivråden ändrats i handböckerNästa artikel
Lysande skräckroman för ungdomar
