En tråkig dag blev till en bok

Trettonåriga Tuss Wincrantz hade tråkigt och behövde något att göra. Hon började skriva en bok. Nu är hon 16 och går i ettan på gymnasiet. Och boken, Där hjärtat dör, har precis kommit ut på Lava förlag.

Tuss Wincrantz

– Jag var uttråkad och ville ha något att göra. Då började jag att testa saker, och när jag testade att skriva en bok märkte jag att det funkade, så jag fortsatte ett tag till. Det första kapitlet var svårast, men sedan blev det jätteroligt.

Vad är det för bok och när blev den klar?

– Det är en ungdomsdeckare, ett kidnappningsmysterium. Den var klar för ett och ett halvt år sedan, när jag precis börjat nian. Då skickade jag in den till förlag.

Hur gjorde du rent praktiskt när du skrev boken?

– Jag började med att planera handlingen och bygga karaktärerna och hur de hängde ihop. Sedan dagdrömde jag typ ihop boken och skrev en bok jag själv ville läsa. Alla har väl velat skriva om slutet på en bok. Nu fick jag bestämma slutet själv.

Vad har varit svårast?

– Att hålla motivationen uppe. Jag tycker att det är roligt att skriva, men varje dag kanske det inte är så kul. Ibland hade jag idétorka, men då satte jag en timer på en halvtimme och skrev ändå, vad som helst. Sedan redigerade jag och ibland strök jag nästan allt. Vissa dagar blev det inget, andra dagar skrev jag nästan hela dagen, men jag hade målet att skriva en timme vare dag. Gör du så får du till slut en bok.

Har du fått hjälp av någon och vad har de hjälpt till med?

– Många kompisar har peppat mig. Min svensklärare, Daniel, har också stöttat mig jättebra. Det har varit bra att få hjälp av en lärare att kolla texten.

Vad krävs för att lyckas med detta projekt?

– Jag tror alla kan göra det egentligen, skriva en bok om något som intresserar dem. Det gäller bara att inte lägga av utan fortsätta – och det är det svåra.

Hur var processen med att få ett förlag att ge ut boken?

– Från början skrev jag för att det var kul. När boken var klar var det kul att skicka in den till några förlag för att se vad jag skulle få för svar. Då fick jag först nej, så jag skrev om den lite och skickade in igen. Då fick jag ett ja. Så man får inte ge upp vid första nejet.

– Sedan har det varit jättespännande att vad andra vuxna på förlaget tycker om det jag skrivit. Det har verkligen utvecklat mitt skrivande.

Vill du skriva fler böcker och rent bli författare till yrket?

– Om den här går bra skriver jag nog en tvåa, en fortsättning, för samma förlag. Men annars har jag inga planer på en ny bok. Det är så mycket med plugget nu. Med den här AI-utvecklingen tror jag att det är svårt att bli författare. Jag drömmer om att bli journalist.

Ulrika Fjällborg