Lärarstudenter: Utmaning att förstå elevernas perspektiv

Svårt, utmanande, roligt och meningsfullt. Hampus Byström och Therese Lundberg är klara med ämneslärarutbildningen och på väg ut i yrkeslivet. Samtidigt väcks en insikt: att bli lärare är en process som fortsätter långt efter examen.

Hampus Byström och Therese Lundberg. Foto: Ulrika Fjällborg.

Hur förbereder man sig för ett så komplext uppdrag som att vara ämneslärare? Den frågan ställer sig Therese Lundberg i Boden, som nu skriver på sitt examensjobb och tar ämneslärarexamen i svenska och engelska från Luleå Tekniska Universitet senare i vår. Hon jobbar redan halvtid som engelsklärare.

– Jag känner mig både redo och inte, säger hon till Svenskläraren.

Hampus Byström, som gör sin första termin som svensklärare på Jensens gymnasium i Nacka, uttrycker samma sak:

– På första VFU:n kändes allt bra. Nu är jag mer rädd.  Nu, när jag har hela ansvaret, upptäcker jag hur svårt det är. Att vara en bra lärare är väldigt krävande, säger han.

Alla nya lärare som Svenskläraren pratat med inför det här numret använder orden krävande, komplext, svårt, utmanande. Men också roligt, viktigt, ja till och med ärofyllt.

Både Therese Lundberg och Hampus ­Byström, som gick på Stockholms universitet, berömmer didaktiken och ämnesstudierna på lärarutbildningen. 

– Det var matnyttigt, vi höll oss nära läroplanen och lektionsplanering, säger Hampus.

– Vi har genom olika typer av uppgifter byggt upp en slags repertoar som blir väldigt värdefull nu när det börjar närma sig skarpt läge, säger Therese.

Det båda saknat är konflikthantering och gruppdynamik. Det blev väldigt abstrakt i de teoretiska studierna:

– Det här med att skapa en vi-känsla i klassrummet och hur man hanterar en grupp är svårt. Det känns som dynamiken mellan lärare och klassen är det som styr hur lärandet funkar, säger Hampus Byström.

– Att ha koll på vad alla behöver och dra gränsen mellan vad som är deras ansvar och vad jag måste hjälpa dem med, det kräver mycket koncentration. Samtidigt ska man hålla sin lektionsplanering i huvudet.

Men han inser att klassrumssituationen är svår att lära sig teoretiskt. Boken Teach like a champ hjälpte honom mycket.

– Den har kritiserats för att vara lite pekpinneaktig. Men för mig var det guld värt med konkreta tekniker och verktyg.

Praktiken, VFU:n, har varit jätteviktig för dem båda.

– Jag hade turen att ha fantastiska kollegor och en handledare som verkligen har hjälpt mig att utvecklas, säger Therese Lundberg.

Här blev också skillnaden i språkbruk och nivå till eleverna tydlig:

– Bara att välja ord för att presentera upp­gifter är svårt. Man får inte så mycket tid på sig för att göra sig förstådd, eleverna vill att det ska gå fort, säger hon.

Hampus Byström gillade trepartssamtalet, när svenskämnesdidaktikern från lärarutbildningen besökte honom och handledaren på skolan.

– Det var väldigt givande. Och det var under praktiken som jag verkligen kände att detta kan jag hålla på med.

Det som lockade in honom med lärar­banan var att få hålla på med ämnena, svenska och historia. Så hade han en bra svensklärare på gymnasiet också.

– Nu är den stora utmaningen att sätta sig in i elevernas perspektiv på saker och ting. Men det är väl sådant som får komma med tiden, hoppas han.

Även Therese Lundberg har funderat mycket på eleverna och deras ingång i svenskämnet.

– Jag vill undervisa i språket så att de ser att det finns överallt i deras vardag. Vi behöver förstå att ungdomars textvärldar ser annorlunda ut än de gjort tidigare och att vi behöver fånga upp dem där de är. Om ingen förstår spelar det ju ingen roll hur välplanerade ens lektioner är. Samtidigt vill jag att det ska kännas utmanande. Det är en balansgång.

Det är påtagligt att det även är en utman­ande balansgång att vara svensklärar-rookie. Många räknar med att jobba oerhört mycket det första året. Utbildningen är de klara med – men klara är de inte.

– Jag känner mig säker i min ämneskunskap. Jag kan mina ämnen på ett djupt och fylligt sätt. Sedan kommer det svåra att översätta det till ett språk som ungdomar förstår och lockas av, säger Hampus ­Byström.

Therese Lundberg ser de många samtidiga uppgifterna som en utmaning; att planera, undervisa, bedöma, ha koll på elevernas utveckling, dokumentera.

– Allt ska ske samtidigt och hela tiden. Jag känner definitivt att jag har en bit kvar tills det går som på räls, men samtidigt att jag måste lita på min förmåga. Det är viktigt att våga provtänka, samverka med kollegor, pröva sina vingar och vara den som inte vet allt också. Samtidigt är det viktigt att ta hand om sig själv för att man ska hålla i längden, säger hon.

Ulrika Fjällborg

Rookiernas tips till:

Kollegor: Inkludera den nya. Var generös med tips som sparar tid. Försök ta dig tid att lyssna och svara på frågor. Förutsätt inte att nybörjaren ska veta allt från början. Ha en inbjudande och välkomnande attityd.

– Jag blev hastigt inslängd i en ny klass och flera kollegor uttryckte hur svårt det läget var. Det kändes betryggande att höra, säger Hampus Byström.

Chefer: Var tydlig med hur arbets­platsen fungerar och vad som gäller för materialinköp, resurser, rutiner, dataprogram. Erbjud tid för att svara på frågor. 

– Utse gärna en lärarkollega till mentor, säger Therese Lundberg.