top of page
  • ulrika01

Teater ökar både läslusten och läsförståelsen

Dåliga resultat i senaste Pisa-mätningen har fått skoldebatten om läskunnighet att hetta till igen, och skolministern att både lova och kräva lässatsningar. Svenskläraren har varit i Södertälje och hälsat på hos Läslandet-klubben i Södertälje som med dramatikens hjälp ökar både läslust och läsförståelsen.



Läsfrämjarinstitutet är en ideell verksamhet som jobbar för att öka läsningen i utanförskapsområden. Den grundades 2015 och har utvecklat metoden 4-dimensionell läsning. Med teaterns hjälp ökar de både lusten till läsning och förståelsen.


– Barnens lärare brukar säga att de inte förstår att barnen vill komma till oss frivilligt och på sin fritid. Men vi arbetar inte enbart med läsning, det är improvisationsteatern som är favoriten, säger grundaren Marlen Eskander.


Den 4-dimensionella läsningen leds av en teaterpedagog, LFI-coach, och börjar med att alla barn får ett eget ex av den bok de ska läsa tillsammans. LFI-coachen läser högt och barnen i gruppen turas om att läsa högt. Sedan gör man improvisationsteater av texten. Barnen får de olika rollerna som är med i berättelsen och vartefter LFI-coachen läser går de upp och gestaltar berättelsen för de andra. Berättaren väver också in ”publikens”, de som just nu inte har en roll, erfarenheter och tankar om berättelsen i scenerna.


– Att alla i publiken är med innebär att man får delta med sin egen personlighet. Ens egna tankar och erfarenheter blir viktiga och knyts in i läsningen. Då kan de förhoppningsvis känna sig representerade, säger Per Sörås, teaterpedagog och LFI-coach.


LFI syftar till att ge barn språk, och mod att ta ordet. Språkutvecklingen ska gå åt båda håll: inåt genom att läsa och ta in historier, utåt genom att tolka det lästa i teater tillsammans.

– Det lär också barnen att ta fokus och ge fokus till andra. Orden får sitta i kroppen. Hur får jag in mig själv i den här berättelsen? fortsätter han.


– Jag gillar att komma hit för jag gillar att spela teater och jag älskar att läsa. Här får man träffa vänner och lära sig mycket. Ja, det är lättare att förstå boken om man får spela den själv, bekräftar Anna-Kristina Boutros som nyss spelade hund på scenen.


Marcilia Gilana, som går i gymnasiet men jobbar extra som ungdomsledare på Läslandetklubben, gick här själv när hon var yngre. Hon håller med:

– Hundra procent! Det är mycket enklare att få bilder i huvudet. Särskilt mär man inte kan språket så bra. Jag hatade att läsa, men när vi kom hit och de spelade för oss och vi fick vara med, då förstod man vad det handlade om.


Läs det längre reportaget i pappersutgåvan av Svenskläraren som kommer ut nästa vecka.


Foto: Hopig Khachadourian



bottom of page