Monica Reichenberg, professor emerita vid Göteborgs universitet, lyfter fram två framgångsfaktorer vid läsning. Den första är att lärare behöver ha tilltro till sin förmåga att undervisa i läsning. Den andra är betydelsen av strukturerade textsamtal.

Få frågor har engagerat unga människor så mycket som klimatfrågan där Greta Thunberg personifierat de ungas engagemang. Som läsare av Svenskläraren säkert redan känner till var det Gretas lärare som väckte intresset. 

När läraren visade filmer om plast i haven och svältande isbjörnar hade Greta svårt att sluta fundera på vad hon sett. Hon ville veta mer och började läsa texter om miljöförstörelse, politiska dokument (agendor) och startade Fridays for future.  

”Gretaeffekten” visar att skolan kan bidra till och inspirera ungas politiska engagemang vare sig det handlar om klimatet, HBTQ, medborgarrättsfrågor såsom exempelvis Black Lives Matter eller feminism, såsom Metoo.

Engagerade elever sätter sig in i ämnet genom att till exempel läsa faktatexter och delta i politiska samtal. 

”Gretaeffekten” illustrerar också vad ungdomar kan uppnå när de vågar ha tilltro (self-efficacy) till sin egen förmåga att förändra. I denna text kommer jag att argumentera för: (1) behovet av self-efficacy, inte minst i läsundervisningen, (2) att en hög grad av self-efficacy bidrar till att lärare vågar pröva nya läsmodeller i undervisningen och (3) betydelsen av att  utgå från ett optimistiskt perspektiv på läsundervisning och lärande. Jag återkommer till detta nedan.

Tilltro är en framgångsfaktor
Begreppet self-efficacy har utvecklats av Albert Bandura (1986). Med self-efficacy menas den tilltro som en person har till sin egen förmåga att lyckas med en uppgift. Self-efficacy vilar på sociokognitiv teori. Enligt sociokognitiv teori utvecklas människor genom att observera och reflektera kring sitt eget och andra människors beteende.

Teorin sätter människans förmåga till förändring i fokus. Enligt teorin lär vi oss genom iakttagelser, samtal och livserfarenheter. Self-efficacy (tilltro) och förväntningar är centrala begrepp i denna teori. Individens tilltro till sin egen förmåga, eller self-efficacy, är avgörande för våra värderingar, beteenden och livsval. 

Self-efficacy mäts oftast i relation till ett visst kunskapsområde såsom läsning, till exempel genom att lärare får svara på om de håller med om påståenden som: ”Jag kan motivera elever att läsa ” eller ”Jag kan hjälpa elever med dyslexi”. Men det kan också vara påståenden om exempelvis hur trygg man är att arbeta med elever med funktionsnedsättningar eller med ett skolämne. 

Self-efficacy är en framgångsfaktor i såväl undervisning som lärande. Den grad av tilltro en person har till sin förmåga att utföra en viss uppgift spelar roll för huruvida personen kommer att lyckas respektive misslyckas med uppgiften. Ju högre self-efficacy man har, desto mer anstränger man sig och desto bättre presterar man. Lärare med en hög grad av self-efficacy planerar bättre och är mer organiserade i sin läsundervisning. 

Dessa lärare är mer öppna för att pröva nya metoder och har därför en större variation av undervisningsstrategier, t ex lässtrategier. Elever i lässvårigheter har i genomsnitt låg läsmotivation genom sina tidigare upprepade misslyckanden. Lärare som har tilltro till sin förmåga att undervisa i läsning är bättre på att motivera och  stärka elever i lässvårigheter att utveckla tilltro till sin förmåga att läsa exempelvis faktatexter.

Dessa lärare inspirerar eleverna och förmedlar därigenom en optimism, såsom att alla elever kan lyckas med läsningen av faktatexter.

Textsamtal och tilltro
Forskare beskriver ofta tilltro som det viktigaste i all undervisning, men det utesluter inte att vi också måste fokusera innehållet.  I år är det val och då faller det sig naturligt att studera exempelvis valaffischer, politiska pamfletter, insändare, debattartiklar, politiska blogginlägg och så vidare. Men politik är inte bara något som händer vart fjärde år. Som statsvetare ofta påpekar inkluderar politik också politiska diskussioner vid matbordet, streaming av nyheter på nätet, scrollande,  swipande på sociala medier i nyhetsflödet. När ungdomar läser på sociala medier konfronteras de med en rad politiska åsikter. Här har lärare ett ansvar att fostra ett kritiskt förhållningssätt snarare än specifika åsikter. Detta sagt mot bakgrund av att vi lever i en tid där människor umgås mest med likasinnade i exempelvis internet communities och mera sällan med dem som har andra åsikter.  

Greta berördes när hon läste om isbjörnars situation och hur klimatet påverkades av vår livsstil. Vi lärare kan dock inte utgå ifrån att varje elev blir lika berörd av innehållet i läsläxan om klimatförstörning som Greta. Här vilar följaktligen ett ansvar på oss lärare att strukturera och organisera innehållet i läsläxan. 

Flera läsmodeller fungerar
Det råder ingalunda någon brist på modeller för en strukturerad läsundervisning. Min och andras forskning visar att det inte finns en utan faktiskt flera modeller som visat sig fungera (Lundberg & Reichenberg 2013). Jag återkommer till detta. Givetvis skall du som lärare använda den läsmodell i ditt klassrum som du är mest bekväm med när du undervisar. Men, om jag skulle ge en rekommendation så skulle en av mina favoriter vara:   

• Reciprok undervisning (RU) av Palinscar och Brown (1984). Det lär nog inte finnas någon modell som blivit så beforskad som denna . RU har hämtat inspiration från socialkonstruktivistiska teorier. Modellen är strategiinriktad och går ut på att i första hand hjälpa eleverna att bli strategiska läsare. 

• En annan av mina favoriter är Questioning the Author (QtA) av Beck et al.(2020).Modellen är något mindre vanlig i Sverige, men är mycket tacksam att använda. 

QtA är innehållsinriktad och fokus ligger på innehållet i texten. Med andra ord, är den väldigt anpassad för ”ämnesdidaktik”. 

QtA vill bryta ner avståndet mellan läsare och författare. Den vill uppmärksamma eleverna på att författaren har ett stort ansvar när det gäller texters läsbarhet och att eleverna har all rätt att ifrågasätta författarens auktoritet. Härigenom hjälper QtA eleverna att lyfta skuldbördan från sig själva när de inte förstår en text. Ansvaret läggs istället på författaren för att denne uttryckt sig oklart och inkonsekvent. Men QtA nöjer sig inte med att få eleverna att kritisera utan syftar också till att träna dem på att bli aktiva, medskapande läsare genom att få dem att ställa egna frågor till texten och komma med förslag till omformuleringar av den. 

Centralt i QtA är ingångsfrågor: Vad är det författaren vill säga? Vilket budskap vill författaren framföra? Och uppföljningsfrågor som fokuserar på viktiga delar av innehållet. Avsikten är att få eleverna att gå under textens yta och försöka få fram vad texten egentligen betyder och på vilket sätt eleverna uppfattat innebörden i det aktuella textavsnittet. En annan avsikt är att få eleverna att fundera över hur det de läst hänger ihop med vad de läst tidigare i texten och med sina förkunskaper om textens ämne. 

I en studie jämfördes RU och QtA (Beck et al, 2020). Resultatet blev entydigt. Den innehållsorienterade metodiken, QtA, gav det klart bästa resultatet både när det gäller att förstå berättelser och faktatexter. 

Fake news och deep fakes
QtA kan även användas för att få eleverna att kritiskt ifrågasätta sanningshalten i texter de läser vilket är effektivt för granskning av till exempel fake news och tabolidpressen. Ett annat närliggande exempel är ”deep fakes” som är förfalskningar av bilder och filmer med hjälp av ”machine learning” på YouTube eller TikTok; eller så kallade ”Twitter bots” som skapar falska ”tweets” eller överdriver dess popularitet på Twitter.

Många unga menar att de inte har tillräcklig  ”expertkunskap” för att våga kritisera. 

Därför behöver unga hjälp med att utveckla tilltro till sin förmåga – även då de saknar expertkunskaper – för att ifrågasätta författarna/skaparna av exempelvis fake news, deep fakes och ”Twitter bots”. 

Varför väljer då endast somliga lärare  att arbeta med modeller som RU och QtA i sin undervisning och andra inte?  Det ville jag ta reda på. Detta sagt mot bakgrund av att forskare under så lång tid uppmärksammat de positiva effekterna av strukturerad undervisning. Redan på 1930-talet argumenterade  Dewey (1999) för sambandet mellan strukturerad undervisning och demokratifostran.

Tillsammans med professor Rune Andreassen, har jag i en enkät undersökt hur graden av self-efficacy påverkar lärares läsundervisning (Reichenberg & Andreassen, 2019). Totalt besvarade närmare 576 lärare i Sverige och Norge enkäten. 

Vi fann att de lärare som hade en hög grad av self-efficacy hade en strukturerad läsundervisning. De läste högt för sina elever och de lät eleverna ha dels textsamtal i helklass, dels lärarledda strukturerade textsamtal i smågrupper. Med andra ord hade lärarna läsaktiviteter som visat sig gynnsamma för att utveckla elevers läsförståelse. 

Tilltro att förstå politiken
Lärares self-efficacy är också en faktor bakom demokratiundervisning: politiskt engagerade elever, valdeltagande och politisk representation.

Alla forskare är överens om att läsningen skiljer sig åt mellan sociala kategorier, skolor och geografiska områden. Det gör också valdeltagandet. Medan förstagångsväljare generellt har samma valdeltagande som genomsnittet sticker unga från socialt utsatta områden ut (Abdelzadeh & Lundberg, 2022). Utrikesfödda, lägre samhällsklasser och personer med funktionsnedsättning deltar i lägre utsträckning i allmänna val. De finns också i mindre omfattning representerade i politiska, beslutsfattande organ (SCB, 2019).

Men, vi vet också att skolan kan bidra till att minska dessa ojämlikheter. Personligen tror jag på betydelsen av en strukturerad läsundervisning i kombination med att vi stärker elever att utveckla tilltro till sin förmåga att läsa texter kritiskt. Elever som har en hög tilltro till sin förmåga att läsa texter kritiskt har högre sannolikhet att delta i allmänna val och engagera sig i politiken (till exempel demonstrera, gå med i politiska partier, skriva insändare eller mejla politiker). 

Därför är det viktigt att lärare uppmuntrar elevers self-efficacy får dem att inse att :  ”Jag kan lära mig läsa faktatexter” ”Jag kan påverka politiken genom att engagera mig  i samhällsfrågor” eller ”Jag kan delta i politiska diskussioner.”

Stöd i forskning och klassrum
Lärare kan förmedla optimism och ge hopp inför framtiden. Jag har i denna text argumenterat för två faktorer som kan bidra till ett  optimistiskt perspektiv på  läsning: self-efficacy och strukturerade textsamtal. Ett optimistiskt perspektiv på läsning är givetvis inte begränsat till dessa två faktorer, men jag vill påstå att dessa två har stöd såväl i forskningen som i många lärares klassrum.

Monica Reichenberg
Professor emerita i allmän didaktik
Göteborgs universitet

TIPS TILL LÄRARE

Hur kan lärare uppmuntra elevers (eller kollegors) self-efficacy? 

• Övning ger färdighet. Varje gång du lyckas med en uppgift i skolan/på jobbet stärks tilltron till din förmåga. Därför behöver elever få öva tills de bemästrar att exempelvis läsa böcker, blogga, tala inför klassen osv. 
• Alla behöver en förebild. Det kan vara du själv, en inbjuden gäst eller en skolkamrat som berättar hur de gjort för att lyckas.  Genom att iaktta hur andra kan lyckas, kan tron på den egna kapaciteten förstärkas. Kan de, kan jag.
• Uppmuntran och övertalning.  Ge inte upp utan ”boosta” eleven återkommande att eleven faktiskt kan lära sig läsa fakta-texter. 
• Entusiasm är aldrig fel. Dina elever behöver känna sig entusiastiska inför läsningen därför att då stärks deras self-efficacy. Men glöm inte bort att du och dina kollegor också behöver känna er entusiastiska inför läsningen för då stärks er self-efficacy: inspirera och samarbeta därför i första hand med dem som inspirerar er.