På Ringsbergskolan jobbar vi med språkutveckling med syftet att eleverna ska utveckla sitt språk från vardagsspråk till skolspråk. Vi har under flera år arbetat med deliberativa samtal och som en del i vårt kvalitetsarbete har vi observerat helklassamtalen för att göra dem mer språkutvecklande.
Skolans undervisning är oftast ämnesövergripande, och kurserna planeras tillsammans av ämneslärarna för att den röda tråden ska bli så tydlig som möjligt. Undervisningen bygger vanligen på gemensamma upplevelser där eleverna får möta ämnesinnehållet från flera håll och på olika sätt. Elevernas förkunskaper inom det aktuella ämnet är utgångspunkten i lärandet. Vi försöker sedan skapa kontextrika och meningsfulla lärandesituationer för att eleverna ska upprätthålla intresset, samt få något att hänga upp och knyta de nya och fördjupade kunskaperna kring. I inlärandesituationerna får eleverna möta och använda olika uttrycksformer som ord, bild, ljud, musik och rörelse. Elevernas tankar ska utmanas genom olika intryck och upplevelser och vår ambition är att hela tiden variera undervisningen. Det sociala samspelet är utgångspunkten för lärandet och därför är språk och kommunikation grundläggande i arbetet.
I våra klassrum får eleverna i mindre grupper resonera om olika frågeställningar och problem. Tomas Englund (2000) menar att i det deliberativa samtalet ställs skilda synsätt mot varandra och olika argument prövas och ges utrymme. I samtalet visas respekt för andra och det ska finnas en vilja att nå konsensus. Deliberation innebär ett ömsesidigt nyanserat övervägande av olika alternativ. När eleverna dels själva sätter ord på sina tankar och kunskaper och dels lyssnar på andra och upptäcker att det finns olika synsätt, ökar förståelsen av andra perspektiv, även om konsensus inte alltid nås. Eleverna utvecklar också en vidare och djupare förståelse för ämnesinnehållet. Samtidigt tränar och utvecklar eleverna sin språkliga förmåga. Vi ser att eleverna i interaktionen med andra får ett större inflöde såväl som utflöde av det talade språket. Som en följd av dessa samtal blir klassrummet mer flerstämmigt. Lärarens roll i klassrummet blir att medvetet stödja interaktionen i elevernas samtal (Dysthe, 1996).
Dialogiska samtal i helklass
I klassrummet kan dialogen ta sig olika uttryck beroende på ämne och elevernas ålder. Ett utryck är elevernas samspel med varandra i par- och fyrgrupper. Ett annat är elevernas resonemang med sig själva när de efter läsning och andra aktiviteter kortskriver eller gör en tankekarta och därefter samtalar i grupp. Ett tredje uttryck är lärarens samspel med hela klassen, det lärarledda helklassamtalet, vilket oftast sker efter elevernas gruppsamtal. Under en lektion kan det förkomma flera korta pass med par- och gruppsamtal följt av lärarledda helklassamtal. De korta sekvenserna tvingar eleverna att fokusera på innehållet.
Palmér (2010) talar om dialogiska helklassamtal och vi jämför dessa med Dysthes flerstämmiga helklassamtal. Dialogiska helklassamtal är språk- och kunskapsutvecklande och i dessa ställer läraren autentiska, öppna frågor, för att stötta eleverna att utveckla sina resonemang. Läraren har också en viktig uppgift i följa upp elevernas svar samt att ge positiv förstärkning av svaren för att visa intresse för deras tankar.
I samtalen som sker är tanken att elevernas språk ska utvecklas allteftersom deras kunskaper i ämnet fördjupas. Ord och begrepp måste sättas i sitt rätta sammanhang och användas om och om igen för att befästas hos eleverna. Lärarna behöver ständigt använda sig av de ämnesspe- cifika begreppen för att eleverna ska lära sig känna igen och utveckla sin förståelse för dem. Genom att själv sätta ord på sina tankar och kunskaper samtidigt som man hela tiden hör andra göra det, byts de vardagliga orden i elevernas samtal sakta men säkert ut mot ämnesspecifika begrepp. Under planeringen av ett nytt arbetsområde sätter vi lärare ihop begreppslistor för att vi ska vara medvetna om vilka ord vi vill att eleverna ska införliva i sitt ordförråd.
Ett konkret sätt att träna begreppsförståelsen är att spela ”wordgame”. De ämnesspecifika begreppen skrivs på lappar och läggs upp och ned på bordet. Eleverna turas om att ta en lapp och förklara ordet för de andra i gruppen, vars uppgift är att lista ut vilket ord det är. Väldigt enkelt, men mycket uppskattat.
Gemensam referensram
De helklassamtal som blir bäst är de samtal då alla har en gemensam erfarenhet eller upplevelse att utgå ifrån. Innehållet får betydelse för alla och fler elever blir delaktiga i samtalet. Vi har upptäckt att helklassamtal som föregåtts av gruppsamtal ger fler delaktiga elever. Vid gruppsamtalen har läraren möjlighet att gå runt och lyssna på eleverna och kan sedan uppmuntra de tystare eleverna att tala i helklass genom att exempelvis säga: ”Jag hörde att du sa något intressant om… berätta för oss andra om det.” För vissa elever är det lättare att framföra någon annans tankar än sina egna. De känner sig på så sätt mindre utsatta, men får ändå möjlighet att träna sin språkliga förmåga. För att samtalet ska bli dialogiskt är det viktigt att ge eleverna tid att tänka efter, så de får möjlighet att överföra kunskaper från andra områden. Läraren behöver även ha ett tydligt syfte för samtalet och planera frågor i förväg. Frågorna kan förutom att vara autentiska även innehålla en konflikt eller vara provocerande. När läraren har ett tydligt syfte blir det lättare att föra samtalet vidare och att släppa in eleverna i samtalet och låta dem påverka samtalets riktning, utan att ändra syftet.
Som ett konkret exempel kan vi nämna den ämnesövergripande kursen ”Lost in space” som inleddes med en gemensam upplevelse i form av ett bildspel där jordens överlevande befolkning blev tvungna att lämna planeten efter miljökatastrofer. Efter upplevelsen fick eleverna frågan ”Vad behövs för att vi ska kunna lämna vår planet och kolonisera en annan?”. I de inledande samtalen använder eleverna sina förkunskaper och egna begrepp. Sedan får de ta del av fakta på olika sätt i de olika ämnena om till exempel fotosyntesen, rymden, mänskliga behov, hur man organiserar ett samhälle och så vidare. I slutet av varje lektion har eleverna även kortskrivit för att ta med sig fakta och begrepp för att i slutet av kursen kunna använda det i en digital berättelse om rymdresan. Under hela processen återkommer gruppsamtal och helklassamtal.
Utvärdera samtalen
För att utveckla förmågan att diskutera har vi provat metoden ”Fishbowl”, vilken kan förklaras med att eleverna diskuterar diskussionen. Metoden går till så att fyra elever diskuterar medan övriga tittar på och antecknar. Eleverna ger efteråt feedback till de andra och syftet med metoden är att förbättra själva diskussionsprocessen.
Samtliga ämnen innehåller en rad språkliga förmågor. Utöver att läsa, skriva och tala, förekommer förmågor som att diskutera, resonera, reflektera och argumentera. I helklasssamtalen kan förmågorna förklaras och modelleras. Pedagogen kan till exempel lyfta fram utvecklade resonemang när de förekommer.
I samtliga ämnen arbetar vi mycket med det förberedda talet och olika typer av muntliga presentationer, ofta i samband med att vi avslutar ett arbetsområde. Eleverna får explicit undervisning om hur de kan tala och använda sitt kroppsspråk vid förberett tal. I sina presentationer ska eleverna redogöra för sina nya kunskaper och använda de nya begrepp de tillägnat sig. En viktig del i dessa presentationer är också åhörarnas respons till den redovisande. Responsen ges i form av ”two stars and a wish”, två saker som var bra ska lyftas fram samt en önskan om något som kan förbättras till nästa gång. När eleverna i årskurs 6-9 redovisar sitt skriftliga temaarbete leder de också en diskussion i det som de skrivit om. Samtliga elever har skrivit sina arbeten utifrån en övergripande frågeställning, därför får både talare och lyssnare möjlighet att använda skolspråket i samtalet. Resultaten på de muntliga ämnesproven har gett oss en bekräftelse på att eleverna genom det fokus vi har på samtal utvecklar sin muntliga förmåga. Vi märker också att eleverna använder sin muntliga förmåga i sammanhang utanför skolans väggar. Exempel på detta är att eleverna vid studiebesök och liknande är aktiva, samtalar och ställer frågor på ett sådant sätt att de gör intryck på dem vi besöker.
I arbetslagen på skolan har vi varje vecka inlagt pedagogiska diskussioner på konferenstid, som möjliggör att samtliga lärare arbetar medvetet med den språkutvecklande ämnesundervisningen. Arbetslagen för en dialog om framgångsfaktorer utifrån det konkreta arbetet i klassrummet. Vi låter var och en berätta om sin undervisning och upplevelserna kring den. Ofta är vi två pedagoger i klassrummet och detta leder till att vi kan ge varandra direkt feedback samt att vi har gemensamma undervisningssituationer att utgå från i samtalen. Dessa samtal har blivit viktiga för lärarnas lärande.
Sandra Kornhag och Ewa Blad
Sandra Kornhag är lärare, undervisar i svenska och SO i åk 4-7.
Ewa Blad är lärare, undervisar i svenska och bild i åk 5-9.
KÄLLFÖRTECKNING
Dysthe, Olga (1996). Det flerstämmiga klassrummet: att skriva och samtala för att lära. Lund: Studentlitteratur
Englund, Tomas (2000). Deliberativa samtal som värdegrund – historiska perspektiv och aktuella förutsättningar. Stockholm: Skolverket.
Palmér, Anne (2010). Muntligt i klassrummet: om tal, samtal och bedömning. Lund: Studentlitteratur.
