Det fattas pengar till läromedel, men svensklärare är på det stora tillfreds med utbudet. Samtidigt undrar de över läromedlens koppling till både forskning och läroplan, visar Svensklärarens enkät.

Mer än var tredje svensklärare, 35 procent, saknar pengar för läromedel. Det är det dystra och mest slående resultatet av Svensklärarens enkät, som har besvarats av 569 svensklärare runt om i landet.

– Jag känner igen det på flera sätt. I skolornas bokförråd har antologier och äldre böcker blivit stående länge. Övningar har lärare fått kopiera upp i alla tider, trots att det egentligen kan vara olagligt, säger Nils Larsson, Svensklärarföreningens ordförande.

En lärare beskriver problemen på följande sätt i enkäten:
”Det som behöver lyftas är bristen på pengar. Sen kan ju jag anse att skönlitteratur är läromedel inom svenskämnet och då borde det finnas väsentligt mera möjligheter att köpa in skönlitteratur som passar olika undervisningsgrupper.”

Nils Larsson vill också lyfta frågan om inköp av skönlitteratur.
– Det har vi också noterat. Väldigt många lärare vill kunna köpa in klassuppsättningar av skönlitteratur. Istället sitter man kvar med Möss och människor. Inget fel på den boken, men det behövs fler titlar och ett ordentligt urval.

Att resursfördelningen är väldigt olika mellan kommuner och olika skolhuvudmän framkommer också i enkätens resultat. Samma bild ger också den statliga Läromedelsutredningen, som presenterades i augusti.
– Det här är helt fel. Resurserna ska inte få vara olika beroende på vem som driver skolan. Det måste finnas ett gemensamt tänkande och likvärdighet, säger Nils Larsson.
Enkäten visar också att hälften av svensklärare har fullt mandat att själva bestämma över valet av läromedel, och ytterligare en tredjedel har delvis bestämmanderätt. Enbart två procent uppger att de helt saknar mandat att fatta beslut om läromedel.

Koppling till läroplan och forskning
Svensklärare är på det stora hela nöjda med informationen de har om olika läromedel, och medelmåttigt nöjda med utbudet som de själva har tillgång till. Det stora problemet som många lyfter är osäkerheten på dels hur läromedlen faktiskt är kopplade till läroplan och hur mycket de stödjer sig i forskning. 
Flera beskriver att det är svårt det är att hitta det perfekta läromedlet och navigera sig fram i utbudet. Det är också tufft att få ihop helheten med analoga och digitala läromedel på ett tillfredsställande sätt.

 En lärare skriver:
”Läromedel av olika slag kan vara som att kliva in i en djungel… Hur väl svarar läromedlet upp emot kursens måluppfyllelse? Hur flexibelt är det att använda i olika typer av elevgrupper?”

Forskningskopplingen vill även Nils Larsson lyfta, som själv undervisar lärarstudenter i ämnesdidaktik vid Stockholms universitet. 
– Det måste finnas mer forskningsanknytning generellt sett. Och när man trycker om gamla läromedel måste de uppdateras bättre. Det finns flera exempel som visar att det inte görs, som läromedel i grammatik där det fortfarande står om ”imperfekt”, när det sedan länge har ändrats till ”preteritum” i vetenskapen.

Även grannspråksundervisningen består till stor del av samma saker, år efter år, påpekar Nils Larsson.
– Det är mycket blåkopia även där. Några danska forskare håller på med en studie över grannspråksundervisning som visar att Sverige är sämst i klassen när det gäller läromedel. 

Enikö Arnell-Szurkos

FAKTA: Svensklärarens enkät 
Enkäten skickades ut till 1 080 av Svensk-lärarföreningens medlemmar i augusti 2021 och besvarades av 569. (Svarsfrekvens 53 procent.)