Titel: Avkoppling och analys. Empiriska perspektiv på läsarattityder och litterär kompetens hos svenska 18-åringar.
Av: Olle Nordberg.
Disputation: 2017-06-02.
Universitet: Uppsala universitet.
Uppsala universitet har en lång om än inte så kontinuerlig tradition av empirisk
litteraturvetenskaplig läsforskning. 1959 presenterades vid lärosätet den första avhandlingen i ämnet, Gunnar Hanssons Dikten och läsaren.
Hansson fick dock inte någon möjlighet att etablera denna forskningsinriktning i Uppsala utan genom hans flytt till Göteborgs universitet blev det istället där som undersökningar av litteraturläsning utvecklades under 1960- och 70-talet. Under de senaste decennierna har dock ett nyvaknat intresse för denna forskningsgenre kunnat noteras i Uppsala genom Helen Asklunds (tidigare Schmidl) avhandling Från vildmark till grön ängel (2008) och Torsten Petterssons projekt Litteraturen på undantag? Ungas fiktionsläsning i dagens Sverige (2015). En av dem som deltog i detta projekt, Olle Nordberg, försvarade lagom till sommaren 2017 avhandlingen Avkoppling och analys. Empiriska perspektiv på läsarattityder och litterär kompetens hos svenska 18-åringar. Denna avhandling utgör således det senaste bidraget till Uppsalas traditioner på detta område och är väl värd att läsa. Låt mig ge en kort presentation.
Vill fördjupa vår kunskap om ungdomars attityd till läsning
Nordberg vill, mot bakgrund av de senare diskussionerna om ungdomars läsvanor och läsförmåga, fördjupa våra kunskaper om ungdomars attityder till litteratur och hur detta hänger samman med deras litterära kompetens. Han är helt enkelt intresserad av vad ungdomar tycker om litteratur, hur de ser på och hur de legitimerar litteraturläsning samt vilken förmåga de har att läsa och tolka den. Läser de för lust, nöje, sin personliga utveckling eller för att skolan säger så? Avkoppling eller analys?
För att få svar på detta genomför han tre delundersökningar som belyser problemställningen utifrån olika perspektiv, metoder och material, det vill säga enligt ett förfaringssätt som brukar benämnas triangulering. Med hjälp av de olika undersökningarnas resultat, vilka var för sig har styrkor men också svagheter, kan man skapa en trovärdig övergripande resultatbild. Redovisningen av de tre undersökningarnas genomförande och resultat utgör avhandlingens tre centrala kapitel (kapitel 3–5). Kapitlen 1–2 utgör inledning och presenterar syfte, frågeställningar, tidigare forskning samt teori och metod effektivt och informativt. I kapitel 6 förs en avslutande diskussion. Det hela ryms på 285 sidor.
Jämförelse av elevgrupper med tolv års skillnad
I den första undersökningen, som kallas uppsatsundersökningen, görs ett i mitt tycke fiffigt metodiskt grepp. I de nationella proven för årskurs 3 höstterminen år 2000 återfanns ett uppsatsämne med rubriken ”Läsandets hemligheter”. Ämnet specificerades genom att eleverna uppmanades att resonera om sitt eget läsande, diskutera vad läsandet betyder för dem samt ge konkreta exempel på stora läsupplevelser. Det finns alltså goda skäl att anta att dessa uppsatser utgör ett rikt material vad gäller elevers läsning och inställning till litteratur. Genom att låta en grupp elever 12 år senare göra samma uppsatsuppgift och jämföra dessas uppsatser med ett urval av de uppsatser som skrevs vid det ordinarie skrivtillfället, kan Nordberg undersöka om det skett några förändringar i ungdomars inställning till litteratur under den här tiden. Detta är ju intressant med tanke på den förfallsretorik som präglar dagens debatt om ungdomars läsning förr och nu.
Även om de båda grupperna i en strikt metodisk mening inte kan ses som jämförbara, hävdar Nordberg att vissa jämförelser dem emellan kan göras. Gemensamt för eleverna från år 2000 respektive 2012 är att de har en positiv inställning till att läsa fiktionslitteratur i bokform med inlevelse och identifikation, det vill säga använda litteraturen som avkoppling. Den ”digitala generationen” från 2012 har således inte övergivit boken. Däremot finns det en skillnad i hur de motiverar sin läsning. Eleverna från 2012 anger bland annat i mindre grad personlighetsutveckling som ett skäl för att läsa skönlitteratur. 2012 års elever har också svårare att distansera sig till texten och framstår därför i högre grad som nöjesläsare än sina kamrater från 2000.
Denna första undersökning följs upp med hjälp av en enkätundersökning och en intervjuundersökning av eleverna från 2012, vilka på ett sinnrikt sätt kompletterar resultatbilden och möjliggör en fördjupad analys. Låt mig exemplifiera detta genom att följa ett av resonemangen.
Analytisk läsning kontra nöjesläsning
En av de aspekter som Nordberg särskilt granskar är elevernas förmåga till analytisk läsning kontra vad som kan kallas nöjesläsning. En analytisk läsning är, kort uttryckt, en läsning där läsaren förmår distansera sig till texten genom att förhålla sig till den på ett kritiskt och icke subjektivt sätt. Motsatsen är nöjes- eller lustläsning med personlig identifikation. Ett skäl för att intressera sig för denna aspekt är att den samlade litteraturdidaktiska forskningen, enligt Nordberg, är tämligen överens om att subjektiva och okritiska läsarter numera dominerar elevers läsning. Nordberg menar dock att man kan få fram ett annat resultat genom att ställa mer specifika frågor till eleverna. Eleverna från 2012 framstod i jämförelse med de som gjorde de nationella proven 2000 som mindre benägna till distanserad och kritisk läsning. När de förra deltar i Nordbergs enkät- och intervjustudie med textspecifika frågor visar de sig emellertid kompetenta att skifta modus och bli mer analytiska och kritiska, det vill säga vara mer litterärt kompetenta. Vad Nordberg visar kan tyckas vara att ”som man frågar, får man svar”. Detta är emellertid inte ett oviktigt resultat.
För det första kan det användas för att nyansera resultaten i de tidigare litteraturdidaktiska undersökningar som med sådan entydighet hävdar att svenska elever är mindre benägna att läsa analytiskt. En diskussion som Nordberg förtjänstfullt inleder. För det andra understryker det att vad vi gör med litteraturen – analyserar eller kopplar av – i yttersta grad är beroende av kontexten. Ställer någon bara de rätta frågorna, utvecklas eleven som analytisk läsare när så är önskvärt. I detta ligger en enorm didaktisk potential.
Bengt-Göran Martinsson
Bengt-Göran Martinsson är professor i pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet.
Föregående artikel
En bok om literacy som alla lärare borde läsaNästa artikel
Läsa med lust – en guldgruva med roliga ungdomsböcker
